Dauntless Divergent (PRS)

Jag såg hur nätet åkte ner när den första hade hoppat. Det var alltid den som hoppade först som brukade få högre poäng och vara en av de som inte blev falanglösa. De här nykomlingarna visste inte att de skulle få testas. Men ingen var iaf förberedd på det sista testet efter skräcklandskapet. Ingen vet vad som skulle hända.
Personen i nätet kröp fram mot kanten och jag sträckte upp händerna för att ta emot. Det var samma tjej den här gången. Hon ställde sig bredvid mig och vi hjälptes år att ta emot de andra nykomlingarna som vågade hoppa.
Efter det gick alla i tystnad efter våran våran tränare, Five, och ledaren Alex till avgrunden. Där berättade Alex om det gamla vanliga; regler och om att minst en varje år tar sitt liv och hoppar ner i avgrunden.
Efter det låter han oss visas till våra sängplatser. Vi infödda får gå till våra vanliga hem, medans falangbytarna får ett rum där de ska sova tillsammans.

cottonpuff

themarauder kan du flytta den här tråden till rollspel?

Jag såg mig omkring i vårt rum. Och när jag säger vårt menar jag alla falangbytarna. Jag suckade och valde en säng längst bak i rummet.
Jag såg omkring på de andra falangbytarna. Den ända från samma falang som mig är en kille jag aldrig sett.
Jag ville inte stanna kvar här. Jag hoppade från sängen och gick ut ur rummet.
Zendaya

Zendaya: SJälvklart! =D

Jag var för uppspelt inför träningen imorgon, så jag tänkte ta en liten rundtur nu på kvällen.
Det var mörkt i korridorerna under jorden. Jag tog en tur till avgrunden för att få lite luft på mig. Den svala brisen är kall och grottväggarna är fuktiga här nere.
Jag tänkte på alla som hade tagit livet här. Jag hade hört talas om att vissa innan mig brukade testa sig själva och hänga i stången över avgrunden. Men alla slutade efter att en tjej tappat taget och krossats mot klipporna.
Medan mina tankar for runt i huvudet på mig så ställde någon sig bredvid mig. Någon sa "hej" och jag hoppade till. Där stod hon. I vita kläder som verkade lysa i mörkret.

cottonpuff
Tack^^

Jag log lite svagt till killen. Jag skulle tacka honom för att han hjälpte mig tidigare, men nu känns det konstigt och onödigt. Jag kollade ner på golvet. "Jag ehm... ville.. bara säga... uhm.. tack" nästan viskade jag. Lång paus. "Uhm hej då" sa jag tillslut. Och vände mig om för att gå till tatueringstället.
Zendaya

Tjejen vände sig om för att gå, men jag tog tag i hennes axel.
"Vänta" sa jag innan jag hann tänka mig för. Varför hade jag ens sagt det?
"Ehh... Vi kan väll lära känna varandra lite? Nu när vi båda tillhör samma falang" sa jag nervöst.
Hon vände sig och kollade in i mina ögon.
"Okej" sa hon "Jag heter Ridley, vad heter du?"
"Uriah" sa jag och mitt namn ekade mot grottväggarna.

cottonpuff

"Erhm, vad har du tänkt göra?" frågade jag nervöst. "Jag tänkte få en tatuering."

Zendaya kom inte på något att skriva så heheheh-

"Jag kan följa med" svarade jag genast "Om det är din första tatuering så vill du nog inte gå själv".

cottonpuff lol inte jag heller

Jag log lite svagt. "Okej, tack" sa jag och började gå. Jag började bita på naglarna.

Zendaya

När vi kommit fram till tatueringsstället så öppnade jag dörren åt Ridley.
Vi kom in och eftersom det var sent så var det bara Filip, tatueraren, som satt där inne och läste en serietidning. Jag sa hej till honom och berättade att Ridley skulle vilja skaffa en tatuering.
"Så... vad vill du ha för något?" frågade Filip Ridley.

cottonpuff