New Orleans vampires

Esmeralda vandrar nedför gatorna med en brännande törst som tycks svida i hela kroppen. Hon vet vad som kan släcka det, hon har druckit förr. Fast sättet det var menat för henne att släcka törsten gjorde henne spyfärdig. Det skulle hon aldrig förmå sig att göra, även om hon redan gjort det en gång, som om hennes kropp agerat av sig själv.

Esmerada vaknar ur sina tankar när hon kvickt tar sig ur vägen för en vagn vilket får henne sätta sig på backen. Kusken för vagnen skriker något åt henne, men Esmeralda lyssnar helt enkelt inte. Hon finner ingen anledning att bry sig om något längre när kroppen suktar efter hennes förut jämlikars blod, finns det någon vettig anledning till att hon borde göra det? Esmeralda själv kan inte komma på en enda som skulle kunna göra en blodtörst till rättvisa. Hur ska hon göra? Sorgen över att ta någons liv är för stor, men hon måste för att leva och hennes liv är viktigare än... det är helt enkelt viktigt.

Något fångar Esmeraldas intresse, fast snarare någon fångar hennes dyrbara intresse. En vedervärdig tiggare som sitter vid vägkanten och ber om pengar, eller mat. Patetiskt. Esmeralda ser på mannen med öppet förakt, trots att hon inte har så mycket högre status än den mannen så har hon ändå aldrig sänkt sig till att tigga på gatan, det finns sätt att få pengar om man försöker hitta ett. Mannen tittar bedjande upp på henne, men Esmeralda har bara tanken på att få dricka hans magra kropp tom på blod.

Dorian lyssnade ointresserat på konversationerna i rummet. Trots att hans hörsel inte var lika bra som hans syn, var den mycket bättre än en vanlig människas, och han kunde enkelt avlyssna de andra gästerna för auktionen, trots att volymen var hög på grund av deltagarmängden.
Eftersom auktionen inte ännu hade börjat och skavarna inte hade introducerats, drog Dorian till sig många undrande blickar. Jämfört med de flesta andra i byggnaden var han ovanligt ren och välklädd, och något i hans sätt att stå och hans min berättade att han inte var ssom de andra.

Dorian hade anlänt till New Orleans några veckor tidigare. Han hade rest en längre väg, lämnat bakom sig två kumpaner som han bott med i närmare tio år. Dorian hade dock behövt komma bort från dem, från alla vampyrer, och han tänkte inte söka sig till några. Än hade han inte stött på några vampyrer i New Orleans, men av det han sett av staden skulle han inte undra om några kom imot.

[Har Måntass, lagt den här på bevakning? ^^]

(Funderade på att ändra min till människa........kan han/de hålla sig från att bita henne eller är det typ omöjligt för vampyrer? xD)

(Det är möjligt, fast under törsten kan det ju gå illa xD)

(Då får de låta henne vara xD typ.....xD)

Lavinia hörde sorlet av röster utanför, mansröster. En räddsla far genom henne, vart skulle hon hamna? Vad skulle de göra med henne? Inte för att hon brydde om sig i detta nu, hon hade fullt upp med att freda sig själv från männen och att se sig om på de andra, de ofria människorna, slavarna. Hon insåg genast att hon inte var som dem, kunde försvinna i mängden. De flesta var som de flrsta öbor korta och mörka. Hon med sin långa gänglighet, ljusa hy och eldröda hår skiljde sig direkt. Men hon han inte tänka längre då hon hörde slavhandlaren eska tystnad och sorlet dämpades och alla varor fördes upp på scenen. Lavinia sparkades så gott hon kunde, vad som helst för att ta sig härifrån även om de innebar alla slag och sparkar hon hade fått under resan.

((Alltså, fick taggnigs meddet nu. Snacka om elakt internet.
Och nej, jag har som vanligt glömt att bevaka.
Inlägg kommer snart ♥ ))

(Hah, händer mig också xD)

(Skriv någon!!! jag dör D; ................xD)

(Insåg just att Esmeralda troligen kommer mörda den där stackars tiggaren. ._. I don't wanna. D: Nej, men... ja... Idk what to write.)

(Hahaha xD jag kan inte bestämma mig om jag ska vara människa eller.........snarligen vampyr xD)