I en förändrad värld (Roll för alla)

Härligt hermione gragner Skriver upp dig

Fast svara gärna på allt i mallen ^^^

ja jag får skynda ska iväg såg inte allt

Lungt ^^ bara så du vet

(Vildvittra, kanske, är du läskig? xD)

Jacob, eller Jason som han föredrog som kodnamn, gick lugnt igenom ruinerna av Smålandstenar. Han hade gått i flera veckor och hans fötter var ömma, men nu kunde han åtminstone ta det lugnt. De rika var rädda för att leta efter honom här. De trodde att Smålandstenar och andra småstäder var fyllda av radioaktivitet, men han visste att det var säkert att befinna sig där efter alla dessa år. Hans far hade förklarat hur länge radioaktivitet varade efter en bomb hade släppts när han var liten, då kriget hade börjat och bomberna släppts överallt. Både hans far och mor hade avlidit då han varit i skolan. "Civil Poliserna" hade valt ut några få från varje småstad som skulle försvinna, och Jasons familj hade varit en del av dem. Men Jason togs till ett läger istället, och ända sedan dess hade han svurit på att ta hämnd.
Han beskådade alla föredetta hus, vissa mer intakta än andra. Han slog upp dörren till en av de mer hela husen och sökte igenom deras skafferi samt kylskåp. Han hittade bröd som färgats kräk-grönt av förgiftningen, även massor av konservburkar som han fyllde väskan med. Han kollade om vattenledningarna fungerade, ibland kunde man ha tur. Men inte denna gången.

(That moment när man redan glömt sin chars namn... >___<''

Ester tar sig nedför gatorna med gruset knarrande under fötterna och löjligt spänd kroppshållning. Varje skugga gör hon sig beredd för en attack, varje hörn, sväng och gränd är en fiende. Luvan har hon uppdragen över huvudet och det är bara lite av hennes hår och haka som syns när resterande del faller i skugga av den svarta hoodien. Den är smutsig, en aning hålig och hon gissar på att resan kommer ta sönder den helt om hon inte är försiktig, vilket hon måste vara. Vad annars ska hon ha mot vind och kyla? Ester tittar upp mot ett av hustaken, om hon skaffar lite höjd kanske hon kan lyckas få syn på en bra, förhoppningsvis någorlunda säker, väg bort. Egentligen vet hon inte mycket, hon vet bara att hon ska åt norr.

Jag vill gärna hoppa in om det går. Men jag måste fin kamma tråden och läsa bara lite nogranare. Så jag hoppar in senare.

Elena drog sig hasande fram bland några klippblock. Hon hatade det här. Va ska det här vara bra för muttrade hon och sparkade på en gammal sten. Hon tittade ner mot dalen hon vet att det inte var bra av henne att gå så här nära staden men en berusad kännsla av att hon måste kom. Elena satte sig trött på en sten och drog fram sin väska lite väl våldsamt. Fan också mumla hon när allt åkte ut ur väska av hennes oförsiktighet. Elena såg en liten palet åka ut. Med det så blev hon stel och tyst när hon såg den. Hon böjde sig försikte ner tog upp den. Elena läste på framsidan.
Sweet days
Hon öppnade paleten och såg sina föreldrar titta upp mot henne. Hon lyfte sig hastigt upp och brakade igen locke

( JamesCarnalosVamp självklart är jag superläskig xD AlexZz Jo, jag vet, glömmde min med på en gång och var tvungen att kolla xD Shapiro Härligt gör så du ^^ vi har inte hunnit så långt xP)

Stella andades ut då soldaterna försvann och deras steg dog tillslut bort. Hon sjunker ner på ett stenblock från ett av de söndersprängda husen. Hon sitter där tills hon andas lugnare och känner hungern vrida sig i magen, hon öppnar ryggsäcken, endast en tom vattenflaska och en torr brödbit.
Slutligen ställer hon sig upp och knaprar långsamt i sig den sista brödbiten för att den skall räcka längre. Hon måste finna mat och vatten och hon börjar långsamt leta sig mot hus som inte var så fallfärdiga att man kunde besöka dem, kanske finna proviant och vatten.

Han visste att stadsfolket inte skulle genomsöka småstäder, men när han hörde krasande från en militärbil förstod han att de var på jakt efter de som flytt från antingen städer eller fångläger. Jason smög sig så snabbt som möjligt fram och ställde sig bakom den öppna ytterdörren och höll sig redo. Han visste att militärerna bara hade med sig handpistoler i sådana här genomsökningar, eftersom de på flykt sällan bar vapen. Trodde dem iallafall. Han hörde dem sparka upp dörr efter dörr, till sist närmade dem sig honom.
"Denna dörren är redan öppen, det kanske finns någon där inne. Jag tar detta huset, så kan ni fortsätta med dem andra."
Så fort Jason hörde mannens fot landa över tröskeln smällde han dörren mot militären och flög fram från bakom den, slet åt sig mannens pistol och sköt honom. Sedan tog han skydd på andra sidan dörröppningen då de andra militärerna sköt mot honom. Han visste att de tänkte att det bara var en person och att de inte skulle kalla på förstärkning för en sådan sak. När han hörde att de laddade om hoppade han fram, tittade snabbt där de andra tre stod, siktade och sköt tre skott. Alla tre träffade deras huvuden. Han sökte igenom deras döda kroppar efter mer ammunition och mat. Sedan tog han deras bil och körde iväg mot nästa stad.

Elena går vidare långsamt och lätt utråkad. Hon hatar naturen den var helt söndersprängd och luktade äckligt. Hon suckade och gick ensligt vidare. Då hon hörde ett knak. Hon stannade blickstilla och såg sig omkring. tyst.