~Privat Rollspel mellan Lolly0101 och AlexZz~

(Oki. ^_^)

Precis som många andra höjer Oswald på huvudet när en främmande röst ekar genom salen, av nyfikenhet eller förvåning är dock något som han ännu inte riktigt vet skillnaden på. Förutom att det ena tenderar att leda till det andra. Vilket som, verkar meddelandet inte vara positivt och ärligt talat så minns Oswald sin mors utskällningar när han hör det. Eller bråken med hans far när hon inte ville att "Oz skulle göra ett så värdelöst uppdrag som att leta efter en arvinge". Men såklart förlorade hon den kampen, annars skulle inte Oz vara här.

Alla tittade på mig . Jag klarade inte mer ! Jag började springa ut från rummet . Tårarna började komma och jag tittade ut genom ett tonfönster

Oswald ser efter henne, sedan försvinner hon ut genom dörrarna och han följer efter. Vid det tillfället vet han nog inte varför han följer efter. Men han försöker åtminstone inte vara alltför högljudd, bara för att se hur det går för henne. När han väl hittar henne så är chansen dock större att hon får syn på honom än att Oz kan säga något tillräckligt vettigt för att pigga upp henne.

Jag hörde stegen som kom mot mig.

-Vem där ? ropade jag med gråten i halsen

Oswald känner sig aningen besviken på sig själv. Tydligen hade han blivit upptäckt, vilket var något han måste ordna till så han blir tystare men iddes inte försöka hemlighålla det genom att ta sig därifrån så han går helt enkelt fram till henne.
"Bara jag." Säger Oswald lättsamt. "Det där brevet verkar inte vara så trevligt inställt." Konstaterar han i nästan samma ton.

"Nej, det var mamma. Hon hatar mugglarfödda och vill typ döda alla som går till hennes affär. Så hon typ ja du vet" sa jag och tittade mot honom. Våra blickar möttes för en sekund och jag började roadna.

"Aha." Säger Oswald som tror han kan relatera. Hans föräldrar är inte mycket bättre, och Hogwarts kryllar ju nästan av mugglarfödda om man tänker på det. Han ler svagt när han möter hennes blick. Det är något med henne som får honom glad. Men han kan inte sätta fingret på vad. Men leendet försvinner snabbt, det är fel tidpunkt att le på.

Jag ställde mig upp. "Jag tror haan är klar med talet nu " sa jag och började gå mot Griffendoors sälskaps rum men stannade upp lite.. "Du vet väll vart du ska ?" sa jag mot han medans jag tittade mot han

"Jag vet åt vilket håll det ligger." Svarar Oswald avvikande, som inte vill vara till besvär. Men samtidigt måste han väl medge att han borde lära sig hitta häromkring när de små förstisarna kan ta sig runt här som om det var ett vanligt hus och inte ett levande slott... nästan iallafall.

"Okej ! " sa jag och gick mot uppehålls rummet. Timmarna gick och mitt medvetande somnade efter en tid. MORGON
Jag väcktes av ett par ljus singlor som singlade in i det svarta (av ljuset) rummet.