Privat roll

((Det gör inget. Du är bättre än mig iallafall... Btw, jobbig mamma han har. ))

Hanna låg i sin säng och stirrade upp i taket. Hon hörde att halldörren öppnades och stängdes. Harald var hemma, mammas nya kille. Hanna suckade när hon hörde hennes mamma tassa ut i hallen och ge Harald en välkommen-hem-puss. De gick till köket och kaffebryggaren sattes igång. Hanna hörde att de började att prata med allvarliga, upprörda röster, men hon kunde inte höra vad de pratade om. Hon tassade upp ur sängen och ut ur rummet. Hon smög försiktigt fram till hallen och skuttade över en tröskel som hon visste knakade så mycket. Hon la örat mot den stängda köksdörren och lyssnade, men hon hörde bara lite av vad de sa.
"...inte klokt..."
"Var på lunch när det hände..."
"Mitt på ljusa dan..."
"Tre stycken...maskerade..."
"Alla pengarna..."
Harald jobbade på en bank. Maskerade... Alla pengarna... Det borde ha skett ett rån! Hon lyssnade vidare.
"Hanna borde inte gå själv på kvällen..." sa Harald. Det var konstigt, för Harald brukade tycka illa om Hanna och inte bry sig om henne.
De pratade om att rånarna hade vapen också. Hanna hade hört nog. Hon tassade försiktigt tillbaka mot sitt rum men glömde tröskeln. Hon hörde att det blev tyst i köket och att de reste sig från sina stolar. Hon skyndade sig till sitt rum och kastade sig i sängen. När de kom in var lampan släckt och hon låtsades sova.

((svar kommer när jag har tillgång till dator))

Ok.

Lukas vaknade som vanligt dagen efter av väckarklockans jobbiga tjut. Han suckade och stängde av den. Han drog sig i sängen i kanske fem minuter innan han reste sig upp och tog den blåa morgonrocken över sig innan han fortsatte mot köket.
"Godmorgon gubben", log mamma och kastade en blick från tidningen. Lukas log tillbaka.
"Godmorgon mamma, var är Lisa?", mumlade Lukas trött och gned sig i ögonen.
"Hon sover än, jag ska strax gå och väcka henne", svarade mamma. Lukas gjorde sig två stycken rostade mackor med smält ost på till frukost. När han ätit upp dem gick han och bytte om.


Lukas står utanför Hannas hus och väntar på henne. Efter en minut går han uppför trappan och knackar på Hannas lägenhet.

"Jag öppnar!!!" tjöt Hanna och lindade morgonrocken runt sig. I tofflor, morgonrock och turban (för det våta håret) rusade hon ut i hallen och öppnade dörren. Det var Lukas.
"Vad tidig du är! Ska bara klä på mig... Kom in!"
Hanna ledde in Lukas i hallen och rusade till sitt rum. Hannas mamma kom samtidigt ut i hallen och fick syn på Lukas.
"Hanna!?" ropade hon. "Lukas är här!"
"Jag vet!" ropade Hanna.
Hannas mamma vände sig till Lukas.
"Vill du ha ett glas juice, eller något?"

Lukas log mot Hanna och ställde sig i hallen. Hannas mamma kom ut i hallen.
"Ja tack, det skulle vara snällt", sa Lukas artigt till Hannas mamma och log igen. När hon gått för att hämta juicen så rufsade Lukas till håret mer.

((Kan inte Hanna bli kär i Lukas, typ nu?? ))

((Ta det lungt! Det tar tid... ))

När Hanna och Lukas kom till skolan stod Hannas bästis Emelie och väntade vid grinden. Hanna sa hejdå till Lukas och sprang fram till Emelie.
"Är du ihop med honom eller?" var det första Emelie sa när Hanna kom fram.
"Neej. Vi är bara kompisar." svarade Hanna, som hon hade svarat i sex år nu.

"Som ni vet är det snart Alla hjärtans dag... Så... Vi kommer att ha ett disco den 14e!!! Ett Alla hjärtans dag disco!"
Fröken log mot hela klassen. Killarna stönade, medans tjejerna fnittrade förtjust. Hanna undrade om hon skulle våga bjuda upp Lukas.

((Hur blev det med rånet??? XD))

((Ok ))

"Hejdå", svarar Lukas och går fram till Adam.
"Tja", sa Adam. Lukas nickar, dem får till klassrummet och får höra om discot.

((Kort, jag vet men jag har lite bråttom, med rånet, jag vet inte för Lukas vet inte än, Hanna har inte sagt nåt ))

På rasten gick Hanna fram till Lukas.
"Hej!" sa hon. "Har du hört att banken har blivit rånad? Ännu ett uppdrag för våran deckarbyrå!"
Hon kände sig lite barnslig när hon sa deckarbyrå. De var ju 12 år.

Lukas skakar på huvudet.
"Nej, det visste jag inget om", svarade Lukas. Han hade inte hört något och undrade varför mamma inte sagt något om det...