Tiden lämnar djupa spår

Neeeeeeeeej!!!!!!!!! Tog det slut!!!? Meeeeeeer!!!!!!

Nice.

Tack! Mer kommer nu!

Kapitel 6
Ben stirrade ner på brevet som låg nedanför honom på träbordet. Han förstod ingenting. Det pågick kaos i hans hjärna, alla tankar slungades hit och dit som om någon skjutit på de med ett slagträ.
Hans blick lyftes upp på den brunspräckliga ugglan som satt på en pinne i den begagnade och skitiga uggleburen han tänkt städa så många gånger.
"Vad tycker du, Marlyn? Ska jag skicka det?"
Marlyn kollade upp och det såg nästan ut som om hon nickade. Ja, vad annars? Han hade lovat att skicka om elevhemmet han kommit i.
Marlyn återgick till att tvätta sin fjäderklädda rygg och Ben läste igenom brevet för hundrade gången:
Hej mamma!
Jag vet inte varför, men jag hamnade i Slytherin. Sorteringshatten tvekade länge och jag önskade så mycket att jag skulle hamna i Gryffindor, men den tog ingen notis om det.
Jag trivs inte här nere i fängelsehålorna. Det är unket och råttorna springer hit och dit. Det känns som att ingen har städat här på typ hundra år.
Hela kvällen har jag suttit och försökt formulera mitt brev på rätt sätt, förlåt om du har varit orolig. Det här brevet blev virrigt, men det är såhär jag känner mig just nu och jag hoppas du inte blir alltför arg.
Kram Ben.
Ja, det var det där han kände. Han rullade ihop brevet, nej det blev dåligt, han rullade ut det igen och gjorde om samma procedur tills han blev nöjd.
Men gud Ben, varför drar du ut på det? frågade han sig själv, det är typiskt dig.
Tillslut fäste han brevet i ugglans klor och viskade att den skulle åka hem.
"Åk hem, Marlyn", sa han, "åk hem nu. Jag lovar att buren är städad när du kommer tillbaka."
Marlyn hoade förnärmat när han lyfte av henne från pinnen men flög strax ut i den månskensblåa natten.
Ben satt kvar och stirrade efter henne en lång stund. Hur lång visste han inte, men det spelade ju ändå ingen roll. Ingenting spelade någon roll numera.
Klockradion ändrades till 02:02. Ben hade hört att om det var lika siffror så kunde man önska sig någonting. Inte för att han trodde på det. Nej, men en liten glimt av hopp väcktes långt inom honom, som i mitten av hjärtat.
"Jag önskar att jag hamnade i Gryffindor", sa han, "att jag tillhörde det elevhemmet."
Men inte det minsta hände, och strimman av hopp fylldes snabbt igen.

-Hermione_Granger-, jättebra!! Mer!!

Bara en synpunkt, du skrev: Men inte det minsta hände, och strimman av hopp fylldes snabbt igen.
Ska det inte stå: och strimman av hopp tömdes snabbt igen?

Jättebra! Stackars Ben ='(

Bra!!!!!

Fast om en springa töms blir den större, inte mindre. Det jag menade var att hoppet fylldes igen av mörka tankar, inte att det tömdes. Då skulle ju hoppet bli större, så att säga.
Och ja, till alla: Tack så mycket!♥

MER? När ska du skriva mer? Innan jag dör?

Jag tänkte bara det för att det brukar stå så. Men jag fattar!

Lillan Potter: Jag ska skriva mer, ha lite tålamod bara Det blir nog imorgon eller i övermorgon. beror på vad jag känner för