Du lovade att aldrig ändras!

Kapitel 7: Kär?

Han är SÅ fin. Så otroligt super fin. Det är helt sjukt. Hjärtat dunkar, svetten rinner och värmen blir något så enormt när han tittar på mig. Det är..bara... sjukt.
" Wilma, vad tänker du på? Jag har försökt få kontakt med dig i 5 minuter nu!" Alva tittade flinades på mig. Jag rodnade.
" Inget speciellt.." Jag tittade ner i läxboken jag satt och försökte plugga i.
Alva skrattade till och puttade till min axel.
" Kanske en viss Blaise Zabini?" Hon nickade mot bordet bakom oss där Blaise och Draco satt och pluggade.
Det hade gått 2 dar sen Blaise och jag hade vår lilla läxträff. 2 dagar sen vi satt vid samma bord som nu i biblioteket och log mot varandra.
" Alva, va tyst." Jag flinade glatt mot henne.
Då kom Pansy inrusandes med ett brev i handen som hon viftade med.
" Ett brev till Miss Van Googh!" Sa hon högt och tydligt och gav mig det. Jag log.
" Tack." Sedan slet jag upp det.

" Kära Wilma,
Hur mår min favoritkusin? Är det bra på Hogwarts? Åh min tid på Hogwarts var underbart. ( Gick ju i Ravenclaw)
Säg inte att du också hamnade i Slytherin?
Jaja jag älskar dig även om du gjorde det!
Här nere i Sverige är det bra. Väldigt kallt just nu bara. Snön är påväg. Du måste komma ner och hälsa på snart ju. Vad sägs om jullovet? jag kan be mamma prata med din mamma?
Vet du vad? Jag har skaffat pojkvän! Han heter Kevin och har också gått på en magiskola. Fast någon annanstans. Vet inte vad det heter. Kan fråga honom!
Jag måste springa nu. Skriv gärna tillbaka.
Jag älskar dig kusin.
Massa kramar din favoritkusin Elvira"

Jag log och stoppade ner brever i kuvertet igen.
" Vem var det ifrån?" Alva tittade upp ifrån sin uppsats.
" Min kusin i Sverige." Alva log stort.
" Jag har också en kusin där." Jag flinade.
" Vilket sammanträffande!"

Mera?

Bra!!

Meer!

Bra!
Men en sak jag reagerade på (Det är säkert bara ett slarvfel, men ändå.)

Brevet börjar med Kära Wilma, men sedan står det
Jag log och stoppade ner brever i kuvertet igen.
" Vem var det ifrån?" Alva tittade upp ifrån sin uppsats.
" Min kusin i Sverige." Alva log stort.
" Jag har också en kusin där." Jag flinade.

Du har bytt person, vilket gör det lite förvirrande, men det är som sagt nog bara ett slarvfel

jag kan inte förstå? hon har väl inte bytt person???

Det jag menar där är att Alva log när hon hörde att Wilma hade en kusin i Sverige. och när Alva sagt det flinade Wilma. Jag är lite annorlunda. Halvnorsk. Därför jag skriver så förlåt.
-----------------------------------------------------------------

Kapitel 8: Pansy är en bitch!

Ännu en morgon slutade med att jag satt på toan och grät tysta tårar. Pansy är rent ut sagt elak. Hon snackade alltid skit om oss. Jag är inte en sån som brukar ta åt mig men Pansy lyckas alltid.
" Wilma, öppna dörren. Pansy har gått." Alva stod utanför och knackade på ena toadörren. Jag torkade tårarna och låste upp dörren.
" Kom ut nu." Jag nickade och gick med henne ut till handfaten. Hon gav mig en snabb kram.
" Förlåt, det är inte meningen att vara såhär... svag." Viskade jag och tittade ner i golvet.
Jag är en Van Googh, Van Googhs är inte svaga. Hade jag varit hemma och gråtit som nu hade jag fått en örfil.
Alva log.
" Det brukar jag också vara. Det är inget farligt."
Jag tittade på henne med ett sorgset leende.
" Påminn mig om att du aldrig ska få träffa mina föräldrar.." Hon tittade snett på mig.
" Varför inte?" Hon lät lite sårad.
" För att de hatar folk som gråter.." Hon nickade och gav mig en kram till.
" Men du Wilma, det är ju helg, vad vill du göra nu?" Jag log mot henne.
" Gå ner till sjön kanske?" Alva nickade och tog mig under armen.
" Kom så går vi."

BLAISE:
Jag stod med grabbarna utanför stora porten och snackade om quddith.
" Nästa år ska jag provsöka in som sökare!" Draco såg stolt på oss och spände sina bröstmuskler.
" Jag ska provsöka som slagman!" Jag flinade och låtsades slå med en klubba. Och kände att jag slog till någon.
" Aj.." Personen vek sig dubbelt med händerna för magen.
" Shit förlåt!" Jag vände mig om och såg att det var Wilma?!
Hon log snett genom smärtan.
" Det är lugnt." Hon drog efter andan.
Jag tog snabbt tag runt hennes axlar och stöttade henne tills hon återfick luften.
" Förlåt Wilma.." Jag tittade ledsen på henne. Hon log snett.
" Det är lugnt." Alva tog tag i henne och de började gå igen. Jag tittade efter de. Gud vad dåligt jag mår nu.

Mera?

Jaaa!!!

Du behöver inte be om ursäkt, det är bara jag som är överdrivet petig

Awesome!

Kapitel 9: Förlåt

Jag hade ont i magen. Efter att Blaise råkade slå till mig. Men jag vet att det inte var med meningen. Det var jag som gick för nära.
" Asså Wilma, varför säger du inget?" Pansy tittade kaxigt på mig.
Jag suckade.
" För att jag inte vill." Pansy himlade med ögonen. Jag vet inte riktigt vad som hände då men jag blev riktigt arg.
" Pansy, du är dum i huvudet. Snälla. Sluta vara så kaxig. Ingen gillar kaxiga brudar för det är inte ens kul!" Jag ställde mig upp och spände blicken i Pansy som såg förvånad ut.
Jag tittade på Alva, log snett och lämnade rummet.
Hjärtat dunkade i bröstkorgen. Nu kommer jag inte ha några vänner kvar. Hur kunde jag vara så dum? Alla vet att om Pansy säger att man inte får vara med någon så är dom inte med den personen..

Jag gick ner till sjön och satte mig på en sten och suckade ännu en gång.
" Är du okej?" Jag vände mig om och log snett.
" Hej Blaise, ja.. " Han tittade snett på mig och satte sig brevid mig.
Vi satt tysta en stund innan Blaise sa:
"Seriöst, något har hänt. Berätta." Jag suckade ännu en gång och tittade på han.
" Jag skällde ut Pansy och nu kommer jag vara ensam." Blaise suckade.
" Pansy Parkinson är en riktig kossa! Nej Wilma, du kommer inte vara ensam. Jag finns."
Jag tittade på han och log.
" Tack Blaise, det betyder." Han log och la en arm om min axel. jag lutade axlen mot han och tittade ut över sjön.
Jag darrade till när en vind kom flygandes rakt på oss. Blaise flyttade nämre och kramade hårdare.
Jag log ut i kvällen.
" Tack Blaise. "
Han log och smekte mig på kinden.
" Ingen fara!"


Kort kapitel Ska till läkaren