PRS mellan t i l d a och mig :3

Mere log och väntade tills någon sa något, som när de skulle börja, till exempel.

Jag tittade runt på de andra, på hoben Frodo, alven Legolas, dvärgen Gímli och människorna Aragorn och Boromir. Och självklart alven med brunt hår, hon var vacker. De skulle med på resan till Mordor. Jag hoppades innerligt att jag skulle få följa med och inte bli lämnad kvar på grund av vad de såg men inte visste.
Innan någon hann säga något skulle tre till med. Tre små hober. Vänner till Frodo, helt klart.
"Vi tänker inte stanna kvar, vi ska följa med Frodo!" utbrast de i mun på varandra och började babbla om anledningar till att de skulle med.


(det är väl okej att jag ändrade lite så.. det blir så typ enligt ramerna om alla ska göra så som de gör i filmerna och böckerna )

(Helt ok :3)

Mere väntade inte längre på att få sin tysta fråga besvarad.
"När ska vi börja gå?" frågade hon klart. "Det skulle vara trevligt att veta, så att man inte missar det."

Jag tittade på alven. Hon verkade så säker på sig själv, sin röst, sättet hon rörde sig. Inget kunde gå fel.
Legolas tog till orda:
"Jag föreslår att vi som ska med stannar kvar här efter mötet. Vi behöver räkna ut taktik och det måste göras mellan oss som det berör. Ingen annan. Vi måste veta vad alla är kapabla till."
Hans röst var stark och klar och det var inte en enda varelse på plats som inte lyssnade.

Mere log.
"Bra idé", sa hon glatt.

Jag nickade för att visa att jag tyckte idén var bra. Det gjorde flera andra också.
Jag kände att jag inte passade in där. I gruppen som skulle hjälpa Frodo. Inte på grund av brist på kunskap, utan för att jag var annorlunda. Jag slog vad om att det fanns fler där som hade förlorat sin familj under mycket värre omständigheter än mig själv, men ändå kunde få folk att tro att deras bakgrund var utan någon som helst sorg.
Mötet fortsatte och på slutet visste vi vad vi skulle göra med ringen som jag inte ägnade en blick åt.

Efter att ha lyssnat en stund till var mötet slut. De flesta skingrades, men Frodo och resten av gruppen som skulle hjälpa honom stannade kvar och samtalade tyst. Mere lyssnade på diskussionen Frodo och Aragorn hade. Den handlade mycket om hur de skulle gå. Mere lyssnade noggrannt och lade det på minnet.

Jag lyssnade intensivt för att inte glömma något viktigt.
"Okej, så först beger vi oss till Dimmiga Bergen. Är det klart?" frågade Aragorn.
Jag nickade och mumlade ett ja.

Mere log.
"Ja", svarade hon tydligt. Alla instämde, förutom flickan, som redan hade sagt ja.

"Okej", sa Legolas och tittade på alla i gruppen som stod i en ring. Inklusive mig. "Bra, men nu måste vi bestämma taktik i strider."