PRS med LunaLovegood1 och Cindy 8D

(JAJAJAJA, din tur. )

(BLÖÖÖÖÖ)

Evelyn fylls av en obeskrivlig glädje, men samtidigt är hon nervös och orolig. Tänk om det verkligen inte var någonting om det, utan kanske bara om någon läxa eller så? Fast för att hålla modet uppe vänder Lynn sig mot Rick ännu en gång och försöker fånga hans blick. Hon vill ge honom ett svagt leende, för då vet han att hon är nervös men ändå glad, och Rick är den enda som verkligen förstår sig på Evelyn själv, kanske för att han är kille.

Richard ser sin bäste väns leende mot honom och försöker le så trovärdigt tillbaks som möjligt eftersom Evelyn lätt ser om det är ett sant eller falskt leende.
Han känner starkt att han misslyckas, så för att få Evelyn att bli mer säker på att det inte är någonting fel ger han henne tumme upp också.

Evelyn fnissar till och känner sig tvungen att prata med Perrie. 'Vad har det tagit åt mig, jag uppför mig som en barnunge!' tänker Evelyn och ler smått vid tanken av det. För tredje gången pickar Perrie på hennes arm, och Evelyn vänder sig om och ser rakt in i Perries ljusbruna ögon.
"Jag tror han just bjöd ut mig!" väser Lynn mellan tänderna och en chockad blick i ögonen. Perrie ger upp en tjut och slår sedan handen för minnen. "Du måste gå Lynn, gå nu!"

Richard ser motvilligt på när Lynn ställer sig upp och allt fler tankar samlas i hans huvud, men han låtsas inte om det.
Istället vänder han sig om till Luke och Kevin som ivrigt pratade om matchen mot Slytherin på lördag.
Två dagar kvar.

Richard var riktigt peppar över matchen då han är vaktare, men just nu kände han inte för att prata om det.

Evelyn hinner inte mer än ställa sig upp innan on är halvvägs ute ur salen med en knuffande Perrie bakom sig.
"Släpp mig!" fräser hon.
"Jag kan faktiskt gp själv" Evelyn räcker ut tungan id det sista och ler sedan mot sin vän.

Utanför Stora Salens dörrar känner hon hur en mjuk hand tar tag i hennes och drar med sig henne en bit bort. Evelyn vågar knappt titta, rädd att det ska vara någon annan, typ Mac, slottets snuskigaste kille. Till sin lättnad märker hon att det är Sirius när han börjar tala.
"Vill du gå på en promenad? Kanske ner till sjön eller något?" säger han tyst men självsäkert. Evelyn nickar stumt, men inom henne rusar det av glädje när han börjar gå mot utgången och hon följer efter, alldeles bredvid.

Richard ser sårat på när Lynn går ut ur salen, och övervägde att göra det också, kanske följa efter henne.
Hålla ett extra öga på henne.
Men han hann inte långt innan Luke drog ner honom igen och började på ett annat samtalsämne.
Richard visste bara att det handlade om Slytherin, men han lyssnade inte, alla tankar kretsade bara runt Lynn och Sirius.

(Alltså idk what to write uhhhh)

Evelyn går, fortfarande tyst, och Sirius är liks tyst han. Flera gånger får Lynn för sig att ta hand hand, men varje gång hon så mycket dom snuddar vid hans varma hand går det en rusning genom hela kroppen och hon rycker bort handen. Ur ögonvrån ser Evelyn hur Sirius ler smått och hon känner hur det börjar hetta på kinderna. I samma ögonblick tar Sirius hennes hand, på riktigt. Glatt förvånad rycker Lynn än en gång till, men när hon märker att Sirius då är på väg att släppa så tar hon ett starkare tag om hans hand. Deras fingrar flätas ihop, hans varma mot hennes kalla, och tysta men samtidigt generat leende sätter de dig ned intill sjön.

Richard kunde inte koncentrera sig på allt prat runtomking honom.
Han ville bara veta vad de gjorde. Inte vara där hela tiden, förstås.
"Rick? Rick?? RICK?!"
"Öh, va?" frågar han smått generat till Luke som irriterat himlar ögonen åt honom.
"Du lyssnade inte alls, eller hur?"
"eh, nej... Förlåt, men jag måste gå ut och ta lite frisk luft." svarade Richard snabbt och gick sedan snabbt ut ur stora salen.

Tillsluta tar Evelyn mod till sig för att faktiskt säga något.
"Så vad var det du ville?" säger hon och försöker få rösten att låta stadig, men det går log inte så bra.
"Jag... Jag tycker du är cool. Du vet, du är inte som alla andra, du vågar stå för vad du ryker och sånt. Asså sånt gillar killar, fast det kanske du redan vet... Jag menar, du ser liksom bra ut också" svarar Sirius, men mot slitet pratar han tystare och Evelyn kan ana en rodnad på hans kinder. Hela hennes kropp bubblar av glädje.
"Så... Du typ gillar mig? Eller asså jag gillar typ dig så" ler Evelyn, osäker på om han egentligen menade att han gillade henne eller något annat. Svaret fick hon gansk fort. Sirius böjde sig fram och drog bort en hårslinga som råkat falla ner framför Lynns ögon. Evelyn tittar upp och möter ett par mörkbruna ögon som titta in i hennes bladgröna.
"Ja" viskar Sirius. "Ja, jag gillar dig Evelyn"
Sedan kysstes de. Det var det enda Evelyn var medveten om, och Sirius's mjuka läppar.
(OMG LOL)