Älskar du honom, Dominique?

Superbra!

Awesome! Bevakar!

Kapitel 5:

Jag öppnade sakta ögonen.
”Dominique?” frågade en orolig röst. Jag tittade åt sidan och mötte min lillebror Louis oroliga ögon.
”Vad gör du här Louis? Och varför är jag på sjukhusflygeln?” frågade jag trött.
”Jag är din lillebror, så jag tror jag faktiskt har rätt att vara här” sa han och fortsatte sedan ”Du och Georgina blev förgiftade av någon drink ni drack. Det var därför både du och Georgina svimmade av”
”Var är Georgina?” frågade jag oroligt när jag inte såg henne i någon av sängarna.
”Lugn, Dominique. Hon är på sin lektion” sa Louis och satte en hand på min axel.
”Vet mamma och papp…” började jag men avbröts av att dörren öppnades och in steg mina föräldrar.
”När man pratar om trollen…” mumlade jag.
”Dominique älskling!” utbrast mamma när hon såg mig. Hon skyndade sig snabbt mot mig.
Hon kramade om mig. ”Hur mår du? Mår du bra? Har du ont någonstans?”
”Mamma, lugna ner dig. Jag mår jätte bra. Det är ingen fara alls med mig” sa jag.
Pappa stod tyst. Jag tittade in i hans ögon. Hans ögon speglade besvikenhet.
”Mamma, Louis, kan jag få prata med pappa ensam?” frågade jag.
De nickade och gick ut ur sjukhusflygeln.
”Vad är det, pappa?”
”Varför var du ens på den festen, Dominique?” frågade han och tittade in i mina ögon.
”Jag är 17 år pappa. 17. Jag får väl gå på fester om jag vill, eller hur?” svarade jag.
”Jo, men det skulle vara enklare om du var mer som Vic…”
Skojade gubben med mig eller?
”Jag är inte den perfekta Victoire. Jag kommer inte gå ut med högsta betyg i alla ämnen, jag kommer inte sluta festa, jag kommer inte ändra på mig själv för att någon säger att jag borde det. Jag är Dominique Weasley, inte Victoire Weasley.” nästan skrek jag.
”Dominique, jag menade inte så…” sa pappa nervöst.
”Gå. Nu. Jag vill inte se dig igen” sa jag kallt.
Han protesterade inte utan gick bara.
Någon sekund senare kom mamma och Louis in med frågandes blickar.
Mamma satte sig på min säng. ”Vad sa han?”
”Fråga honom. Jag orkar inte med att berätta. Mamma, kan du snälla åka hem med pappa? Jag kommer ändå se er om några veckor” mumlade jag.
”Men älskling…” sa mamma.
”Mamma, jag är 17 år. Jag kan ta hand om mig.” sa jag och kramade om mamma. ”Jag älskar dig, det vet du va?”
Mamma kramade hårt om mig. ”Jag älskar dig med, Dominique.”
Hon pussade mig på pannan samt Louis innan hon gick.

Louis tittade på mig. ”Hur mår du egentligen, Dominique? Helt ärligt?”
”Hur skulle du må om till och med din pappa önskade att du var med som din perfekta storasyster Victoire?” muttrade jag.
”Dominique, du är perfekt precis som du är.” sa Louis.
Jag kunde inte låta bli att le åt det han precis sagt. ”Jag älskar dig, Lou”
Han besvarade mitt leende.
”Och jag älskar dig, storasyster”


_________________________________________

Håller på att skriva på nästa kapitel, så det lär komma upp senare!

Awesome!

Awwwh♥

Jättebra Ebba

Särskilt i början om chatten hahaaha xD

Nej då allt var awesome ♥♥♥

Haha ja tycker samma sak som Therese

Känn dig bevakad

Superdupermegabra!

när kommer nästa kapitel ? ♥

super bra