Eragon [privat]

Jag följer efter Murtagh till Eragons rum. ''Eragon, är du där inne?'' ett svagt ''ja'' hördes. ''Kan vi komma in?'' Ännu ett ''ja'' Murtagh öppnade dörren och jag gick in. ;urtagh gick in och stängde dörren. Men dörren lossnade plötsligt från sina gångjärn, och Sayn muttrade. Förlåt, jag ville bara komma in... Eragon skrattade

Shea verkar fråga Törne något och jag hör hans otålighet. Sedan flyger Shea ner mot mig för att landa bredvid mig. Hon gör sig inte illa, men hon har så mycket fart att hon slirar förbi mig och nästan faller.
"Du är verkligen elegant Shea"
Hon morrar lite men är inte arg.

''Hur mår du?'' frågar Murtagh. ''Tjaa.... jag skulle i alla fall inte må sämre av lite kakor'' Murtagh skrattar åt honom, jag med. ''Kom nu Enya'' säger Murtagh och jag följer efter honom till ans arbetsrum. Han tar fram en bok med massa konstigt krumelurer. ''Ser du vad det står där?'' frågar han och pekar på ett ställe. ''är det där text?'' frågar jag chockat

Nu får jag klättra upp på Shea och ta min första flygtur. Det här har jag längtat efter ända sedan jag blev en drakryttare. Egentligen har jag drömt om att kunna flyga så länge jag kan minnas.

Han nickar. ''Ja, det är det... vi får visst börja med alfabetet...'' Han tar fram ett pergament där han skriver en krumelur. ''det är ett A'' säger han. Sedan ritar han en krumelur till. ''Och det är B''

Att flyga är underbart. Allting ser annorlunda ut härifrån. Vi flyger ett tag och försöker hitta ett mönster för hur vi ska följa den andras rörelser och hitta den egna balansen och sedan ska vi landa.

Jag suckade. ''Det ser ut som små... du! Helt omöjliga att läsa och väldigt väldigt konstiga...'' Murtagh skrattade åt mig. ''Kallar du mig konstig? om nån av oss är konstig så är det du!''

Ingen av oss vill egentligen landa, en vår lärare låter oss inte flyga längre.

Jag suckade. ''Det där bevisar hur konstig du är, Murtagh'' Jag hörde Sayns röst morra ''Enya, lärare, inte vän, LÄRARE! jag blev arg på honom. Stick och brinn! väste jag. jag kände hur ledsen han blev men ångrade mig inte.

"Sildak, tycker inte du också att det luktar konstigt här?"
"Vad pratar du om, det luktar ingenting."
"JO, dte luktar... farligt."
Jag tror henne inte. Det är säkert bara något busigt påhitt igen. Men då ser jag att Törne också nosar i luften och att hans hållning förändras.