Zayven (PRS)

"Ni får betalt." Svarar kungen och Raven börjar skratta. Under tiden som de andra tystnar och som Ravens skratt bli kallare och mer skadeglatt för varje sekund.
"Du, jag avskyr att behöva säga det, men jag sticker nu." Säger hon och ska precis vända sig om när...
"Eller så beviljar jag er innersta önskan om det står i min makt att göra det." Fortsätter kungen uppgivet, som om han trodde det räckte med pengarna.

Zyne lutade sig hånfullt mot en alldeles mjölkvit pelare.
"Intressant" svarade han lugnt och fortsatte "Men det jag önskar högst av allt kan du inte uppfylla." sade han kort och såg rakt in i kungens gråa ögon.
Kungen log lite osäkert.
"Tro mig."

"Lyssna på vad han säger nu, om det står i hans makt. Annars kan du ju bara ta något annat." Säger en av de andra bitskt. Raven har nu placerat sig uppe i takbjälkarna och blickar ned på scenen. Kungen harklar sig och häxan höjer blixtsnabbt handen mot maskpojken, vad ska hon göra? Frysa honom? Patetiskt, men den här häxan verkar vara erfaren på något sätt. Lite... läskigt egentligen när hennes sinnesstämning förändras totalt inom kanske en halvsekund.

Zyne skrattade åt häxan. Han kände igen henne, Vershe hette hon.
"Vad tänker du göra? Jag är värdefull, om du skadar mig, över huvudtaget rör mig, så lovar jag att det blir det sista någon av er gör." Hans ögon smalnade och han blängde på dem, en efter en. Kungen suckade, stackar. Men de hade rätt, han kunde önska sig vad som helst. Han visste vad han ville ha, men det kunde han fixa själv, bara han fick tid..
Zyne's blick fastnade på blekansiktet, vad gjorde hon däruppe? För ett ögonblick tänkte han avslöja henne, men lät bli. Han kunde behöva henne.

"Precis." Svarar häxan och nu får Raven syn på trådarna som går genom luften. Nu vet Raven vem häxan är. Marionettmästaren, Raven grinar illa där hon sitter och plockar ut en liten dolk. Inget speciellt. Den syns mest som en liten reflex men det utlöser så mycket mer när hon kapar den närmaste. Raven måste fock förflytta sig när en del av taket över de församlade faller nedåt. Är det här deras övertalningsmetod tycker vampyren att de ska tänka om.

Zyne bugar sig muntert en gång och börjar gå mot utgången utan att vända dem ryggen.
"Om jag skulle välja att hjälpa dig, skulle jag komma hit. Inte tvingas hit." sade han sorgset och gick.
"Nej, du kan inte gå. Det går inte." hörde han kungen ryta. Men han hade redan påväg.

((Kom inte på något ))

((Then, let's get goin' )

Raven flinar.
"Ses." Säger hon, vinkar nonchalant till kungen och är snart bakom maskpojken. Även om hon mest planerar att slita ned porträttet när hon kommer förbi det. Kvinnan på tavlan har triggat igång saker som hon helst velat förtränga. Plus att hon vill ha porträttet för att behöva den i framtiden.

Han hör blekansiktet bakom honom, hur hon rycker ned någonting från väggen.
Han vänder sig snbbtom och ser henne ta ned den kända tavlan av Esmeralda.
Hon var vacker, för vacker. Och med sin skönhet hade hon skapat katastrofer som ingen annan någonsin drömt om.
Han lät henne vara, hon fick väl göra vad hon ville. Det rörde inte honom.
"Du, blekansikte, det är nog bäst att du skyndar dig. Jag skullw inte tro att kungen bara skulle låta oss gå. Vi är värdefulla." sade han och drog ihop ansiktet i en grimas.

"Du, maskpojke. Det rör mig inte i ryggen." Svarar Raven irriterat och gör sönder ramen, rullar ihop själva tavlan och håller den hårt i handen. Esmeralda ska få en fin plats bland de andra porträtten som hon samlat på sig under århundraden. Det var svårare än väntat. Nu har hon bara Tvillingarna Kyoyu kvar. Sedan har hon alla.

Zyne smålog bakom masken och fortsatte.
Han undrade just när han skulle höra ljudet av vakter, soldater eller slagkämpar försöka tvinga tillbaka dem.
Kungen hade många resurser, så många tt han inte alls var van vid att behöva anstränga sig för något.
Hoppas att dethär gav honom lite motion.
Zyne log när han tillslut hörde ljudet av trummande fötter.
Så uppenbart.