Prs mellan mums och Hermione:D

Jag och Eric går in i rättens hus.
Min familj kommer för att hälsa på. Alla hade kommit efter mig.
"Åh, älskling, jag är så stolt!", säger min mamma och kramar om mig.
"Jag kommer att vinna, jag lovar."
"Elli tar hem ungerpelen!", säger Elphias och jag börjar skratta.
När alla kramat mig och önskat mig lycka till kommer en fredsväktare.
"Tiden är slut.", säger han.
Och de är borta.

Fredsväktarna leder in mig och Joseph i rättens hus, där både Julie och mor kommer för att säga hejdå.
"Jag skulle inte ha gjort som du sa, jag skulle ha tagit din plats", gråter Julie.
"Nej, det är bättre såhär", säger jag. "Jag är dessutom bättre på att överleva än du, det vet du."
Julie skrattar och kramar mig. Mor också.
"Du kan vinna, gumman. Bara du kämpar." Hon gråter också men tittar ändå strängt på mig. "Vi håller på dig."
Plötsligt slås dörren upp och en fredsväktare kommer in.
"Tiden är slut", säger han och föser ut mor och Julie.
Jag får nog aldrig se dem igen.

Vin stiger på tåget och jag ser mig omkring. Det är väldigt stort, och mitt rum ligger i mitten av hela tåget. Det står ELLIE HAMMERSMITH med stora bokstäver på dörren och jag går in.
Mitt i rummet står det en stor dubbelsäng. En garderob står mot väggen och i den är det hundratals olika kläder bara för mig.
Jag har ett eget badrum med dusch, toalett och handfat. Allt är så stort.

Vi förs in på ett tåg en bit ifrån rättens hus, ett snabbt lyxtåg från huvudstaden som ska föra oss dit.
Mitt och Josephs rum ligger bredvid varandra i sista vagnen.
Mitt rum är så stort att jag står i några minuter och bara tittar på allt. Jag har en stor säng i mitten av rummet med ett duntäcke och massor av kuddar. Badrummet har toalett, handfat och en dusch, något jag aldrig har testat förut. Garderoben har jag inte tittat i än, men att döma av storleken har den nog minst hundra kläder i sig. Jag bara häpnar.

Jag hör att Eric går utanför, hans rum ligger bredvid mitt. Men han stannar utanför min dörr.
Det fladdrar återigen till i min mage.
Han knackar på dörren och jag går och öppnar.
"Hej?", säger jag.
"Hej, jag tänkte bara se hur ditt rum såg ut.", säger han. "Och, ja, det är väl lika bra att berätta för dig nu..."
"Vad?", frågar jag.
"Jag har känslor för dig."

När jag har vant mig vid mitt rum går jag ut för att gå över till Joseph. Han tänkte uppenbarligen precis samma sak, för vi möts mellan rummen.
"Hej, du", säger jag och drar på munnen.
"Hej, Zara."
"Vad ska vi göra nu då? Vi kan ju inte springa runt och döda varandra på arenan direkt..."
"Nej...", svarar han."Jag tänker se till att du vinner spelen."

Jag gapar.
Va!?
"Åh...", säger jag. "Jag känner samma sak för dig, tror jag."
"Verkligen!?", ropar Eric glatt.
"Sch! Inte så högt!", säger jag och pussar honom på kinden. "Kom, vi går ut.", säger jag och tar hans hand.
Vi sätter oss i ett biorum och jag sätter på Saw 5.
Den här gjordes ju för jättelängesedan! Den är ju gammal...", säger Eric.
"Haha.", säger jag.

Jag fattar först inte vad han säger.
"Va?"
"Jag tänker se till att du vinner Hungerspelen."
Jag gapar. Han tänker offra sig själv.
"Okej, visst. Och jag tänker se till att du vinner spelen. Det blir rättvist så."
"Kom igen, Zara. Du måste ju veta..."
"Vad?"
"Att jag...att jag älskar dig."

Vi tittar slut på filmen och han gapar.
"Äcklig, men bra!"
Jag skrattar.
Ruth kommer in i rummet för att säga att vi ska äta. Och träffa våra handledare. I år är det några från huvudstaden. Ruth säger att de heter Peeth Rackburg och Lindsey McRoy.
Så jag och Eric går hand i hand till middagen.

Jag vaknar av att Pansy knackar på dörren. Jag måste ha somnat när jag la mig i sängen.
"Det är middag nu, raring!"
Det är så att man blir äcklad av hennes entusiasm. Jag reser mig motvilligt upp och går ut till henne i korridoren. Hon leder mig genom den in i en stor matsal, med ett bord dukat med massor av läckra rätter. Joseph och Zaphira Ewing, vår handledare, sitter redan där. Zaphira hälsar vänligt på mig och säger åt mig att ta för mig av maten.
Medan jag äter så mycket jag orkar känner jag Josephs blickar. Jag tittar envist ner i bordet.