Mutant|Rollspel för erfarna

[Oki]

Alex suckar. Han försöker läsa sina läxor men störs av några tjejer som sitter och skrattar och flamsar en bit bort. Tillsist ger han upp, tar sina saker och börjar gå mot skolbyggnaden .

"Henne då?"
Chris vände blicken mot den riktning som Lane pekade emot och skakade genast på huvudet.
"Nepp, hon ser ut som om hon kommit precis ur en reklam om tvål, förutom att hon glömt att använda tvålen."
Kraftigt flabb bröt ut i gänget som satt på en av trapporna utanför skolbyggnaden. Varje liten individ som passerade vågade antingen inte se på dem, eller så sprang de iväg så snabbt som möjligt i motsatt riktning.
"Kom igen nu, du har inte haft en flickvän på säkert tre år, vad är ditt problem?!"utbrast Lane uppgivet och gjorde en gest med armarna.
"Varför ha en i en månad istället för en varannan dag?"flinade Chris och skakade på huvudet.

Lindsay satt tyst på en bänk. Det gick förbi massa olika människor. Vissa var gjorda av sten och vissa svävade förbi.
Det var riktigt få personer som kastade en eller flera blickar mot Lindsay. Lite längre bort fanns en grupp med högljudda killar, då hon hörde väldigt bra så uppfattade hon dem högljudda. Lindsay suckade tungt och tittade ned på sina händer.
"Vilka är det du spionerar på?" Frågade någon, det var Therese, eller Aquaria. Therese hade förmågan att manipulera vattnet.
"Inga!" Fnyste Lindsay leende.

Léi satt på en bänk och såg tomt ut över gården. Hon tänkte på sin bror, hur mycket han offrade för henne, hur mycket han älskade henne. Kanske borde hon offra lika mycket för honom? Men vad hade hon att offra? Hon såg på gräset, hur det lätt svajade i den lätta brisen.
Några andra elever såg på henne när de gick förbi, men alla såg till att hon inte mötte deras blickar, ingen ville avslöja helt brutalt allt om sig själv.
Hon fortsatte att se på gräset, det vek inte undan för henne. Lät henne titta hur mycket hon ville.

Alex suckar. Han har alltid varit ensam. Ibland även rädd. Mutanten i honom gör det bara värre. Inte ens hans familj vill veta av honom. Varför dom lämnade honom vill han inte tänka på. Men han saknar dom inte. Kanske Aily, lite lite.

"Okej jag måste gå nu.." Sade Therese efter ett tag, hon kramade Lindsay och gick iväg. Lindsay tog sina böcker.
Hon bestämde sig för att lämna bänken och reste sig upp, hon hade knappt hunnit ställa sig upp så sprang en kille mot henne och välte omkull henne så hennes böcker ramlade ned på marken.
Killen lämnade henne utan att bry sig om att hjälpa till.
Lindsay öppnade munnen för att skrika efter honom men struntade i det, hon gick ned på knä och samlade ihop böckerna. På en av böckernas framsida så finns det tydliga spår av rivmärken. Lindsay orsakade dem, rivmärkerna på boken.

Alex har sätt vad som hänt och är snart framme hos tjejen
"Är du okej?" frågar han.

Lane hoppade ner från sin plats bredvid Chris på översta trappsteget och gjorde en uppgiven gest genom att slå ut armarna.
"Mitt kära herraskap", sade han dramatiskt och bugade sig. "Vi bör härmed tillkännage att Chris är en player."
"Men det visste vi ju redan", muttrade Scorp. "Sluta hacka på honom nu, det är ju för fan hans liv."
Chris himlade med ögonen, hans blick hade gått över till en annan plats på gården där en tjej hade fallit på grund av en killes klumpighet. Chris var ju inte mycket bättre själv då det gällde att mobbas och jävlas. Men han orkade inte bry sig om Lanes klagomål för tillfället.

Lindsay tittade upp och fick syn på en kille som kommit fram till henne.
"Ja.." Sade hon och reste sig upp med sina böcker i famnen.
Lindsay log mot pojken, som hon inte kunde namnet på.
"Jag ska nog gå nu" sade hon sedan och tittade ned på sina fötter. Hon ville inte starta en konversation med honom.
Lindsay mumlade hejdå till killen och lämnade honom bakom sig, hon hoppades att hon inte varit otrevlig.
Lindsay var en mutant, fast hon använde inte sin gåva/förbannelse inom synhåll, inte för någon, eller vissa har sett henne, Therese, Miley och Luke. Hon kände inte till några andra som kände till den på skolan, med mutanter. Vissa trodde kanske att hon var en människa som kommit till fel skola. Lindsay vågade inte riskera att förvandla sig bland folk, hon är rädd att dem ska ogilla henne.
Hon behövde kontrollera sina känslor, om hon blev för arg så kunde hon råka skada någon. Det hade aldrig hänt henne förut dock.

Léi lyfte blicken och såg rakt in i en pojkes ögon. Han flämtade till och sprang därifrån.
En tår rullade nedför hennes kinden, hon blev alltid så rör av känslorna, minnen de bar på.
Den här pojken hade tyckt om en flicka så länge han kunde minnas, han hade detsutom en bror som han älskade över allt annat. Sorgligt.
Hon tänkte tillbaka på vad han fruktade, så personligt, tänkte hon och reste sig. Nu var hon extra nog med att inte möta någons blick.
Hon var välkänd här på skolan, men inte populär. Snarare visste alla om henne på grund av hennes krafter, det var väl bra. Då kunde man ju undvika henne.