Drakryttare

"Mer medeltiden eller senare." rättar Halira honom automatiskt och ler sen urskuldrande ot honom, hon hade en otäck vana att rätta folk och många tog illa upp av det. Hon stänger dörren och sätter sig åter i fotöljen och trollkarlen skrockar gott åt dem. "Ni är inte i er värld, ni har sänts hit, detta är vårt land Quinera och jag är Halt och jag skall hjälpa er att förstå allt." ler han riktigt roat åt dem.

Zyne känner sig lite förargad av flickans rättning, men kommer fram till att det inte är värt att tänka på.
"Okej. Ge oss en förklaring." sade han enkelt och såg nyfiket på gubben.
Han såg helt plötsligt sorgsen ut och mumlade någonting ohörbart.
Han samlade sig och sa "Jo, för länge sedan levde Alverna, dvärgarna och människorna i harmoni. Vi älskade väll inte varan, men vi accepterade varan och levde och formade oss efter allas behov. Vi enade kungafamilj som bestod av en Alv, en Dvärg och en människa. Men efter många led av kungar kom Mortal till tronen. Han var människa, och lyckades döda dvärgen Argal och Alven Civirah. Efter det blev ingenting sig likt. Alla levde i fattigdom och folken delade på sig, och blev tillslut fiender. Därför behöver vi nu er."

Halira gapar och ser på honom, "Dvärgar?, Alver?" säger hon och skakar på huvudet. Hade de kommit i ett program typ, att de var med i något sagan om ringen liknande, eller som det sär lajvbarnprogrammet, Barda, hon hade inte varit ett dugg förvånad om speledaren Karl och alven Sirion hade hoppat fram, då hade hon vart säker på att hon var i en TV inspelning. Men det verkade inte vara så. Så hon samlade in den chockande nyheten och såg på trollkarlen.....Halt, "Okej, men vad kan vi göra åt saken? Vi kan ju knappast alviska eller dvärgiska."

Zyne brister ut i skratt.
"Är det här dolda kameran eller vad då?" frågar han flinande och väntar på att en massa människor med stora kameror ska komma fram. Hans leende bleknar när ingenting händer. Allt fortsätter att vara normalt. Eller, nej, inte normalt. Snarare att allt fortsätter att vara konstigt.
"Profetsian mina vänner, den har talat. Det beror lite på, Helira." säger han med en glimt i ögonen.
"Men vi vet ju ingenting om det här, varför oss?"

"Beror på mig, vad?" sa Helira oförstående till Halt "Och vad för profetsia?" säger hon sedan. "Profetsian om drakryttarna." säger han som den självklaraste sak i världen, som om de ville ha ost på mackan eller något.
"Drakryttarna? Vi? Du skämtar." flinar hon och hoppas allt allt detta är en sjuk dröm eller något.

Zyne ser skämtsamt på Halt.
"Jag kan knappt se det framför mig. Hur skulle jag kunna sitta på en drake i luften?" säger han med eftertryck.
"Asså vet du hur dålig balans jag har?" flinar Zyne och tittar på Halt, som vägrar att låtsades om honom.

"Stopp här, att överhuvudtaget sitta på något som inte existerar.?" säger hon och för första gången blir Halt arg, han kastar pergamenten på bordet och ryter åt henne. "De existerar visst, de finns liksom allt annat jag har sagt om, tro mig." säger han ställer sig upp och ser henne vredgat rakt in i ögonen vilket får henne automatiskt att dra sig bakåt.

Zyne säger inte emot, visst. Om det nu var en dold kamera grej så tänkte han sluta tjafsa emot på den punkten, så han gick till nästa.
"Okej, vi antar att drakar existerar, men varför skulle jag gå med på att göra det? Hur skulle jag överleva en halv sekund med en eldsprutande best mellan benen? Och sedan när börjar djur umgås frivilligt med mig?"
"De är inte eldsprutande bestar." svarar Halt korthugget.

"Nej, de är gulliga små kaniner." mummlar Helira men inser att allt detta kanske kan vara sant, "Okej låt oss anta att de existerar, varför ska vi rida på dem? varför gör ni inte det själva? Vi är ju knappast tränade för det."

"Eller hur, om det är sant så borde ni väll ta några som är efarna och duktiga på det. Detsutom vet ni ju mer exakt vad det handlar om. Ni är i exakt samma situvation som dem, de har lika få val som ni." föreslår han vänligt och försöker föreställa sig att allt snack faktiskt var sant.
Plötsligt kändes det inte helt omöjligt.