prs mellan Isse Weasly och Ida Ginny lovegood

Halo vaknar tidigt den morgonen. Hon sätter sig upp och stirrar ut i den tomma luften.
(hinner tyvärr inte skriva mer nu för jag har lektion..hehe)

(haha)
Neej!! Min stackars lemur, lilla Otto.
De bruna kalla ögonen stirrar in i mina förtvivlande ögon men, någonstans i hans ögon såg jag lite medkänsla, fast var det så så var det djupt begravd. Han brydde sig väll ändå inte om min lilla lemur??
Otto har krupit så nära mig som möjligt och ser ut att sova...
vakten ser också ganska trött, vilket jag drar till min fördel.

-Godnatt.

Säger jag uppgivet och min reaktion värkar förvåna vakten.
Ändå så nickar han och jag lägger mig ner.

Han tänker nog: bryr hon sig inte.
Jag tänker: Inatt så!

Senare den dagen springer Halo längs husväggarna. Den hårda stenmarken känns obehaglig mot hennes bara fötter. Hon springer så snabbt hon kan,hon måste bara få komma bort här ifrån!

(skriver inte vi ur våra karaktärers perspektiv?)

Jag vaknar av Ottos varma päls
Haha! Tänker jag och tänker igenom hur jag lyckats få in honnom.

*Jag vaknar ur mitt drömmande av vaktens snarknigar, det var dags!
Otto var redan vaken så det kändes som om han hade väntat på mig.
Jag över några minuter på en speciell rörelse med vattnet ur mitt glas och sedan hur jag ska frysa det till is och lyckas riktigt bra.

När tekniken är inlärd styr jag vattnet in i kedjan som håller fast Otto och sedan fryser jag det till is.

Otto tvekar inte en sekund med att hoppa upp i mitt knä.

Sedan plockar jag undan beviset och får in vattnet i glaset igen.
I Ottos ögon kan jag se törsten och jag ger honnom vattnet."

Medans jag klappar Otto på ryggen och kammar igenom hans päls med samma hand tänker jag hur viktigt det ör att bevara min hemlighetom bändning.

Får någon reda på det vet jag inte hur länge till jag lever.

(juste förlåt)

Halo fortsätter att springa trots att benen protesterar.
"Hallå tjejen stanna" skriker någon men hon tänker inte stanna!
Jag springer in i en gränd,jag känner hur personerna bakom mig håller på att komma ikapp!
Jag fortsätter svänger ut på en öde gata. Jag är medveten om at dom för några sekunder inte kan se mig och kastar mig in genom en dörr.

Ett tag sitter jag bara där och kramar Otto
Tillslut har jag inga tankar kvar så jag försöker komma ut. Tyvär är gallret för trångt så jag lyckas inte.

Plötsligt rycker vakten till.

Otto hoppar upp på minaxel och jag backar bak en aning

Jag känner hur Torak kryper upp ur min ficka och sätter sig på min axel. Jag ligger på golvet helt förstenad. Jag hör steg utanför,borde dom inte ha sprungit iväg?

Utan att någon hinner växla ord kliver någon in.
MINO!!
Hans eldröda ögon ser på mig. Flammor speglas i mina ögon då jag tänker igenom det här riktigt ordentligt. Vad hade jag gjort??

-God morgon!
Han hälsar artigt men jag går inte på det där tricket.

-Får jag frukost??
Säger jag utan att änns bry mig om at spela artig.

-Självklart, det serveras på övre däck!
Säger han i ännu en artig ton.

-Så du låter mig gå upp dit, du tror inte jag kommer rymma eller?

-Det beror på, kommer du det?

Nu kokade grytan över! Jag säger det rakt ut:

-Vad har jag gjort??????
Om mina ögon brunnit förut gav de nu ifrån sig blixtrar.

-Nog med småprat, kom nu.
Säger Mino och gör en gest åt vakten att öppna dörren. Jag kliver ut m Otto på min axel och vi börjar gå upp på däck.

Jag ligger fortfarande som förlamad på golvet 1 timme senare. Tillslut vågar jag resa på mig. Mina ben känns som gele och jag trillar ihop igen.

Trots min sura attityd njuter jag va den goda frukosten.
Varmt nybakat bröd med sylt, drickan var varm choklad.

Otto får också lite mat.

Snart anlännder vi! jag kan se en stor folkmassa vid amnen även om det är 20 min kvar tills vi är framme. mina väskor står brevid mig i fören och jag sitter på en stol med Otto i knät.