The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

"Mm, jag har slutat räkna hur många nätter jag blivit väckt av nån som gråter eller skriker..." säger Amy och gäspar. Hon är faktiskt väldigt, väldigt trött. Men när hon väl försöker sova på sin hårda madrass till säng brukar det inte gå.

Robin gnuggar sig i ögonen.
"När man var yngre så kunde det till och med varit en själv som vaknat och skrikit, fast det är inte så konstigt med tanke på det här barnhemmet." Säger Robin och kväver en gäspning.

Amy håller med.
"Har du lust att göra mig sällskap ut på balkongen?...igen. Jag tror inte att jag får så mycket sömn om jag går tillbaka till mitt rum ändå"

"Visst, jag kommer inte kunna sova oavsett." Instämmer Robin och börjar gå mot balkongen, han vet var den ligger. Han har varit där några gånger. Väldigt fin utsikt, speciellt på kvällen.

Snart står de ute på balkongen. Nattluften är lite kylig. Men utsikten är vacker och luften är friskare än där inne. Amy går fram till räcket.

Robin andas in när han kan, vem vet vad morgondagen bjuder. Han brukar inte vara speciellt lugn, och på senaste tiden så undrar han när han ska kickas ut. Han är 17 år gammal, alltså, nästan vuxen. Underbar kombination när man bor på ett barnhem.

Amy tittade återigen på alla lysande prickar som var trafiken. Hon börjar nästan helt omedvetet nynna på nån melodi.

Robin ställer sig vid räcket, det var någon gång när han var yngre som han funderat på om han kunde studsa upp igen om han hoppat ned. Resultatet av att hitta en barnbok och lära sig läsa den, att se om man kan studsa. Numera förstår han ju att det inte var äkta. Men det hade varit ganska coolt. Robin lyssnar när Amy nynnar, det låter som en vacker melodi. Men just nu kan han inte koppla det till något han hört förut.

Amy slutar nynna och lutar bak huvudet. Hon ser på alla miljontals små prickar som täcker den annars helt svarta himlen.

AlexZz?

((Stressa mig inte! XDD *har inte alls problem med fantasi för tillfället*))

"Läste du någonsin boken om Simon Studs?" Frågar Robin plötsligt, det låter fånigt. Så... konstigt på något sätt. Han minns inte om han gett boken till Amy, för han läste den själv några gånger om.