Vinterhjärtan - Remus & Sirius / Wolfstar

*skriver med min andra användare så jag kan lägga upp ett till kapitel*

Här kommer nästa kapitel!

Kapitel 5

De slutade inte förens de var genomfrusna och blöta enda in på skinnet. Sirius ruskade på sitt våta hår, som den hunden han var, och små små vattendroppar flög åt alla håll och blandades med snön. Han skrattade, och såg på Lupin, som stod och hackade tänder av köld. Det var den kallaste dagen under deras sju år på Hogwarts, men det visste de inte då. Lupin brydde sig inte om kylan. Han kunde bara tänka på Sirius stålgrå ögon, hesa skratt, varma leende och det faktum att han gick med sin arm runt Lupin för att bli lite varm, även om det var helt onödigt. De fortsatte på vägen mot värmen och Hogsmead, och de mötte några andra elever som de hälsade kort på, men annars gick de i tystad, åter igen.
”Vad tänker du på?” undrade Sirius, som hade lagt märke till sin väns tystnad.
”Ehh.. Varm honungsöl..” fick han fram, medveten om hur påhittat det lät. ”Vad tänker du på?” fortsatte han, och gick lite saktare.
”Dig” svarade Sirius enkelt, som om det vore det självklaraste i världen. Som om det inte fanns någonting annat att tänka på.
”Vad menar du?” frågade Lupin förvirrat, och stannade till på vägen, och vände sig mot Sirius.
”Jag tänker på dig Remus John Lupin.” sa han, och de gråa ögonen mötte de bruna, utan att blinka eller se bort. ”Jag tänker alltid på dig.” fortsatte han, med en så seriös röst att Lupin inte längre kände igen sin vän, som alltid talade med skratt och skämt. Nu stod det en allvarsam och frysande pojke framför honom. Inte det skrattande unga mannen han brukade vara.
”Varför?” undrade Lupin, utan att verkligen vilja veta. Han var rädd att svaret inte var det han ville.

Awesome!!!

BRA!!

Tack!

Önskar att jag hade lite fler läsare^^

Din önskan är besvarad! ^^ måste medge att jag har följt dne här en stund, men du lyckas alltid uppdatera då jag är på telefonen = orkar inte börja kommentera. Men nu tar jag mig i kragen!

Sirius och Remus är min otp (vilket gör att man undrar varför jag inte parat dem tillsammans i min ff), och är besviken över hur litet ff's det finns om dem här på mugglis därför blev jag otroligt glad då jag hittade den här, specielt då den är välskriven.

Så bravo åt dig! Jag har verkligen inget dåligt att säga om texten, älskar beskrivningen av både Sirius (hesa skrattet ♥) och Remus.

Det enda jag skulle lite kunna kritisera är hur snabbt de tar sig framåt (på basis av sista kapitlet). Oftast är det bästa spänningen mellan de två innan de vågar erkänna sina känslor, den andres nervositet då han inte vet vad han ska göra åt saken, kanske Remus svartsjuka då han ser Sirius med någon annan.
Nu tar du dig väldigt snabbt förbi den här spänningen. Jag hoppas vekrligen det inte blir en dans på rosor efter att de erkänt sina känslor, utan att de måste gömma och hålla det hemligt, att de tvivlar etc ; ) så spänningen förblir! Men det är ju endast min åsikt ^^ so no stress!

Aija, tänker åtminstone fortsätta bevaka och vänta på följande kapitel med entusiasm, och lovar att kommentera på varje.

Tack för denna ♥

Tamburlaine Tack så jättemycket för din kommentar, den gör mig väldigt, väldigt glad! Tack!

Har tänkt på det jag med, har dock ingen plan på hur jag ska fortsätta eftersom att jag har improviserat allt.. Det blir som jag känner exakt när jag skrivet Ska försöka dra ut lite på det spännande, och planera lite

Jätte bra har läst den på fanfiction.net också men den var så bra att jag ville läsa den igen
p.s wolfstar är också min otp

GRYMT BRA!!! Skriv mer när du får tid.

Dixie_Milla01 & fillippaborg

Tack! JAg ska försöka skriva nästa kapitel nu i helgen..