privat roll!

Lily går tillbaka till sina vänner. som tittar förvånat på henne.
"så du sa äntligen Ja till honom?" säger den ena.
" Ja" svarar Lily och tittar på dom.
" Jag ska ge honom en sista chans"
Lilys vänner fnissar till, hon vet att båda har velat gå ut med honom sedan treedje året och är avensjuk på henne.

Marödörerna börjar på en gång prata i mun på varandra efter James's ord.
"Vad menar...?"
"Hur..."
"Driver du med..."
"Är det sant?"
James suckade.
"Ja, det är sant. Och försök inte låtsas som om ni aldrig trott på att hon skulle säga ja. Vad är det? Varför stirrar ni å mig?"

Lily går upp på tåget för att leta efter en tom kupé. Hennes två kopisar tittar på henne innan dom följer efter.
"så du sa entligen ja?"
"ja, det gjorde jag"
jag går iväg till prefekternas vagn samtidigt mina kompisar går åt andra hållet.

"Okej! Lugna er nu! Jag måste gå till prefektvagnen, syns sen!" utbrister James efter ett tag och skyndar iväg till prefektvagnen. Han hoppades innerligt att Lily skulle vara där.
James kom in i vagnen och upptäckte tyvärr att Lily inte var där.
Äh, hon kommer väl snart tänkte han, och det hade ju faktiskt varit kokstigt om hon inte steg in i vagnen inom 5 minuter. Lily pluggade trots allt väldigt mycket, och gav mycket uppmärksamhet till studierna och prefektskapet.

Lily kliver in i prefekternas vangn. Hon tittar på James och tittar sen snabbt bort.
Hon går långsamt och sätter sig.
Vad är det med henne? hur kunde hon säga ja till James. Nu finns det ingen återvändo. Hon måste gå ut med honom.

James byter genast plats till en som är närmare Lily. Många i vagnen börjar naturligtvis fnissa, det var vida känt att James om och om igen brukade fråga Lily. Men de visste inte att hon precis hade svarat ja, tänkte James belåtet. De hade ingen aning, men om dejten gick bra så skulle de veta, vera att James Potter äntligen hade fått sin efterlängtade flickvän.

Lily suckar när hon hör fnissen. Hon gewr James en sur blick innan hon tar upp en bok.
Hon sitter och läser men kan inte låta bli att snegla lite på Jemes.
vad är det med henne. Och varför känns James så annorlunda.

James hjärta sjunker i bröstet när Lily blänger på honom. Hade hon inte menat det hon sa? Hade hon bara sagt ja för att...ja, för att vadå?
Tankarna virvlade i James's huvud. Till sist stod han inte ut. Han reste sig upp och gick ut ur vagnen utan att säga ett ord till någon.
Utan att öppna marodörernas kupedörr, steg James igenom vagn efter vagn, tills han hittade en tom kupe. Han gick in i den och sjönk ner på sätet. Hatade verkligen Lily honom?

Lily kan inte koncentrera sig. Hon tänker på James. Varför gör hon så? är hon sjuk?
Hon slår ihopp boken för att gå ut och patrulera i koridorerna och se så alla uppför sig. Det är endå ingen idé att stanna där.
Hon går föri några andrakklassare som bussar utan att märka det, hon är helt i sin egna värld.

"Vill du ha något från vagnen, lilla vän?" frågar godistanten som dykte upp efter ett tag. Trots situatioken frustar James till. Efter sex år kallar hon honom fortfarande 'lilla vän'.
"Tio chokladgrodor, tre påsar med Bertie Botts bönor, fem chokladkittlar och sju pumpapastejer", rabblar han snabbt upp. Damen fumlar lite grand, men får till sist fram gidsakerna. James betalar och sätter sig igen. Tröstätande.