Det sjunde året

Han såg en förstaårselev öppna kupédörren, gav henne en ilsken blick och flinade då hon gick iväg. Han tog fram sin trollstav och gick fram till dörren. Med ett slag mot kupélåset mumlade han
"Colloportus." och hörde dörren låsas. Sedan satte han sig ner igen och började tälja på en till trollstav, eftersom han redan nu planerade att bli trollstavsmakare efter kriget.

Queen Boo tyvärr är vi redan ganska många så det går tyvärr inte

ok

haha jag är för rastlös för att inte skriva något eftersom jag vill att det skall gå framåt xD

Cara hörde hur de andra tre pratade om Quidditch något som faktiskt aldrig intresserat henne. Hon visste inte varför men att jaga bollar i luften var väl inte hennes grej helt enkelt. Eller så var det för att hon tyckte det var tråkigt att flyga. Hon transfererade sig hellre än att flyga hela vägen. Hon slog ihop boken och reste sig upp, hon kände att hon behövde sträcka på benen och enda sättet att göra det var att gå längs tåget. Sen var det alltid roligt att se hur människor reagerade när de såg henne och i år ville hon veta hur många som kommit tillbaka och hur många som låtit säg skrämmas iväg

(hermione gragner, Måntass, JamesCarnalosVamp, och Vildvittra haha är ni kvar?)

(Ja för fan, jag är tillbaks till och med, mer kraftfull än någonsin, if you know what I mean ^^)

James lade ner stav-skalet i sin koffert och började skriva ner en saga på ett pergament-stycke. Även om han ogillade omogna barn älskade han sagor, särskillt de från mugglarvärlden han växt upp i. Just denna skulle handla om en pojkes uppväxt i ett land fyllt av magi och magiska varelser. Medan han skrev utveklade han hela sagolandet i sitt huvud, lade till städer, skogar, berg, drakar, karaktärer osv.
Till slut döpte han kungariket till Nomet.

(haha så underbart Andreas xD haha och klart jag fattar xD och nu fortsätter jag så får de andra hoppa in xD)

Cara gick förbi flera tomma kupéer och var faktiskt uppriktigt förvånad över att det var så tomt, hon trodde att det skulle vara något fler elever. Hon märkte att trion inte var med på tåget, men hon hade inte räknat med det. att Potter och hans vänner skulle ge sig ut på jakt efter hennes far var inget som förvånade henne. Hon såg Neville, Mini Weasley och några andra sitta i en kupé och de såg ogillande på henne, men det var inget konstigt med det. Hon gick förbi en annan kupé och såg Vamp sitta där inne, och hon funderade först på att gå in och fråga vad han hade emot Draco men hon lät bli. Hon kom till slutet eller i det här fallet början av tåget. Hon vände och började gå tillbaka

Karherine gick runt i varje kupee men såg mest Slytherin elever.
Men där Cilla Hej skrek hon nästan av lätnad och trägde sig in i en cupee får jag sitta här eller.

James lade sig ner på sätet, och märkte inte ens att en elev i hans årskurs passerade två gånger. Han somnade till, och öppnade inte ögonen fören godisdamen knackade på.
"Finite" sade han och pekade staven mot den lilla Protegon han gjort. "Alohomora."
"Något från vagnen?" frågade damen. James grävde upp några galleoner och betalade för en liten hög med godsaker, och låste sedan dörren på samma sätt. Medan han åt kom han och tänka på Umbridges samtal med honom under sitt femte år.
"Jag hoppas iallafall att du vet hur dina föräldrar blev rättvist behandlade." "Du menar mördade?" fräste James. Fnittret. "Inte den tonen. Du känner säkerligen till Draco Malfoy i din årskurs? Känner du också till hans far?" James nickade, Paddan log. "Ja, käre Lucius. På ryktesväg var det han som gav dem deras dom. Enligt mig förtjänade de det. De stred ju inte ens mot Du-Vet-Vem, ynkryggar. Fortsätt med dina rader nu." fnittrade hon, och James övergick från 'Jag ska vara tyst under lektionerna' till 'Ner med paddan'

Cara såg på tanten med godiset och köpte de vanliga röda klubborna innan hon återvände till sin kupé
"Vad har du varit?" sa Draco och Cara förundrades över att han nästan hade samma tonfall som hennes far brukade ha.
"Det angår inte dig" sa hon bara trött
"Det gör det visst" sa Blaise och hon tittade på dem.
"Pappa" muttrade hon surt, det här kunde bara vara hans ide. ingen annan förälder skulle befalla sitt barns vänner att vakta dem.
"Nej det gör det inte" sa Cara bestämt
"Vi var oroliga" sa Simon lite vänligare
"Ja och tydligen är ni inkompetenta med" sa hon och reste sig upp igen. "börja med att sluta lyda hans order så börjar jag umgås med er igen" sa hon och gick för att leta reda på en tom kupé. vad trodde de hon varit? hon kan ju inte lämna tåget

Vagnen med godis kommer förbi men Laura tackade nej, hon hade inte särskilt mycket pengar kvar. Det mesta hade gått till böcker och en ny klädnand då hon växt något enormt över sommaren. Var det något med att tälta och att klara sig själv som gjorde att man växte? Ja, inte visste hon sp hon fortsatte att läsa svartkonster och längtade efter biblioteket på Hogwarts. Böcker var det enda som kunde hålla tankarna borta från sina döda begravna föräldrar, sitt barndomshem i ruiner och alla döda grannar, ja hela hennes barndom hade sprängts i bitar. Och nu var det enda som kunde hålla henne någorlunda stabil var böcker. Annars kunde hon bara falla ihop i gråt, eller tomt stirra fram, ja till och med flyga på folk och hamna i slagsmål. Hennes kluvna ögonbryn var påminnelse om det. Men det var med en mugglare och de nya ministeriet gillade det bara.