Marodörkartan

Tack LunaLove♥!

Kapitel 4 Gred & Feorge
"Psst, Fred? Är du vaken?" Det var sent in på natten i gryfindortornet och George satt nerböjd över Marodörkartan med sin blick koncentrerad på dem olika prickarna som rörde sig över pappret och såg inte upp när hans tvillingbror kom fram till honm. Hans ögon var nämligen fortfarande stadigt fästa på samma fläck som innan, som om han inte trodde på det han såg. Fred rynkade pannan och såg ner på pappret men tycktes inte upptäcka något konstigt för han frågade förbryllat: "Vad är det?"
George pekade på två punkter uppe i gryffindortornet. Fred stelnade genast till. "Ron Weasley" och "Peter Pettigrew" verakde ligga och sova i samma säng. De låg väldigt nära, lite för nära egentlgien. Mållösa tittade tvillignaran på avrandra för att sedan titta ner på pappret igen. George var den som hämtade sig först.
"Han har aldrig sagt något..."
"...jag som trodde att han gillade Hermione, jag trodde faktiskt..."
"...inte att han var..."
"Han kanske är bi?" försökte George, men Fred skakade bara tanklöst på huvudet.
De såg på varandra igen. Ingen av de visste vad de skulle göra av informationen de nyss fått.

Jätte bra!

Önskat perspektiv inför nästa kapitel? Har ju tagit Fred och George, Marodörerna, James.... Hm... Har ett till kapitel med Fred och George i huvudet, men kan fixa ihop något annat med... Typ Ted? Eller the three små Potters

Kanske typ att Lily tar marodörkartan från James Sirius?

Har skrivit två kapitel för hand nu ska försöka hinna med att lägga upp de här idag!

Yey!

Kapitel 5
Remus


Det var kallt uppe i Professor Lupins kontor. En vindpust drog genom rummet och Lupin huttrade till. Han smuttade lite på sitt rykande te och sköt ifrån sig högen med uppsatser han rättade.
Ett gammalt pergament fångade hans uppmärksamhet och han lyfte fundersamt upp det.
“Jag svä högtidligt att jag har något rackartyg i kikarn”.
Bläckstreck dök upp på pergamentet och texten Marodörkartan stod skrivet längst upp.
Lupin log sorgset och tänkte precis sudda ut kartan igen när han fick syn på ett visst namn.
Pricken under Sirius Black rörde sig snabbt utanför slottet.
Lupins ansikte hårdnade.
Mannen som var skyldig till två av hans bästa vänners död var bara en tjock vägg bort.
Först tänkte Lupin resa sig upp. Gå raka vägen till Dumbledore eller fånga Black själv.
Men något fick honom att sitta kvar. Något som Lupin inte riktigt försod. Tvivel?
Black förtjänade det öde som väntade honom. Han förtjänade det mer än någon annan.
Men om Dumbledore fick veta att han visste om Blacks animagi skulle han aldrig kunna förlåta sig själv. Dumbledore hade gett honom allt. En plats på skolan. Och nu ett jobb. Ett andra hem.
Något som många andra aldrig skulle gett honom.
Dumbledores tillit betydde mycket.
Nej, Lupin rörde sig inte. Han höjde bara staven och muttrade “Färdig med fuffens.”
Pergamentet blev tomt.

Jätte bra!

Tack ♥ nästa kapitel kommer senare idag!

bra!!