Moving through time. (Privat)

Förvirrad går Charlie in i skogen igen, rädd för den svarta materian som varit hårdare än sten - det kändes så iallafall.

Gabbi satte sig ned på huk och tog ett blåbärs ris i handen. Sedan smaskade hon i sig dom.
Gabbi älskar naturen och sina vänner, det kan hon inte neka.

Charlie känner sig lättad över att skogen är mycket tystare än den förra platsen han var vid. Han ser på träden, naturen och försöker utgöra om han känner igen någonting.

Gabbi bestämmer sig för att klättra upp i ett träd.
Hon är inte så duktig på att klättra men hon kommer upp.

Charlie hör prasslande ljud och backar fort, fort, fort bort från ljudet och dunkar in i ett träd.

Gabbi hör ljud, men grenarna på trädet döljer hennes syn. Hon tittar fram och försöker kolla vad ljudet kom ifrån. Hon suckar då hon inte hittar någon vettig förklaring av ljudet.

En panikslagen Charlie försöker intensivt gömma sig - även om han brukar vara lugn fungerar det inte riktigt nu och han vill bara gömma sig någonstans. Han hörde sucken och inser att det inte finns någonstans att gömma sig. Vänta lite... en suck!?
"Vem där?" Frågar han och letar med blicken.

Gabbi hör en röst. Hon tittar fram mellan grenarna.
"Hallå?" säger hon snabbt.

Charlie får syn på en flicka uppe i ett träd. Chocken är omedelbar och han stirrar bara ett tag. Han förmår sig inte svara på hennes uttalande.

Gabbi hoppar ned från trädet då hon upptäcker en kille. Hans kläder som han bär är ganska annurlunda om man gemförde med killarna i klassen, och deras kläder.
"Vem är du?" frågar hon nyfiket.
Även fast killen kanske var längre än Gabbi så tror hon inte att han är äldre en henne. Förmodligen ett år äldre eller lika gammal.