Någon som vill rolla?

Jag kliver in i tåget och öppnar en kupe. Där sitter redan en tjej i min ålder. hon har silveraktigt hår och något som ser ut som en brännskada på ena öga.

Jag sätter mig ner bredvid henne.

"Hej" säger jag svagt

När Zoey kommer till sin sovsal ser hon en husalf. När den ser henne grymtar den till. 'Hej Alexander', säger Zoey till alfen. Alfen rycker till när den hör sitt namn och tittar upp 'Önskas något miss?' frågar den. Zoey skakar på huvudet och går mot sin säng. Gryffindor-klädnaden liger på täcket, som den alltid gör i hennes fall, hon bor ju där året om. Hon plockar upp den och väntar på att Alexander ska gå sin väg.

Jag hoppar till när jag hör flickans röst. Sällskap var något jag inte var beredd på. Jag ser hur hon granskar kollar på mitt brännsår, så jag slätar över luggen ytterligare.
Idiot! Ingen ska ju få se den! tänker jag och slår igen boken.
"Eh..öh.. H.. Hej" stamar jag fram och känner hur rodnaden sprier sig i ansiktet.

Jag börjar känna medlidande med henne. hon ser olycklig ut på nåt sett.

-Kan jag sitta här? frågar jag

När Zoey bytt om går hon fram till en spegel. Hon för sitt hår bakåt med ena handen. Sedan går hon ut och ner mot matsalen. Väl framme slätar hon ut sin klädnad och tittar på sitt armbandsur igen. 10 minuter kvar nu, tänker hon, 10 minuter tills jag blir ignorerad eller stirrad på under resten av året, 10 minuter tills jag vill gråta. Men nej! Ta dig samman Zo, du klarar det, du har klarat det förr!

Zoey suckar och sätter sig på ett trappsteg nära dörrarna till matsalen.

"Ee.., j.. J..ja det f..f.. Får du" jag börjar rodna ännu mer. För att gömma mitt ansikte, öppnar jag boken och fortsätter läsa.
Idiotiska Lia! Aldrig kan du bete dig normalt!

Jag tittar ut genom fönstret. Mitt långa hår är inävt i en lång fläta som hängel längst min vänstra axel. Jag tittar på flickan igen. Hon verkar tycka om att läsa,det ser ut som att hon verkligen lever sig in i dem.

Jag sträcker fram handen mot henne.
- Jag heter Merylinn. Merilynn Smith

Zoey tittar upp när Hagrid kommer gående. 'Nejmen tjenare Zo! Hure läget med dej då?' frågar han glatt. Zoey ler mot Hagrid och svarar 'Bara bra, det ska bli kul med ett nytt år här på Hoggy' ljuger hon, 'själv då Hagrid?' lägger hon till. Hagrids ansikte lyser upp vid frågan. Det kan inte båda gott. 'Det ska bli en överraskning, kära du!' viskar han hemlighetsfullt mot Zoey, det kan verkligen, VERKLIGEN inte båda gott.

"Jag heter Merylinn. Merylinn Smith" säger flickan och räcker fram handen.
Jag stirrar frågande på handen tills jag förstår.
"Lia Gilley" säger jag med mer sats än förra gången. Stammnigar passar inte in just nu.

Lia berättade den andra flickan att hon hette. Det högg till i bröstet. Jag kunde inte låta bli att tänka på mamma. Lia Smith, min älskade mamma som hade dött i en bilolycka och lämnat mig kvar. Jag försökte att inte låssats om mina tankar.

-Trevligt att träffas,sa jag. Är det ditt första år på hogwarts?