Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Jo, visserligen, var bara inte berädd på att de även skulle frukta mig." flinar Thalia roat och nickar åt karriäristerna. "Jag förstår att de fruktar dem, och dig som de sett förr, men mig?" hon skakar lätt på huvudet och sätter sig vid ett tomt bord.

Johanna skakade på huvudet.
"Du är ju med mig, då måste du ju bara vara farlig, eller hur?" sa hon och satte sig mitt emot Thalia. "Och egentligen så borde vi frukta dem också"

"Kanske det?" svarade Thalia, men det var ju sant som hon sa och hon nickande. "Jo, jag vet, men det är svårt att frukta någon som dem. Men du har ju bevisat att man skall frukta även de svaga." flinar hon lätt och börjar äta.

Johanna ryckte på axlarna.
"Såklart jag har. Jag är ju s-stackars g-gråtande Johanna Mason f-från d-distrikt 7" stammade hon fram, så som hade gjort på intervjun för 5 år sedan, och då hade hon varit ungefär i den här sitsen.
"Fast karriäristerna verkar inte ha lärt sig någonting utav det ändå" sa hon sedan, och började äta.

Thalia skrattade till vid Johannas utalande, hon lät precis som hon gjort i TV det året hon kom med och vann.
Lunchen var slut och de fick återgå till träningen.

(Ska vi hoppa över så de får komma till den privata träningen och sen intervjuen?)

(Mm visst)

"Distrikt 7, Johanna Mason" ropade högtalar rösten ut. Johanna ställde sig upp och gick in till lokalen med spelledarna i. Hon gick fram till yxorna direkt. Hon greppade en yxa och såg upp på spelledarna.
"Är det inte jävligt enkelt att veta vad jag kommer göra?" skrek hon ut innan hon vände sig om för att hugga dockorna till små små bitar. Vilket hon gjorde. Sedan kastade hon yxan på måltavlorna. När hon var klar, satte hon yxan i väggen och lämnade den där. Utan ett ord lämnade hon spelledarna och rummet för att åka upp till våning sju.

Tians kille försvann och nu var det bara hon, hennes partner från 11an och de från 12an. Alla höll sig på behörigt avstånd från henne, som om hon skulle döda med blotta blicken.
Snart blev hon insläppt och de såg nyfiket på henne, hon var ju trots allt Tresh syster och vän till Johanna.
Hon ser sig om och ber till gudarna att hon skall träffa sittt mål. Hon vet att hon skulle briljera mycket mer i växter, men det fick man tyvärr inte lika höga poäng som med vapen.
Men hon log roat, hon kom på en ide. Snabbt tog hon ett par dolkar greppade dem och kastade iväg dem, de träffade nästan alla mitt i prick. Sedan letade hon efter de rödbruna bären, hon la dem i en skål tillsammans med myntablad och tände på, senad försvann hon snabbt därifrån då ett rökmoln tjock som aska började fylla rummet.

Johanna satt i korridoren på våning 7, precis utanför hissen, så när killen från samma distrikt som henne kom ut ur hissen fick en liten chock när han såg Johannas ben på golvet.
"Jag kunde ha varit din handledare" mumlade hon när hon såg honom gå därifrån. "Men nu är jag något värre.. din motståndare."
Är inte Thalia klar snart? Vad hade hon gjort? Hon måste ju ha visat vad hon kan med knivar, och kanske växter också? Undra vilket poäng Thalia skulle få? Undra vilket poäng hon själv skulle få? Inte för att det skulle spela någon större roll, eftersom alla visste vad stackars lilla Johanna kunde.

Thalia smet snabbt ut ur rummet då den tjocka röken började sprida sig i rummet och speledarna började förskräkta dra sig bakåt då röken kom allt närmre dem. Men innan hon försvann hivade hon i de klarröda bären de som hennes mormor hade kallat för dödenskyss åt man dem var de dödsbringande, men i detta skede fick den bort den kvävande svarta röken.
Hon ville trots allt ha poäng, även om det var lockande att se alla döda.
Hon försvann ut och åkte upp till sin våning och väntade på Sam, för att sedan äta middag och få reda på sina poäng. Hon hoppades på höga, ju högre desto fler sponsorer och hon undrade hur det hade gått för Johanna.

Johanna visste att hon inte behövde sponsorerna, men också att hon skulle få dom. Oddsen var ju henne gynnsamma, eller vad huvudstadsborna sa. Hon hade ju klarat sig förra gången utan sponsorer, och det kunde hon göra nu också. Men hon ville ändå ha dom, för Thalias skull. Thalia hade ju Thresh, Clem och alla andra i Distrikt 14, medan Johanna själv inte hade någon familj eller någon som skulle sakna henne något speciellt mycket, utom Thalia då. Men Johanna tvekade på att Huvudstaden skulle låta dom leva sen ändå, för att de hade försvunnit så. Hon själv hade ju hjälpt till med transporten av de som var med i spelen. Hon hade ju varit en slags spion åt de hemliga distrikten. De kanske skulle hämta dom? De kanske skulle göra samma sak igen?