Vem skyller på Celeste?

Superbra!!!! Stackars Celeste

Kapitel 4- Känslan
Det är inte alltid rätt att vara social. Jag menar, om man har sjukt bråttom till en lektion och träffar någon man känner på vägen dit så kan man inte bara gå vidare.
- Är Tristan och Amber fortfarande tillsammans? frågar Lane, en tjej i Hufflepuff.
- Ja, svarar jag med andan i halsen.
- Alltså, shit! De måste ha varit tillsammans i flera månader nu, säger hon och snurrar en hårslinga runt fingret.
Jag nickar. Fyra månader, tre veckor och två dagar för att vara exat.
- Det kom som en chock för alla. Jag menar, alla trodde att det skulle bli du och Tristan. Det fanns till och med de som hade slagit vad om att ni skulle bli tillsammans innan sjätte året. Snacka om att många förlorade det vadet, säger Lane och ger ifrån sig ett högljutt skratt.
Jag nickar.
- Jätteroligt att prata med dig men jag måste verkligen gå till en lektion nu. Men vi ses, säger jag och skyndar vidare.
När jag sprungit ner i fängelsehålorna saktar jag farten lite och samlar mig. Jag stannar framför dörren, tar ett djupt andetag och går in. Alla förutom Professor Snape, som står med ryggen mot mig, tittar på mig när jag kommer in och sätter mig ner bredvid Eve.
- Trevligt att du kunde göra oss sällskap Ms Chamberlain. Ännu trevligare om du kunde tänka dig att komma i tid nästa gång. 10 poängs avdrag för Ravenclaw, säger Professor Snape spydigt.
- Självklart Professorn, svarar jag.
Han vänder sig mot oss med en sådan fart att hans svarta kappa svänger till.
- Idag kommer ni få titta på en av världens starkaste trolldrycker. Ms Chamberlain, vill du få en chans att ta tillbaka dina förlorade poäng? frågar Professorn och lyfter på ett ögonbryn samtidigt som han pekar på en kittel i mitten.
Det är ingen fråga. Det är en tillsägelse.
- Amortentia. Världens starkaste kärleksdryck, svarar jag.
Hans ögonbryn åker ner och en sur min lägger sig över hans ansikte.
- Fem poäng till Ravenclaw. Om du kan beskriva hur man känner igen Amortentian så får du de fem poängen som är kvar, säger Professor Snape.
Jag låtsas tänka efter.
- På dess pärlemorskimmer och ångan som reser sig i spiraler. Drycken doftar också olika beroende på vad personen som luktar känner sig dragen till. Jag känner doften av målarfärg, en ny bok och choklad, säger jag.
- Ms Chamberlain, ni påminner väldigt mycket om en elev som jag hade för ett par år sedan. Både två är lika irriterade. Fem poäng till Ravenclaw, säger han och går vidare.
Jag ler lite glatt för mig själv. Eve fnissar tyst och biter sig i läppen för att inte börja gapskratta. Lektionen fortsätter med att vår lärare introducerar oss för de drycker som vi skulle få brygga under årets gång, fram till vår examen. Efter lektionen går jag och Eve tillsammans till spådomskonsten. Professor Trelawney har inte kommit än men vi slår oss ner på varsin kudde. En bit bort sitter Amber och Victorie och pratar med den nya tjejen. Paulina tror jag hon hette. Hon verkar i alla fall prata mer än första dagen. Munnen verkar gå i ett på de båda tjejerna. Amber får se att jag tittar på dem och hon börjar greja i håret och hålla på med sin hand.
- Har du sett vad Tristan gav mig? Visst är de fin. Han måste vara världens finaste pojkvän, säger Amber till Paulina.
Det är då jag får syn på den. Hur kunde jag missa den? Ringen är i silver och har en stor, lila färgad ametist. Jag känner igen ringen. Har sett den flera gånger hemma hos Tristan. Senaste gången var på hans farmors finger. Hon dog för två år sedan. Nu vet jag i alla fall vart den hamnade. Professor Trelawney snubblar in i salen med flera elever efter sig. När alla satt sig tillrätta börjar hon prata. Men jag kan inte fokusera på vad det står i mitt teblad eller om jag kommer få en dålig vecka eftersom Venus och Jupiter är i obalans. Allt jag tänker på är att nykomlingen tittar på mig med jämna mellanrum. Fem, fyra, tre, två, ett. Hon tittar hit. Hon tittar bort. Fem, fyra, tre, två, ett. Hon tittar hit igen. Vad är hennes problem? Då tappar Professorn sin tekopp i golvet och börjar ta sig för bröstet.
- Professorn, är allting okej?
- Jag fick en känsla. En hemsk känsla. Döden finns i det här rummet, säger Trelawney.
Vem pratar hon om? Jag vet i alla fall vem jag lägger min chansning på.

Och om jag förstår hennes chansning, lägger jag min röst på samma person.

Lika bra kapitel som vanligt :3 ♥

Hoppas att det är den jag tror att det är.

jättebra!!!!

Åh vad bra!!

Så awesome,♥

Awesome

Kapitel 5- Målarduken
Ingen av oss hade någon lust att jobba efter att professor Trelawney sagt sin syn, så vi fick gå. Jag och Eve går långt före de andra men jag kan fortfarande höra Ambers irriterande röst, Precis som om hon gick precis bakom mig istället för 10 meter bort.
- Vad tror du Trelawney menade? frågar Eve med ett lite eftertänksamt minspel.
- Äsch, hon menade det inte, säger jag.
Hon tittar på mig.
- Så vem tror du att det är?
- Den nya tjejen. Helt klart, säger jag och tittar mig över axeln.
Nykomligen går där bak med Amber och Victorie. Det är någonting som inte stämmer. Jag vet inte vad. Men jag är säker på att vi kommer få reda på det. Utanför stora salen stöter vi på Tristan och Ethan.
- Gå med mig, säger jag och tar Tristan under armen samtidigt som jag fortsätter att gå.
- Gissa vad din flickvän flashade med under lektionen i spådomskonst, säger jag.
- Jag antar att hon fick min ring, säger Tristan.
Jag känner mig nästan lite illamående av all stolthet och glädje i hans röst.
- Å nej, den där ska inte kallas för "ring". Det där är ringen, säger jag.
- Celeste, det är en ring. Inget annat, säger Tristan.
Jag stannar oss.
- Det var din farmors dyraste ring.
- Handlar det bara om ringen? frågar han och suckar.
Jag suckar också.
- Nej. Jag är bara lite chockad över att du ger henne smycken. Jag visste inte att ni var så seriösa, säger jag och tittar ner i backen.
Tristan tittar sig omkring och drar med mig in i ett tomt klassrum.
- Celeste, jag är galen i henne. Jag kan inte äta. Jag kan inte sova. Allt jag tänker på är Amber. Det är som om hon har förtrollat mig, säger han drömmande.
Jag ställer mig framför honom och börjar granska varenda millimeter.
- Vad håller du på med? frågar Tristan.
- Eftersom du är tillsammans med en markatta till häxa så skulle det inte förvåna mig om hon har förtrollat dig, säger jag.
Han verkar inte förstå att jag menar allvar utan han skrattar bara.
- Du är lustig du. hade du något mer på hjärtat eller kan jag gå och träna inför quidditch matchen? frågar Tristan.
Jag skakar på huvudet. Han ger mig en kram och skyndar sen ut ur klassrummet. Jag slår näven i ett av skolbänkarna. Då syns Tristans huvud igen och jag tittar på honom som om inget har hänt.
- Det är verkligen tur att du finns Celeste. Du och Amber är de viktigaste tjejerna i mitt liv.
Sen är han borta igen. Amer och jag. Jag och Amber. Bara jag som ser något fel med den meningen? Jag riktar min trollstav mot en av bokhyllorna och skriker "Bombarda". Bokhyllan sprängs i bitar. Det känns faktiskt lite bätte. Dörren öppnas och professor McGonagall kommer in.
- Ms Chamberlain? Vad har ni gjort? frågar hon.
Bakom henne syns en grupp nyfikna ettor.Jag tänker efter.
- Peeves, säger jag. Jag hörde hur det small och gick in hit men han försvann, säger jag.
- Jag antar att han förtjänar en tillsägelse, säger professorn.
- Inge fara professorn. Jag kan ta hand om det. Jag ber blodiga baronen, säger jag och skyndar ut ur klassrummet.
Jag går upp till sovsalen, byter om och sätter mig framför min tavelduk. På paletten trycker jag fram en massa mörka färger. Svarta, gråa, marin blå streck dras över den vita duken. Bilden visar hur jag känner mig just nu. Ilsken. Sårad. Olyckligt kär.