CC - I am going to be the greatest! [SV]

Awesome!

Bra!!

Så sjukt bra!♥

Kapitel 4: Två par hjälpande händer
”Storebror Colin, vad ska vi…?” börjar Dennis men Colin tecknar åt honom att vara tyst innan han pekar på blomrabatten som riktigt lyser av blommor i olika färger som alla sträcker sig mot den skinande majsolen.
”Vi ska begrava fågeln”, förklarar Colin med stolt och bestämt tonfall. Dennis drar efter andan och ser sig förvirrat om. Colin antar roat att han letar efter graven. ”Här.” Colins pekfinger pekar skoningslöst på den del av rabatten som är fylld av stora bollar av sammansatta blommor i färger som skiftar mellan rosa och lila. Han böjer sig ner för att ta upp den lilla rostiga planteringsspaden som alltid ligger vid rabatten och kör ner den i den mjuka och lättarbetade planteringsjorden.

Eftersom det bara finns en planteringsspade turas Colin och Dennis om att gräva en lagom djup liten grav i rabatten. Förbipasserande personer skulle ha förskräckts över det sätt som de stackars blommorna vårdslöst blir upprivna och ivägslängda på men Colin och Dennis jobbar omedvetet på med jordiga ansikten och breda leenden.
”Storebror Colin, kan vi använda den här till något?” frågar Dennis exalterat och räcker fram en ölflaska av grönt glas. Colin kan inte låta bli att undra var i hela friden Dennis har hittat den.
”Åh, det är precis en sån där som jag har letat efter Dennis!” utbrister Colin och far upp. ”Om du slår sönder toppen på den kan vi lägga fågeln i den, som en kista!”
”Åhhh! Får jag slå sönder toppen storebror Colin? Får jag? Får jag?”
”Jag skulle inte våga ge någon annan det uppdraget Dennis”, säger Colin allvarligt. ”Det är ett så viktigt uppdrag, jag är säker på att det nästan bara är du som klarar av att slå sönder den på rätt ställe.”
”Jag ska göra mitt bästa”, svarar Dennis lika allvarligt och rusar iväg med ett litet glädjetjut. Colin hör hur det klingar svagt när Dennis slår flaskan mot ekens stam i ett försök att slå av den. Det dröjer dock inte länge förrän Dennis kommer springande igen med bara en liten del av flaskan kvar i handen.
”Är det här bra?” frågar han leende och Colin nickar.
”Jättebra! Jag visste att du skulle klara det, och nu är graven färdiggrävd. Skynda dig att lägga ner fågeln i flaskan!”

”Men storebror Colin? Blir inte fågeln alldeles ensam och kall nu?” frågar Dennis oroligt medan Colin öser ner jord över glasflaskan för att täppa igen hålet igen.
”Nejdå, det är varmt och skönt i flaskan. Du vet ju själv hur varm läsk som står ute i solskenet blir, värmen sitter kvar i flaskan efteråt… eller nåt”, säger Colin. Fysik är verkligen inte hans starka sida men Dennis ser lugnad ut.
”Vad bra! Så då fryser den inte i himlen?” frågar Dennis som för att försäkra sig.
”Va?” hinner Colin haspla ur sig innan han kan hindra sig själv.
”Ja, om den del som är här fryser kanske delen i himlen också börjar frysa? …Storebror Colin?” börjar Dennis som om han just har insett någonting. ”Tror du att… att mamma fryser uppe i himlen?” Colin hör oron i Dennis röst och skrattar lugnande samtidigt som han rufsar Dennis i håret.
”Nejdå, det gör hon inte, och inte fågeln heller”, säger Colin lugnande. ”Man kan inte frysa i himlen, för där är det alldeles lagom varmt!”

Colin hade tänkt att de diskret skulle sätta tillbaka de upprivna blommorna igen när fågeln väl var begravd, men åsynen av de avbrutna stjälkarna, de söndertrampade bladen och rötterna som på vissa ställen ligger på miltals avstånd från det ställe där de egentligen borde har fått Colin att tveka. Det verkar helt enkelt inte möjligt att låtsas som att inget har hänt, det enda de kan göra är att sätta någonting för hålet i rabatten och hoppas att ingen märker något. Men blommorna…
”Öh, Dennis?” börjar Colin försiktigt och tittar på Dennis som står på knä med slutna ögon och knäppta händer för att be en bön för fågeln. ”Kommer du ihåg att man brukar kasta blommor på gravar? Vi kan väl dekorera fågelns med de blommor som vi grävde upp?”
”Kan vi göra en gravsten av dem?” ber Dennis. ”Man kan skriva med blombladen!”
”Ja! Vilken bra idé Dennis!” utropar Colin och börjar genast dra bort blomblad från de stora bollarna av rosalila blommor. Om någon såg graven nu skulle den personen kanske bli så rörd av deras omtanke att den inte blev arg? Colin håller tummarna för att det kommer att bli så.

AWESOME!!

Hur kan du skriva så bra? O_O Me like it! ♥

Jättebra

Du skriver så sjukligt bra ♥

MATIZZE!
DU SKULLE BARA VÅGA KLAGA PÅ DIG SJÄLV IGEN! OwO
(Översättning: Det här var awesome och den kommer bli minst lika bra som JHDBE!)

DET VAR BÄÄÄST ♥♥♥

*bevakar* ♥