Sämsta egenskap?

_{Skrivet av Lavender.Brown:}


High five! För flummiga hjärnor!

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag har väldigt dåligt minne, jag kan glömma viktiga saker på 1 minut.

_{Skrivet av Solkatten:}

Viss information jag får går bara in i huvudet och sedan ut igen. xD Guldfisk minne här!

_{Skrivet av Caius:}
Min sämsta sida av alla sidor av mig som är dåliga (trust me, jag har mer negativa sidor än positiva sidor) är att jag inte kan ha vänner som jag är för nära vän med... Eller ja, det är väl egentligen knappt att jag ens kan ha några vänner överhuvudtaget.

Antagligen är det pga att jag nog aldrig har hade en riktig vän under hela låg och mellanstadiet. Så när en försökte bli vän med mig i sjuan, blev jag helt enkelt rädd. Men jag gillade den personen mycket och ville verkligen att vi två skulle bli vänner. Dock sabbade jag det, för jag visste inte hur man skulle bete sig helt enkelt. Jag var rädd att bli lämnad i sticket, så jag blev typ jätte svartsjuk/avundsjuk när den här personen verkade gilla någon annan i samma mängd som jag gillade denne - dvs fick det mig att känna ungefär "jag är värdelös". Och i slutendan så sade jag saker som jag egentligen inte menade och betedde mig nog helt ärligt som det som folk beskriver som en "bitch".
Efter att jag hade råkat såra den här personen pga det så var jag klassad som en idiot utan känslor (vem kan klandra dem?), så under de resterande två och ett halvt åren i högstadiet höll jag mig tyst till större delen av tiden, det var bara en annan som vågade närma sig mig litegrann och var den enda som jag vågade klassa som "bekant" i klassen.

I gymnasiet å andra sidan hade jag redan bestämt mig för att jag inte ville vara den osynliga saken, men inte heller vara den som gick och blev för nära vän med någon. Visserligen är det väl en person som jag är rädd att jag råkade bli lite för nära vän med under de tre åren. Det enda som var tur med den biten var väl att vi två endast gick i samma klass under första året, så vi har väl tappat kontakten rejält mycket nu för tiden pga det. Och av de som jag gick i samma klass som under de resterande två åren verkade tycka att jag var för komplicerad att förstå sig på - som tur är - så det var ingen som orkade bli för nära vän med mig, de "skrapade lite på ytan" ungefär.

Sedan kan jag väl erkänna att detta kan hända med folk som jag snackar med via internet också, och det har hänt ett antal gånger, tyvärr.

Så i stora drag är jag inte gjord för att ha några vänner alls, så folk gör nog bäst i att låta mig vara och ignorera mig oavsett var jag är. Dvs om man är rädd för att bli sårad så borde man hålla sig borta ifrån mig.