Tell me your dreams [Sv]

ok

Hej, bara så att nni vet ärdet jag, Elma00, fast med gult namn

Varför ändrade du?

Ville inte bara i Ravenclaw.

Kan inte klaga, välkommen till hufflepuff

Tack Nytt kapitel kommer kanske i helgen

Jippie!

Förlårt att jag inte skrivt, men livet kom emellan

sannigen, jag glömmde bort den här.

Haha

FÖrlåt att jag inte skrivit på länge Förlåååt! Ska verkligen försöka att bli bättre nu!

Ett ganska kort kapitel, men det är bättre en inget als.

Kapitel 3.
Dracos Perspektiv.

Ginny satt där, i gräset framför sjön, helt ensam. Draco visste att han hade sin chans, men vågade han? Skulle hon tycka illa om honom, tycka att han var knäpp eller älska honom? Han gissade på det andra föreslaget.
Hon bläddrade i en bok precis som hon brukat göra nu för tiden. Hennes ansikte såg så fridfult ut när hon läste. Hennes ögon vandrade över boken sidor och samlade in orden. Hon var helt enkelt vacker.
Dracos ögon studerade henne från huvud till tår. En lätt vind blåste till hennes hår och hon sträck försiktigt bort det. Hon kollar upp och ser rakt mott honom. Men han gömställe gör att han inte kan se honom.
Hon tittar ett tag mott ställer där Draco ligger. Han börjar på orolig över at hon sr honom, vad skulle han säga? Det är så uppenbart vad han håller på med. Men så sänker hon huvudet och läser i sin bok igen. Draco släpper ut en lång suck av lättnad. Hon hade inte set honom. Eller så hade hon det, men orkade inte bry sig... Oron börjar värka inom honom, och försiktigt smyger han där ifrån.
”Hur ska jag någonsin kunna säga det till henne?” Tänker han olyckligt medans han traskar genom skolan byggnad.
Han steg styr honom mott Biblioteket igen. Det är där han tillbringar den mesta av sin fritid nu förtiden. Han vet inte riktigt varför alla känslor drabbar honom så hårt just nu. Han har faktiskt varit kär i henne i flera år. Men nu är det annorlunda. Sannigen börjar gå upp för honom. Han vet att det inte finns en chans att få henne. Allt är hopplöst. Bortkastat med tid.
Han sätter sig ner på ett bord längst bort, så att ingen ska se honom. Men det är inte så stor chans egentligen. Det är nästan ingen där. Bara 2 elever från Hufflepuff. Och Granger. Han ger henne en giftig blick, som hon inte märker innan han tar upp en extra lång läxa som han fått av McGonagall
Bara några minuter senare stönar han och lägger ifrån sig fjäderpennan. Det har gåt minst 10 minuter, och han har hittills bara skrivit några få rader. Allt är hopplöst. Han kan inte tänka på någon anat en Ginny.

Ginnys Perspektiv.

Han låg utsträckt i gräset, men sin bok liggande bredvid. Solens varma strålar värmde henne ansikte, trots att det var i mitten av September.
Hon vänder ansiktet mott vattnet, ser bort mott horisonten, undrar vad sim finns på andra sidan.
Ända sen hon började på Hogwarts har hon velat undersöka det som är bortom Hogwarts. Se vad som döljs bakom de stora bergen. Men det är en avlägsen dröm. Aldrig att hon skulle kunna göra det.
Hennes tanker blir avbrutna av att solen går i moln, och Septembers kyla hinner ikapp henne.
Ginny suckar, böjer sig ner för att ta upp sin bok och gå där ifrån. Hon kastar en sista blick mott buskarna där hon för att tag sen var så säker på att någon var. Men varför skulle någon titta på henne i smyg?
Hon kastar av sig tanken och vandrar upp mot slottet igen. En god middag var den enda hon behövde just nu.