Dark Love [SV]

Okej... Ett nytt kapitel här :


Kapitel 4 - Två hemligheter

~Elena~
Elena vinkade adjö till Bonnie och styrde stegen hem igen. Ett vanligt tjejsnack var det minsta man kunde säga.
Hon svängde av från en kurva och stötte till i någon. Caroline. "Hej Elena!" sa hon och log generat. Hon hade en stor bukett violer i handen.
Elena höjde på ögonbrynen.
"Vem är det till?" frågade hon nyfiket.
Caroline rodnade och blev tyst.
"Åh, jag förstår!" flinar Elena. "Jag lovar att inte säga något till Tyler." Caroline ler tacksamt och springer iväg medans hon vinkar ett snabbt adjö. Elena vinkade tillbaka och fortsatte att gå.
"Jag tycker du ska berätta för Tyler..." sa en röst i dunklet. Elena ryckte till och hennes ögon mötte Damons. Ännu en gång. Hon suckar lättat. "Hej Damon" säger hon och ler mot honom när han kommer fram.
Han är lutad mot väggen och studerade Elena. "Hej prinssesan Elena" säger Damon och bugar sig. Elena håller kvar ett skratt. Som om Damon visste det skrattar han. "Jag tänker inte berätta för Tyler" säger Elena till honom. Damon skruvar på sig. "Jag vet det" säger han och fortsätter att le. Elena nickar och forsätter att gå.

~Damon~
Damon följer efter Elena en bit. Hon verkar inte märka något, men han fortsätter tills hon vänder sig om.
"Varför följer du efter mig?" frågade hon oroligt. Som hon trodde han var den där Klaus.
Damon rycker på axlarna, utan ett flina. "Så att ingen överfaller dig såklart" säger han svävande.
Elena spänner blicken i honom och det kändes som om hon kunde se honom som en öppen bok.
"Åh. Elena! Varför älskar du inte mig?" tänker Damon sorgset. Sedan vänder Elena sig sakta om och fortsätter att gå.

~Elena~
Elena visste forfarande inte varför Damon hade följt efter henne när hon svängde in på sin uppfart.
Och han fortsatte troget vid hennes sida tills hon var frame vid dörren. "Elena..." började Damon.
Elena skakade på huvudet. "Jag är trött och måste vila? Okej!?" Damon nickar och börjar sakt gå tillbaka.
Elena ångrar sig plöstligt och ropar tillbaka på honom. Han vänder sig om och kommer fram till henne.
"Åh Damon" tänker Elena sorgset. "Vad var det du ville...?" frågade hon tveksamt.
"I morgon" lovade Damon och Elena nickar. Sedan kliver hon in i huset och ser Damon springa iväg.


Var det bra!? Hade lite idébrist så jag hittade bara på något! ♥ Men jag är än då ganska nöjd

Very good! ♥

Tack! Ett nytt kapitel här:

Kapitel 5 - Ett missförstånd och ett käleksdrama

~Elena~
Elena klev ut igenom dörren med sömndrukna ögon. Caroline ville möta henne vid The Grill. Nu på morgonen.
Hon styrde stegen mot The Grill.
Efter en liten stund klev hon in på grillen och fick strax syn på Caroline som satt vid ett bord vid fönstret. Hon såg ganska bekymrad ut. Elena rynkade på pannan och började gå till henne. När hon satte sig ner tittade Caroline upp. Hon var fortfarande bekymrad.
"Vad är det?" frågade Elena försiktigt och Caroline ryckte till.
"Varför är du och Damon så mycket med varandra?" frågade hon stött. Elena höjde frågande ögonbrynet.
"Jag såg er här, på The Grill och hemma hos dig..." fortsatte hon. Då förstod Elena och det blev hennes tur att rycka till.
"Jag är din vän, jag borde få veta vem som är din pojkvän!" sa Caroline argt och rynkade ögonbrynen.
Elena skrattade lättat. Hon hade trott att Caroline skulle skvallra för Stefan. Även om det hon såg hade varit ett missförstånd.
"Jag och Damon är inte ihop" sa Elena lungt. "Du fick bara syn på oss när vi var tillsamans"
Caroline skakade på huvudet. "Jag ser hur ni ser på varandra."
Elena rynkar pannan. Ser man att hon är kär i Damon? Omöjligt. "Det du såg... Är inte sant" sa Elena lågt.
Caroline rynkar också på pannan, men sedan nickar hon också. "Okej" svarade hon tveksamt.
Elena slog ihop händerna. "Bra, var det något annat du ville? Eller ska vi gå och handla?"

~Damon~

Damon gnuggar sig i ögonen när han kliver upp på morgonen.
Han tittar ut igenom fönstret, där en spindel började spinna sitt nät med tunna trådar.
Solen sipprade fram mellan trädkronorna.
Damon går ut från sitt rum och tvekar vid Stefans dörr. Fast vad vad det han skulle säga?
Att han skulle berätta sina känslor för Elena, nu på eftermiddagen?
Damon skakar på huvudet och småspringer ner för trappan.
Han slänger en blick på den ganska rena klockan på väggen ovanför halldörren. Minutvisaren kämpade förbi sexan.
Alltså halv elva. Damon klev ut i det varma ljusskenet och började lungt gå.
Han studerade ett gäng ungdomar som gick förbi. Den ena flickan i gänget sneglade på Damon och viskade till sin kompis som tittade lika förtrollat på honom.
Någon knackar Damon i axeln och han vänder sig snabbt om.
Det var Katherine igen. "Vi han inte pratas vid förra gången..." sa Katherine och log mot honom.
"Ja, för jag inte ville det. Och det vill jag fortfarande inte."
Katherine gnisslade tänder men blev sedan som vanligt igen. "Men det vill jag" Hon sneglade otåigt på den närmaste bänken. Damon förstod och de gick dit. Katherine satte sig först, men Damon tvekade lite innan han satte sig.
"Vill du verkligen sitta fast i den här tråkiga staden?" Katherines fråga slank ur henne.
"Ja, och jag tycker inte den är tråkig. Tvärtom" Damon log mot Katherine, även om det var ett falskt.
Katherine höjer kyligt på ena ögobrynet och öppnar nästan genast munnen.
"För att den söta Elena är här?" frågade hon spydigt. "Kom ihåg att hon är en dubbelgångare. Till mig" Katherine ryser och stirrar på Damon. "Du borde vara kär i mig, och inte henne. Ser du inte likheten mellan oss?"
Damon rycker till. "Jo, nog ser jag likheten mellan er. Men ändå inte."
Katherine höjer på ögonbrynet igen och han vet att hon väntar på en bättre förklaring.
"Visst är ni lika. På utseendet. Annars är ni helt olika. Elena är snällare och vill allas bästa. Du därimot.... Är en snobb och bara bryr dig om dig själv" Damon ler fortfarande och Katherine får en svag rodnad på kinderna.
Sedan reser hon sig häftigt om och går i väg. Damon skrattar tyst och reser sig också upp.
Han börjar gå mot Elenas hus, där han hoppas på att finna henne.

Ett ovanligt långt kapitel... Jag blev ganska nöjd med det här också, och jag antar att ett kapitel kommer på lördag eller söndag ♥

AWSOME!!

Nu kommer ett till

Kapitel 6 - NYTT: Känslorna är äntligen avslöjade!

~Elena~

Elena är hemma igen när det hörs en ganska svag knackning på dörren. Hon var hemma själv igen, så hon springer ner och öppnar dörren.
Där stog Damon, lika snygg som alltid med ett charmigt leende på läpparna.
"Kom in!" sa Elena artigt. Även om Damon var inbjuden i hustet var det ju alltid uppskatat att vara trevlig.
Damon kliver in i huset och det ser ut som om han tror att den osynliga skyddsbariären är kvar.
Hon visar honom in till vardagsrummet, fast han har varit här flera gånger. Dock också när han inte var önskad.
Han sätter sig i soffan och Elena ser att han iaktar henne. "Ska du inte sätta dig ner?" frågade Damon vänligt.
Elena nickar och rodnar. Sedan sätter hon sig i soffan, ganska långt bort från honom.
"Så... vad ville du i går?" frågade Elena nyficket. Damon svarar inte utan studerar en av Jennas favorit vaser.
Elena upprepar frågan och Damon tittar upp.

~Damon~

Damon visste inte hur han skulle förklara vad han kände för Elena. Hon satt ju framför honom, och anar inget ont.
Det skulle det bli ändring på. Damon suckar och drar efter andan innan han öppnar munnen.
"Vet du historien om Katherine?" frågar han. Elena nickar otåligt. Självklart har Stefan berättat för henne.
"Ja, och du vet ju att jag och Stefan inte kom så bra överrens då." Elena nickar igen.
"Det var ju för att... vi var båda kär i henne" sa Damon tveksamt. "Jag vet, jag vet" suckar Elena och grimaserar.
Damon nickar kort och fortsätter. "Stefan är ju kär i dig. Han har alltid haft bra smak"
Damon hoppas att Elena förstår så att han inte behöver säga mer. Men det verkar inte Elena göra för hon väntar otåligt på mer.
"Jag älskar dig, Elena"

~Elena~

Elena blir förvånad av Damons alla ord. Att han skulle ta upp historien om Stefan, Damon och Katherine nu kändes fel. Men det sista Damon sa var det mest förvånande.
Elena stelnade till och Damon skruvar besvärat på sig.
"Jaha..." sa Elena utdraget. Damon ser på henne och han får tillbaka sitt vanliga leende. Elena smälter genast.
"Jag älskar dig också."

Aja... Hoppas ni blev nöjda

Jättebra skrivet c: Bästa kapitel hittills

Naw! Tack! ♥