Hogwarts bakom kulisserna- lyckliga dagar & blödande farväl

Awww!

Awesome!!!

Awesome^^

Kapitel 6- Audrey
– Vad är det för ring? frågar Gwen och tittar nyfiket på min hand.
Jag himlar med ögonen. Det är så typiskt Gwen. Vi har varit tillbaka på Hogwarts i två veckor och hon märker inte ringen förrän nu.
– Det är min julklapp från Casper, säger jag och räcker fram höger hand så att hon kan titta på den.
– Wow, den måste ha kostat många galleoner, säger Gwen.
– Säg inte så. Då får jag bara dåligt samvete, säger jag.
Hon skrattar och tar på sig sin jacka.
– Vart ska du? undrar Cat.
– Träffa Will, säger Gwen och går leende ut ur rummet.
Vi skrattar.
– Det påminner mig, jag lovade Mason att vi skulle träffas. Är det okej? frågar Cat.
– Självklart, gå du. Jag tänkte ändå gå och lägga mig tidigt, säger jag.
Hon ger mig en kram och går sen också ut ur rummet. Då är det bara jag kvar. Jag öppnar min koffert och letar efter min pyjamas. Den måste ju finnas här någonstans. När jag har hittat den tar jag med mig min necessär och går in i badrummet. Jag ställer mig vid spegeln och börjar tvätta bort mitt smink. När jag tar av mig min behå känner jag hur det spänner i brösten. Jag stannar till i en rörelse. Det spänner riktigt rejält men jag kan inte se något fel. Jag antar att mensen kommer snart. Efter att jag tagit på mig pyjamasen och packat ihop necessären går jag och lägger mig. Det är som om någon har knockat mig med en klubba, jag somnar direkt. Men jag sover inte bra. Det känns som om jag faller. Faller i ett mörker där ingen hör mig skrika. Sen plötsligt landar jag på marken. Det gör ont i hela kroppen. Som om varje ben i mig är brutet. Jag kan öppna ögonen men inte röra mig. Något rinner ner för min kropp. Det rinner ner för mitt huvud. Det rinner ner för mina ögon som jag nu inte kan stänga. Jag skriker och får det i munnen. Smaken av metall tar över.
– Audrey! Vakna! skriker Cat och jag slår upp ögonen.
Över mig ser jag mina två bästa vänners oroliga ansikten.
- Du skrek, säger Gwen och de hjälper mig upp i sittande position.
Vi är ensamma i sovsalen. De andra tjejerna syns inte till, sover säkert hos några killar. Vilket de har gjort sedan terminen började ungefär.
– Jag föll. Sen var det en massa blod, säger jag.
– Det var bara en mardröm. Inget annat, säger Cat och håller om mig.
Jag nickar. Men det får mig inte att känna mig bättre. Metallsmaken finns fortfarande kvar i munnen. Minnen av blodet hänger kvar. Blod. Jag går ur sängen och ställer mig vid fönstret.
– Audrey, är du okej? frågar Gwen.
Jag svarar inte. Självklart är jag okej. Det var bara en mardröm. Inget verkligt.
– Jag måste bara gå och fräscha upp mig, säger jag och går in i badrummet igen.
Jag ställer mig vid samma spegel som förra gången. När jag böjer mig ner och sköljer mitt ansikte med kallt vatten känner jag hur det spänner sig i brösten igen. Gud vad jag hatar mens. Undrar när den kommer. Jag räknar efter. Slutar räkna. Räknar om. Det kan inte stämma. Räknar om igen. Går på vingliga ben in i sovsalen igen. Gwen och Cat sitter fortfarande på min säng.
– Jag är sen, viskar jag.
Min röst är helt plötsligt hes, nästan som om jag har gröt i halsen.
– Vad pratar du om? frågar Cat.
– Jag är sen, säger jag igen, högre den här gången.
De tittar förvirrat på mig. Sen när det går upp för dem så skakar de på huvudet.
– Nej, säg det inte, säger Gwen.
Jag börjar gråta.
– Jag tror jag är gravid.

Ett kort kapitel men tänkte att det vore bäst så. Hoppas ni gillar det!
Kommentera, berätta, älska! ni är bäst♥

Haha jag visste det. Ända från när hon fick smärtan först x333333. Jag är hardcore på att gissa. För övrigt! Skyddat sex mina damer.

Visste det jag med!!! Awesome kapitel btw

Kapitel 7- Cat
Audrey ligger med sitt huvud i mitt knä. Jag stryker henne över håret. Hon gråter inte längre, tack gode gud för det. Det är söndag och Audrey har inte lämnat sovrummet på hela helgen.
– Det är ingen fara. Gwen kommer snart tillbaka från Hogsmeade och då vet vi med säkerhet, säger jag.
– Tänk om det är förtidigt. Tänk om vi inte kan veta med säkerhet, viskar Audrey.
Jag har inget svar på det.
– Det kommer bli bra, säger jag.
Det knackar på dörren, alltså är det inte Gwen. Audrey sätter sig upp och jag går för att öppna. Det är Mason som står på andra sidan. Jag går ut och stänger dörren efter mig.
– Hur kom du in? frågar jag.
– Hej på dig också, säger han och ger mig en puss på kinden. Är det något fel på min syster?
– Hurså? frågar jag.
Mason försöker gå in i sängkammaren men jag ställer mig i vägen.
– För jag har inte sett varken henne eller dig på hela helgen och du uppför dig väldigt konstigt, säger han.
– Det är inget fel med Audrey eller mig, säger jag.
Han tittar på mig för en kort sekund innan han tränger sig förbi mig och in i sovsalen. Audrey hoppar upp ur sängen.
– Vad gör du här? frågar hon.
– Audrey, jag vet att någonting är fel. Vi är tvillingar. Du kan inte dölja någonting från mig, svarar Mason.
Då kommer Gwen in i rummet. Hon verkar inte märka Mason.
– Jag har testet. Låt oss se om din intuition stämmer, säger hon och håller upp påsen.
Det är först då hon märker honom.
– Test? Vad för jäkla test? frågar Mason och tittar på sin syster.
Vi tittar också på Audrey. Hon lägger armarna i kors och tittar ner i backen.
– Jag tror att jag är med barn, säger hon.
Mason går från levandebeige till likblek.
– Jag ska döda Casper, säger han och börjar gå mot dörren.
Jag skyndar efter honom och ställer mig i vägen så att han inte kan gå ut.
– Nej, Casper vet ingenting. Och om du berättar för honom så kommer Audrey bara må sämre, säger jag.
Mason tittar på mig och nickar. Sen vänder hans mig mot Audrey.
– Gå och gör det där testet. Jag väntar här, säger han.
Hon verkar bli glad över att höra det och tar försiktigt påsen med sig in till badrummet. Vi andra sätter oss ner på varsin säng och väntar. Och väntar. Och väntar.
– Det här är hemskt, säger Mason.
Jag sätter mig bredvid honom och stryker honom över ryggen. Just nu har jag inget tryggt att säga.
– Det kommer bli bra. Hon kommer komma ut där och säga att testet var negativt och allting kommer bli bra, säger Gwen.
Hon säger det inte till oss utan till sig själv. Då öppnas dörren till badrummet och Audrey kommer ut. Vi ställer oss upp. Hon gråter. Mason går fram och omfamnar henne. Gwen och jag tittar på varandra. Båda två gråter. Eller Gwen är snarare tårögd eftersom Gwen aldrig gråter. Jag går fram och tar testet ifrån Audreys knutna hand. Hon släpper det med en gång. Jag behöver inte ens slåss för det. Gwen tittar över min axel. Vi ser båda två de två ljusröda sträcken. Det som just nu har förändrat vår väns liv.
– Jag måste gå tillbaka men om det händer någonting så är jag här på två röda sekunder, säger Mason.
Audrey nickar och lägger sig ner på sin säng.
– Cat, följer du mig en bit? Jag vet inte vad jag gör om jag stöter på Casper, säger Mason tyst till mig.
Jag nickar och krokar arm med honom. Vi säger inget mer förrän vi är ute ur sällskapsrummet.
– Hur kunde det här hända? När hände det? frågar han.
– Det hände efter att han hade gett henne ringen. Hon sa att det var helt oplanerat och spontant, säger jag.
– Så spontant att de inte ens använde kondom, säger han surt.
– De använde kondom men det innebär inte 100 % säkerhet, säger jag.
– Men vart fick de kondomen ifrån om de inte planerade att… göra det? undrar Mason.
– Casper är en vanlig kille. Han hade en kondom i plånboken, precis som du har, säger jag.
Han rodnar. Vi stannar i en tom korridor.
- Jag kan inte fatta det. Min tvillingsyster är gravid. Hon får mig att aldrig vilja ha sex någonsin, säger Mason.
Jag lyfter på ögonbrynen.
– Jag menade inte…, säger han men jag avbryter honom.
– Jag förstår. Audreys situation gör inte mig heller så kåt precis, säger jag.
Mason kysser mig på munnen och vi säger hej då. Jag står kvar en stund. Lägger händerna på min mage och tittar ner på den.
- Du ska hålla dig platt tills jag är gift och gammal nog att ha barn, säger jag tyst för mig själv.

Haha, så har jag sagt till min mage många gånger, men den växer så fort jag äter, :c..

Jaja, använd kondom mina kära ungdomar!