Jasper du är en ängel

Tack!♥

Nu ska jag skriva lite ur Anikas synvinkel:

Kapitel. 11

Anika*

Hur skulle jag övertyga Linnea om att Jasper gillade henne? Jag visste att det bara fanns en enda person som skulle lyckas med det... Och det var Jasper.
Jag var tvungen att prata med dom andra tjejerna.
Kom. Viskade jag till tjejerna för att Linnea inte skulle höra.
Vi gick ner till uppehållsrummet.
Vi vet att vi måste övertala Linnea att hon måste berätta... Jag gjorde en paus. Men ingen av oss vet hur.
För vi kan inte avslöja för Jasper... Sa Tea.
Om vi gjorde det så tror jag ingen av oss skulle överlev mer en 5 minuter. Sa Felicia och det låg en hel del sanning i det.
Om vi kunde övertala Jasper då. Sa jag.
Ja för hur ska vi göra det utan att berätta något? Sa Sio.
Hej Jasper jag undrar bara om du är kär i Linnea. Sa Sio ironiskt.
Tyst Sio! Sa jag. Hela uppehållsrummet hör ju!
Och i det tillfället var ju Jasper tvungen att gå för bi! Snääääälla gode gud sej att han inte hörde!!!!! Tänkte jag.

Haha!!

Vad smarta dom är!! ♥

Mm

En fråga bara tycker du att han ska få höra det eller inte?

Jaa!! ♥ Mer kul och dom hamnar i mer trubbel!! ♥

Okej har inte skrivit på ett tag men nu kommer mer:

Kapitel. 12

Jasper*

Jag hörde Sios röst över alla som pratade i uppehållsrummet (villket inte var så ovanligt). Men den här gången var det inte något skvaller. Nej den här gången var det något helt anat. Det handlade om Linnea... Och mej. Jag gick fram till tjejerna för att försäkra mej om att jag hade rätt. Vad var det du sa Sio? Frågade jag.

Anika*

Nej nej nej!!! Tänkte jag och vände mej till Sio och gav henne en blick som kunde ha mördat! Men jag räddade henne iallafall för risken var stor att hon skulle säga allt förmycket om hon svarade Jasper. Inget! Svarade jag snappt och tog med mej tjejerna up till sovsalen. Linnea sov. Snyggt gjort Sio!!!!! Sa jag. Förlåt jag visste inte att han var där. Sa Sio. Jag bet mej i läppen. Vem ska förklara för Linnea? Frågade jag och ingen såg speciellt villig ut. Då får väll jag göra det. Sa jag och väckte Linmea. Alltså Linnea. Sa jag.

Linnea*

Ni sa det till honom!!!!!!!!!!!!!!! Sa jag när Anika förklarat.
Sio jag ska döda dej långsamt. Sa jag. Förlåt. Sa Sio.
Kan man inte säga till er att man är kär utan att den personen vet det efter 10 minuter!?!?!?! Sa jag och drog täcket över huvudet. Jag täncker inte komma ut här ifrån innan vi har slutat på Hogwartsh!!!! Skrek jag.

Anika*

Vi var iallafall vid liv tänkte jag. Jag visste att hon skulle ta det så här. Tänkte jag. Sio såg vääääääldigt skammsen ut. Men hur vet du att han inte gillar dej då? Försökte hon men Linnea hade slutat lyssna. Snyggt jobbat. Tänkts jag och gick och la mej.




Var det bra?

Bra! Fortsätt!

Okej nu är det har typ det största kapitlet!

Kapitel. 13

Linnea*

Jag brukade inte skolka men i dag gjorde jag det. Men för eller senare var jag tvungen att komma ut från täcket. I det här fallet senare! Och någon gång var jag tvungen att prata med Jasper. Tänk om han sa att det inte funkade att vara vänner? Varför kunde inte allt vara som vanligt?!?!?! Just nu kunde jag suttit och snackat med Jasper på lektionen. Fan livet var värkligen idiotisk nu för tiden!!!!! Gud var vill du ha sagt med det här?!?! Tänkte jag. Först har jag tillbringat 4 och ett halvt år åt en idiot som heter Alex (dom blev i hop när dom var 13)
Och nu så får min bästa vän reda på att jag kär i honom!!!
Sio!!!!!! Tänkte jag. Men värst var att inte träffa Jasper!!!

Jasper*

Linnea var inte i skolan. Jag blev orolig och när lektionen var slut gick jag fram till Anika. Vet du något om Linnea? Frågade jag. Hon är ju inte i skolan.

Anika*

Det var kanske lika bra att han fick veta. Tänkte jag. Jo... Började jag. Okej lika bra du får veta. Sa jag. Okej Linnea gillar dej. Mycket! Förtydligade jag. Och det Sio sa igår var om hur vi skulle gör för att hon skulle förstå att... Hm hur säger man till någon att den är kär i ens vän? Jo att vi tror att du också gillar henne...

Jasper*

Det här var som något ur min drömmar. Som alltid slutade med att jag vaknade. Det brukade hända ungefär nu. Men det här var ingen dröm Anika stod här på riktigt och sa Linnea gillade mej... Jag han inte tänka mer innan det blev mörkt och jag svimmade.

Linnea*

Anika kom inspringande. Jag sa ju det! Kvittade hon. Vad då? Sa jag som lät som en zombbie. Jasper gillar dej. Sa hon. Mm den har man ju hört förut. Sa jag. Okej men kom till sjukhusflygen så kan du få höra det från Jasper. Sa Anika.
Är Jasper på sjukhusflygen sa jag och hoppade ur sängen. Jo han svimmade och slog i huvudet när han hörde att du var kär i honom. Och när han vaknade så var det han som kom med en kärleks förklaring. Kvittade Anika. Troligt vis skulle jag nog också svimma. Jag bytte genast om (jag hade ju vart kläd i kläderna jag sov i) och följde efter Anika. Jasper!!! Sa jag när jag kom fram. Jag sprang fram till honom och kysste honom.

Jasper*

Allt jag drömt om hade slagit in. Vissa drömde om pengar och rikidomar. Inte jag jag hade haft 3 punkter som var dom högsta önskningarna i mitt liv

1. Att Linnea och Alex skulle göra slut
2. Att Linnea skulle se mej
3. Att få kyssa henne...

3:an hade jag aldrig riktigt trott på. Det hade bara varit något jag drömt om. Endå var Linnea intill mej och hade sina läppar mot mina.

Linnea*

Det var för bra för att vara sant!!! Jasper och jag. Det var så att jag ville gråta av glädje! Jasper jag älskar dej!!!! Ekade det in hjärna. Och det var sant jag älskade honom. Nu visste jag vad kärlek betyder. Tänkte jag. Jag och Jasper särade på oss. Och jag skrattade av lycka. Jag hade alldrig varit så lycklig i hela mitt liv!!!

Jasper*

Hennes skratt var lika underbart som alltid. Men nu så skrattade hon av lycka för att det var vi två. Jag var så lycklig man kunde vara!

ASBRA!!!!!!!!!!!!!


Mer såfort det går!!

Kapitel. 14

Linnea*

Var du verkligen kär i mej i flera år? Frågade jag Jasper. Mm. Svarade han. Varför var du det. Frågade jag. Den stora frågan är egentligen varför du blev kär i mej. Sa Jasper. Jag är ju bara en oviktig person i mängden. Sej aldrig så igen Jasper!
Sa jag. Tillbaka till min fråga varför var du kär i mej? Frågade jag. Behöver du ens fråga det. Sa Jasper. Du är ju fullkomligt underbar! Så sa aldrig Alex till mej. Sa jag. Den idioten försenade inte en minut med dej! Sa Jasper. Hur kunde jag vart så blind? Frågade jag Jasper. Så att jag var ihop med Alex när du existerar? För när jag kysste Alex. Jag såg att Jasper plågades när han tänkte på det. Förlåt. Sa jag. Ingen fara. Sa han. Så trodde jag att jag var kär. Men när jag kysste dej ,du vet igår i sjukhus flygen så var det helt något anat. Jag log. Det var först då jag fatta vad kärlek var. Jag kysste honom. Och från och med nu så struntar vi i Alex! Sa jag. Mer en gärna. Sa Jasper.
__________________________________________________


Sorry det jätte korta kapitlet (allvarligt det här måste vara det kortaste jag skrivit)

Åaaw! GULIGT! Mer!