Den otippade kärleken [SV]

Tack så jättejättejättejättejättejätte mycket!!

Jag säger bara det som är sant♥

^This

Du skriver jättejättebra! (fast det visste du ju redan )

Bevakar!

Tack

Ska skriva nu

Kan någon av er komma med förslag varför Fred och Roxanne ska gå på straffkommenteringen, scorpius har jag redan kommit på, men Fred och Rox, hjälp, någon? xD

Dom kanske gorde någåt och sedan blev dom på kommna och får straf kommen dering.

bra!!!

_______________________________
Ännda gången vi backar är då vi tar sats

Superbra!! Ny läsare! *Bevakar*

Jag har ett förslag på vad de kan ha gjort för att få straffkommendering, (Egentligen ett ganska uselt förslag) men, men, det kan ju vara så att de tittade på något/eller gjorde något (det bestämmer du själv) så länge att de gick över tiden för att gå till uppehållsrummet. Sedan blev de påkommna av någon lärare, eller någon annan. Och sedan får de strffkommendering. Det är bara ett förslag. Men hoppas det var till hjälp!!

Kap 3
The new creature

Roxanne

Vi satt i uppehållsrummet och hade ingenting att göra. Tillslut tröttnade Hugo och gick upp i killarnas sovrum, Lily följde tillslut efter fast gick in i tjejernas. Jag och Fred satt kvar. Jag lekte med mitt hår och han satt och bläddrade i någon tråkig tidning, tillslut ställde han sig upp.
”Var ska du?” frågade jag undrande.
”Jag vet inte, men jag vill inte vara kvar här längre, jag vill ha kul!” sa han uttråkat
”Ja, men klockan är tio, vi får inte gå ut ur sällskapsrummet.” sa jag och ställde mig upp jag också.
”Vem är du och vad har min syster tagit vägen? För tjejen som står framför mig brukade vilja bryta mot reglerna, brukade vilja skoja med andra människor. Men nu… Du vill inte ens busa med pappa längre! Om du ursäktar mig, kommer jag gå och förvandla alla skolböcker i historiesalen till paddor.” Sa han kort och började gå ut.
”Vänta! Fred, jag, jag följer med.” sa jag tvekande ”Jag har bestämt mig.” Fred log mot mig.
”Jag visste att det skulle funka.” flinade han mot mig. ”Kom!” Han gick ut i korridoren och jag följde tvekande efter. Jag var orolig för om vi skulle bli påkomna, men jag sa ingenting, för jag visste att innerst inne ville jag det här lika mycket som Fred.

När vi kom fram till historiesalen gick vi direkt till skåpen. Jag samlade ihop alla böcker och la dem i en röra i skåpen. Vi stängde dörrarna, Fred tog upp sin stav och sa ”Rubetae.” och började fnissa. ”Nu kommer förstaårselever få sig en riktig chock imorgon.” sa han nöjt och började gå till dörren, men stoppades av en hand som snabbt tog fast hans tröja.
”Nejmen, kolla vad jag fångade upp.” sa en väldigt välbekant mörk röst. Det var Mr. Merrik, vaktmästaren efter att Filtch hade gått i pension. ”Så, vad har ni gjort den här gången, då?” Han mötte mina ögon och jag undvek dem snabbt. Han gick fram till mig och hade fortfarande ett fast grepp om Freds tröja. Han tog tag i mitt hår och drog med mig till McGonagalls kontor. Han sa lösenordet och sedan var vi framme.
Han knackade hårt på och nästan direkt hörde man hennes fotsteg och hon öppnade den gamla bruna trädörren. Hon blev inte förvånad när hon såg mig och Fred. Hon bara öppnade dörren mer och gjorde en gest åt Merrik att har kunde komma in med oss.
När han tillslut släppte taget om mitt hår var jag så öm i hårbottnen att jag inte skulle blivit förvånad om han hade dragit av det.
”Så, vad har de gjort nu?” sa McGonagall lugnt. Hon var van med att bestraffa oss.
”Det vet jag inte än, men när jag listat ut det…” sa han med en nöjd ton i rösten. McGonagall gick fram till oss.
”Det är okej att ni busar, men till en viss gräns. Ni har aldrig varit uppe så sent och busat. Så jag är rädd att jag måste ge er ett straff.” Innan någon av oss hann fråga vilket straff, svarade McGonagall på det, som om hon läste våra tankar. ”Ni ska få ett uppdrag i den förbjudna skogen. Hagrid kommer berätta det för er.” sa hon och gick iväg.

Väl nere hos Hagrid möttes vi av några ansikten vi väl kände igen, Scorpius, Ryan och Simon.
”Nejmen kolla vilka som är här.” sa Fred och sken direkt upp i ett ironiskt leende. Scorpius gav bara honom en arg blick och vände sig bort mot oss.
Hagrid kom ut och gav mig och Fred menande blickar. Jag skruvade lite på mig, men följde sedan med de andra bort mot skogen. Hagrid stannade precis i utkanten av skogen och vände sig mot oss fem.
”Okej, uppdraget är att vi ska leta efter den ovanliga storögda ugglan. Det finns bara ca. tio kvar i hela förbjudna skogen. Och jag vet att det finns, för jag såg en igår.” Jag och Fred tittade förvånat på varandra. Scorpius gav ifrån sig ett skratt.
”Är inte alla ugglor storögda?” frågar Ryan sarkastiskt.
”Jo, men den här har dubbel så stora, gräsgröna ögon.” svarade Hagrid oberörd. ”Åh, juste! Vi måste Dela in oss i grupper innan vi går in i skogen. Ju mindre personer man e, desto lättare blir det. Speciellt om man går olika vägar. Så, Barkley går med Winstone, Fred går med mig och Roxanne går med Malfoy.”
”Va?!” sa jag och Scorpius med en mun.
”Jo, för jag bestämmer här. Kom ihåg det.” Hagrid började gå in i skogen med Fred efter sig. Ryan och Simon gick och vänster och jag och Scorpius åt höger.
Vi gick bredvid varandra och sa ingenting tills någonting rörde sig bakom oss. Båda vände sig om.
”V… Vad var det där?” frågade jag med en rädd ton i rösten.
”Ja, jag vet inte…” svarade Scorpius med nästan en ännu räddare ton.
Det var då den hoppade fram. Den hade brunsvart päls och mörkröda ögon. Den var minst två meter lång och klorna var långa och vassa. Jag började skrika och Scorpius drog bort mig. Vi började springa men varelsen följde efter oss. Jag tittade bakåt och ramlade över en trädrot som stack upp ur marken. Jag såg hur Scorpius stannade bakom mig. Varelsen stannade precis vid mig och rev mig med sina klor på min vänstra arm. Jag skrek av smärta och såg klorna närma mig mitt huvud. Jag blundade och förväntade mig oändlig smärta och sedan ett vitt ljus, men det kom aldrig.
”Lamslå!” hörde jag Scorpius röst. Hans fotsteg närmade mig snabbt och jag hörde hur han satte sig ner bredvid mig
"Roxanne? Roxanne!” var det sista jag hörde från honom, sedan allt blev svart.


__________________________________

Bra? Bara så ni vet, det här var det längsta kapitlet jag någonsin skrivit, 959 ORD!!!

Superbra