Somebody always love you (SV)

Kapitel. 7 the perfect gift (Andrew)

Jag gick fram till den flickan som fått fastlåsnings besvärjelsen över sig.
Det ända som rörde sig på henne var ögonen.
"Vad sägs om att skickas direkt till vår lille elevhemsföreståndare med uggleposten?" frågade jag henne med ett hånflin.
Med en enkel besvärjelse slogs hon in i ett skärt papper med en röd rosett om.
Jag lyfte upp henne i famnen och började gå mot uggletornet.
När jag var där skrev jag ett litet brev till Snape innan jag spände fast henne på två dussin ugglor.
Sedan började jag gå ner mot Snape's kontor, jag ville ju inte missa föreställningen.
Jag gled lätt in genom dörren och slog mig ner i en stol mitt emot Snape som satt och läste i en svartkonst bok.
"Vad gör du här miss Andrew" undrade han med höjda ögonbryn.
"Jag bara väntar på presenten du sk ..." mer han hon inte innan en härva av ugglor med ett skärt paket fastspänt på benen.
Ugglorna släppte ner paketet med en duns och jag stirrade förväntansfullt på det.
Snape lyfte upp kuvertet med hans namn på och läste det.
Jag visste exakt vad det stod:
KÄÄRAA professor Seeveruus Snape. Här får du den perfektaa gåvan som jag vet att du kommer tycka extra mycket om. Men akta dig när du låser på DET, den kan vara rätt våldsam. Ha det kul! |>Kahs
Han la ner brevet och stirrade på mig.
"Vad är det i paketet"frågade han och stirrade på mig.
"Öppna så får du se" svarade jag glatt.
Han tog bort papperet med ett svish och därinne låg hon.
Snape vred på huvudet och blängde på mig innan han fixade tjejen som jag nyligen fått reda på hette Daphne Greengras.
Daphne hoppade upp och klöste i luften precis intill mitt ansikte.
Längre han hon inte innan Snape hade dragit henne tillbaka över bordet.
"Straffkommendering miss Andrew" väste Snape mellan sammanbitna läppar.

Håller helt klart med Trezzan! Skriv mer nu!! Annars får du en långsam plågsam död....

Kapitel. 8 (malfoy)

"Var fan ä hon" fräste jag till Pansy.
"Stick ditt jävla äckel" fräste hon gråtandes tillbaka.
Jag suckade och himmlade med ögonen.
Jag gick upp till killarnas sovsal.
När jag väl var där inne såg jag ett brev på min säng.
Jag kollade noga så att det verkligen stod mitt namn på det innan jag öppnade.
Jag läste genom det tre gånger innan jag tog ett enormt jätteskutt.
Såhär stod det:
Hejsan där!
Jag är miss Jag älskar dig, om du nu kan gissa dig till vem hon är.
Jo och jag undrar om du har lust att komma upp till Vid-behov rummet.
Jag väntar utanför. |<ahs
Jag rusade ner för trappan och ut genom uppehållsrummet.
Jag kastade mig uppför trapporna och när jag var framme log jag stort mot henne.
"Nej men hejsan lilla drake" sa hon innan hon försvann in genom en dörr.
Jag följde efter.
--------------------------------------------------------------
Jag pallar inte skriva mer just nu

Det var jättebra! Tänk på att skriva lite längre delar ju längre in i berättelsen man kommer.

jag vet men jag börjar tappa fantasi. inte så mycket att jag inte kommer kunna skriva klart men så mycket att jag inte kan skriva så långa delar.
----------------------------------------------------------------
Jupp asså i vanliga fall skriver jag ju bara från Draco's och Kahsmira's perspektiv. Men nu tänkte jag skriva från någon annans perspektiv för jag inser att det kommer ta längre tid fer er att fatt annars. En del av er har säkert redan fattat men ändå.
--------------------------------------------------------------------

Kapitel. 9 (malfoy)

"Ni ska vara nöjd över er sons val av partner, Lucius" väste Voldemort fram.
"Menar ni Pansy, Pansy Parkinson?" frågade jag.
"Nej, nej Lucius Draco har lämnat henne för länge sedan. Jag snackar om Kahsmira Riddle" svarade Voldemort.
Mina ögon vidgades av skräck och oro för Draco innan jag sveptte ut ur rummet. Jag kunde höra Voldemorts väsande andetag långt efter att jag kommit ut ur huset.
-------------------------------------------------------------------------
Anledningen till att detta kapitel blev så kort är för att det här bara var ett litet sammanfattnings-kapitel.

Jättebra fanfic! Jag bevakar! Väntar spåänd på fortsättningen.

Awesome!! Så hon är släkt med voldie?? Men du måste skriva mer...

Kapitel. 10 (Andrew/Riddle)

"Draco" sa jag.
"Mhm" muttrade han till svar.
"Du bör veta en sak om mig" mumlade jag försiktigt.
Hans huvud for upp med ett ryck och han kollade på mig.
"Vad?" frågade han milt.
"JagÄrVoldemortsDotter" rabblade jag snabbt.
Han såg ut som ett levande frågetecken.
"Du skojar" sa han sedan.
"Neeh jag liksom går under ett annat namn för ingen skulle acceptera mig ifall jag hette Riddle i efternamn." viskade jag.
Draco mjuknade och kramade om mig.
"Du är inte som honom?" undrade han.
"Joo till viss del" grymtade jag till svar.
"NEE"
"joo"
"NEEE"
"JOO Draco det är jag"
"Inte mot mig i alla fall" fräste han.
Jag log mot honom.
"Nej det är för att jag älskar dig" jag kysste honom.
Han verkade chockad för det dröjde en stund innn han lade armarna om mig.
----------------------------------------------------
Vet att det inte blev så lång men, men. Frästen får ni gärna lägga en kommentar annars vet jag ju inte vad jag ska göra bättre.