Rollspel (igen)

-Nååååågonting från vagneeeeeeeen? ropade vagntanten. Kathy reste sig så fort så hennes väska välte och spredde ut innehållet över pojkens fötter. Kathy gick snabbt ner på knä, började rafsa ihop sina saker och rodnade så att hon såg ut som tomatens kusin. Väskan slängde hon på sätet och rusade efter vagntanten.

jag ska bara äta

--

Josh vände ner blicken för att hjälpa henne, men det fixade sig snabbt och han skakade istället på huvudet mot damen med vagnen.
"Eller föresten en lakrisstav", ändrade han sig och tog upp lite mynt som han gav till henne.

Hon hann ikapp tanten ungefär tre kupéer iväg och köpte tre pumpapastejer och två chokladgrodor.
När hon långsamt lunkade tillbaka och skalade av pappret på en pumpapastej lade någon krokben för henne. Kathy visste att hon skulle få höra Öknamnet när hon handlöst föll och pumpapastejen dunsade i golvet till höger om henne. Överallt hörde hon skratt. Hånskratt. Elaka hånskratt som var riktade just till henne. Som vanligt.

Jag ritade klart och den var verkligen verklighetstrogen. Jag log. Sen började jag läsa

Den knubbiga kvinnan med vagnen kom fram till prefekt kupén. Ska ni ha nånting från vagnen. Ja sa jag. Höllfram en näve galleoner. Jag tar allt jag får för 70 galleoner. Jag fick en jätte stor påse med alla mina favoriter.

Kathy reste sig men föll genast igen någon hade knuffat ner henne. Kathy tittade upp och blickade in ett solbränt ansikte som hånflinade. Utan att tänka klippte Kathy till honom och sprang det fortaste hon kunde därifrån innan de ens fattat att hon kommit upp. Högerhanden bultade och hon stannade inte förrän hon satt i säkerhet i sin kupé.

Jag såg igenom kupédörren att Kathy hade blivit knuffad.

Jag gick bakåt i tåget. Jag hörde att en kupé dör slås igen och jag kollade in. Där satt Kathy med en blödande han. Jag frågade vad som hade hänt.

Jag läser vidare i min bok.

-Inget, sa Kathy tyst.
Tåget saktade långsamt ner och stannade. Kathy var beredd och först ut, den mörka perrongen kändes välbekant.
Hon drog ett djupt darrande andetag och gick fram till en vagn.Testralen där var ganska stor och Kathy tog fram ett päron och gav det till den. Shruikan fräste. Han tyckte inte om de stora skeletthästarna men det gjorde Kathy. Kanske för att de var lika annorlunda som hon var och lika utstötta. Hon ruskade på huvudet och satte sig i vagnen. Testralen gjorde ingen ansats att röra på sig. Den tittade på Kathy.
-Det kommer ingen mer till den här vagnen, sa hon. Du kan åka.