Our Dream Came True

Kapitel 3

~Louis Tomlinson ~

Doften av hem fyllde min kropp med välbehag när jag steg av hogwartsexpressen på Hogsmeads station. Svala vindar som svalkade av min kropp när vi gick upp mot skolan. Träden stod tätt intill varandra i skogen som vi passerade igenom. De mörkgröna trädkronorna såg ut som ett vackert täcke ovanför oss. Skogen började avta och vi kom till en stig som sedan skulle ta oss till Hogwarts. Att börja mitt sjunde och sista år var spännande, jag såg fram emot att se vad som skulle hända härefter. Jag hade själv ingen aning om vad jag ville bli efter att ha gått ut skolan, eller jo jag hade en dröm. En dröm som jag aldrig berättat för någon, en dröm som aldrig skulle gå i uppfyllelse. Jag Louis Tomlinson vill bli en professionell sångare. Detta var något jag velat ända sedan jag var lite pojke. Fånigt jag vet, dessutom sjunger jag nog inte så bra heller antar jag. Men om chansen nu skulle komma hade jag absolut tagit den. Tänk att få står på en scen med en stor skrikande publik, vilken mäktig känsla. Jag log lite smått för mig själv vid den tanken.
- Lou? Hallå jag pratar med dig.
Jag rycktes tillbaka till verkligheten när min vän Lewis knäppte med sina fingrar framför mina ögon.
- Förlåt, jag var i mina egna tankar igen. Vad sa du?
- Jo jag sa, undra vem…
Mer hann han inte säga förens Eleanor , en tjej i samma elevhem och årskurs som mig anslöt sig till oss.
- Hej killar! Sa hon och jag blev alldeles stum.
- H-e-e-h. Stammade jag fram.
Fan. Varför Louis? Tänkte jag för mig själv. Din klantskalle, du gör bort dig inför skolans snyggaste tjej. Hon kollade oförstående på mig, efter att jag försökt säga mitt ”hej”. Jag log lite smått ursäktande men hon vände sig sedan till Lewis och började prata med honom.

Hon var så vacker, det ljusa bruna håret fläktade i en vacker rörelse i vinden. Hennes ögon tindrade alldeles klart i månljuset och hennes vackra leende fick mig at smälta. Min kropp blev som gelé, mina ben blev som spagetti och jag fick dålig balans. Jag var så fullt upp med att granska tjejen att jag inte märkte en ganska stor sten som låg på marken mitt framför mig. Jag gick rakt på den och tappade balansen.
Men vad håller du på med, din stora idiot! Sa jag irriterat till mig själv.
- Ojdå, kom här så ska jag hjälpa dig. Den klara rösten klingade i mina öron. Det var som en ängels röst.
Jag tog tag i Eleanors mjuka hand och reste mig upp igen. En stark rodnad spreds över mina kinder och jag börjad borsta bort smutsen från min klädnad så jag slapp möta hennes blick.
- Ehm tack så mycket mumlade jag.

Väldigt kort kapitel, förlåt ^^ Men jag hoppas det var någorlunda bra iaf ♥

This ♥

Jättebra! ♥
Louis är min favorit

SUPER! Men du måste skriva om Harry

Absolut ! jag ska försöka skriva lika mkt om alla ♥

Fast mest om Harry

ibland kanske jag fokuserar mer på honom och ibland mer på någon annan
vi ska inte utesluta någon xD

Nej, absolut inte Louis

UÄcK.