Privat roll!

"Höger", tyckte Nik. "Eller, eftersom jag känner mig som en gentleman idag, så låter jag dig bestämma."

Elaine himlar med ögonen och tar av åt höger, utan att säga något. Han fick va hur mycket gentleman han ville för henne, hon brydde sig inte.
De kom in på en huvudgata och såg ett glatt gäng utanför ett matställe. Elaine stannar till och ser på dem, men rycker sedan på axlarna. Men hon känner hungern i magen, och skulle mer än gärna vilja få mat. Men de har inte råd, de har ju inga pengar varken hon eller Nik.

"Mat..."mumlade Nik hungrigt. "Om jag ändå hade pengar..."
Han studerade gänget utanför matstället, de var fem stycken, tre killar och två tjejer, som glatt samtalade om något.
"Vi kanske kan fråga ifall de vill hjälpa oss?"föreslog Nik och nickade mot gänget.

"Som om de skulle vilja ha med oss att göra. De bryr väll sig inte om sånna som oss." Sa hon och nickade mot dem, de hade alla dyra märkeskläder och va vackra de var sedan. Som om han hade hört vad de sa vände sig plötsligt en av killarna mot deras håll och viskade något till sina kamrater. "Men det var ju omöjligt, hon kunde omöjligt höra dem på detta astånd."

"Skit samma, jag är hungrig", flinade Nik och drog med sig henne mot gänget. De såg ganska välkomnande ut då de närmade sig, fast Nik visste ju inte vad han skulle säga.

"Jag kan gå själv." fräser hon argt och drar sig ur hanns grepp. Gänget ser intresserat på dem, men Nik säger inget. Hon ger honom en mördande blick, det var ju han som ville prata med dem inte hon. "Vi undra om ni skulle äta, och om vi kunde göra er sällskap? Fast vi har inga pengar." säger hon rakt på sak och flinar lite.

Nik rycker bara på axlarna åt henne mördande blick innan han flinar mot gänget, han hade aldrig varit en person som talat öppet.
"Just det", fyllde han på efter Elaines uttalande. Gänget ser inte på dem som om de vore mindre värda heller, de tittade på dem som om de var likvärdiga.
"Visst", sade en av killarna och log mot Nik och Elaine.

"Man tackar." flinar Elaine glatt, det här gick bättre än förväntan...lite för bra knaske? Men hon visste inte, hon viste inte hur folk i staden var. Förutom de som kom och adopterade barn, de som absolut inte ville ha henne. De som ville ha söta blonda flickor, inte någon som hon...
"Vart ska vi då?" säger hon undrande.