Mitt liv som spöke
Forum > Fanfiction > Mitt liv som spöke
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Elina Potter
Elev |
bra!
Jag gillar den men vill gärna se några kapitel till ♥ Go Mugglis! 7 nov, 2012 19:02 |
|
granger_fan
Elev |
Kapitel 3
Harry öppnade ögonen och såg sig omkring. Han låg på en vit yta och runt omkring honom var det så vitt så att han nästan blev bländad. "Harry, du underbara pojke", sa en välbekant röst. Harry reste sig upp och vände sig om. Där stod Dumbledore. "Är jag död?" frågade Harry samtidigt som han noterade att även Dumbledores kläder var vita. "Både ja... och nej." "Voldemort sa att uppståndelsestenen låg inuti kvicken. Är det sant?" Dumbledore kollade sorgset på honom. "Ja, tyvärr", sa han. Harry kände sig hälften frustrerad och hälften sviken för att han hade hållit tyst om en så viktig sak. "Varför sa du inget?" Dumbledore måste ha väntat sig den frågan för han visade ingen större reaktion. "Jag trodde att vi skulle ha lite mer tid men jag hade - otroligt nog - fel. Så jag hann aldrig berätta det jag ville berätta." Harry kollade på honom. Han var inte säker på om det var hela sanningen. Men det sa han inte. "Vi har nästan förstört alla horrokruxer och Ron och Hermione ska döda ormen..."började Harry, men blev avbruten av Dumbledore. "Jag vet, jag vet", sa han leende. "Och ni har varit mycket duktiga." "Visst kommer väl Voldemort bli dödlig igen när ormen har dött?" frågade Harry. Dumbledore nickade. Men då kom han på något. "Men hur kan jag fortfarande leva om jag är här med dig? Borde inte jag vara död om jag kan se och prata med dig?" Men innan Dumbledore hann svara började marken skaka kraftigt. Harry kollade frågande på Dumbledore men även han såg väldigt förvirrad ut. Allt vitt förvandlades till svart. Till och med Dumbledores klädnad. "Vad är det som händer?!" skrek Harry för att överrösta det höga ljudet från pelare som nu hade börjat rasa ihop. "Jag vet inte! Så här ska det inte vara!" Helt plötsligt försvann han och lämnade kvar en hög med svart pulver. "Professorn!" Harry såg sig omkring utan att riktigt fatta vad som hände. Just då rasade en pelare precis bredvid honom och träffade honom i huvudet. Han föll avsvimmad ihop. Blev faktiskt ganska nöjd med det här kapitlet... Men det är ni som ska ge mig feedback inte jag! Wit beyond measure is a man's greatest treasure Tja! Läs gärna min ff: "Mitt liv söm spöke"!!! 17 nov, 2012 00:51 |
|
Lizzy.P27
Elev |
Awesome!!
I am myself every day. If you dont like it, Your problem. 17 nov, 2012 09:24 |
|
Alert
Elev |
17 nov, 2012 09:40 |
|
minisa
Elev |
Bra
Kram till er ^~^ 17 nov, 2012 09:46 |
|
potter_fan
Elev |
Superbra!
Situation radical So radiating beautiful A combination bursting out of my head This is where it all goes down in the end So welcome to the edge 17 nov, 2012 14:31 |
|
Salle
Elev |
17 nov, 2012 14:31 |
|
Lavender Brown 11
Elev |
***SUPER***!!!
Uggla mig gärna! Duellera med mig! 18 nov, 2012 12:12 |
|
Elizza Ravenclaw
Elev |
braig! när kommer nästa kapitel?
R.I.P Dobby ♥♥ 18 nov, 2012 12:22 |
|
granger_fan
Elev |
Skrivet av Elizza Ravenclaw: Det kommer nu! braig! när kommer nästa kapitel? Kapitel 4 Harry öppnade ögonen. Han var i skogen igen. På samma plats som han hade varit på när Voldemort hade kastat den dödande förbannelsen på honom. Han såg sig omkring. Voldemort var fortfarande där och kollade på något. Han var tvungen att bita sig i tungan för att inte skrika när han såg var det var. Det som Voldemort kollade på låg på marken och det var Harrys döda kropp. Var han död?! Men han stod ju här i skogen och kände sig väldigt levande. Med ens upptäckte han att han faktiskt var fullkomligt synlig där han stod framför ögonen på Voldemort. Men Voldemort verkade inte lägga märke till honom. Det var ingen som gjorde det. Bellatrix gav ut ett tjut av glädje. Voldemort gjorde tecken åt henne att hålla tyst. "Är pojken död?" frågade han. En av dödsätarna gick fram till Harrys kropp. Det var Narcissa. Hon böjde sig ner över honom och viskade: "Är Draco vid liv?" Men det kom inget svar. Harry ville skrika att Draco visst levde och att han var på slottet men var rädd att bli upptäckt om han gjorde det. Tårar rann ner för Narcissas kinder när hon inte kunde höra något. Hon reste sig upp, vände sig om mot de andra och sa med tunn röst: "Död." Alla hurrade och ropade saker till varandra. "Låt oss visa alla vad som har hänt med deras lilla "hjälte", sa Voldemort. Han lät Hagrid bära kroppen och tillsammans gick alla tillbaka mot slottet. Hagrid snyftade högljutt. Harry ville säga något, men han kunde inte komma på något tröstande, så han höll tyst. De kom fram till gårdsplanen, där många av lärarna och eleverna var. Ron och Hermione stod tillsammans med Ginny och Neville längst fram. De viskade osäkert med varandra. "Harry Potter är död!" skrek Voldemort och skrattade. "Er så kallade hjälte dog i ett försök att fly. Han var visst inte så modig som ni trodde att han var!" Harry kollade på Voldemort och försökte se något tecken på att han ljög. Men Voldemort talade sanning. Harry Potter hade dött. Vad tyckte ni? Wit beyond measure is a man's greatest treasure Tja! Läs gärna min ff: "Mitt liv söm spöke"!!! 19 nov, 2012 13:03 |
Du får inte svara på den här tråden.


Mugglarportalen