Vad tycker du om JK?

Hur i hela friden kan man tycka någonting annat?


Ravenclaw kickar lätt Gryffindors små rumpor

Flyttar tråden till Harry Potter!

Och för att bidra lite till tråden kan jag tillägga att Joanne är en av mina absolut största idoler, och att inga ord i världen kan beskriva min tacksamhet till hennes existens.

Hon är fantastisk!!

Underbar person som kämpat hela sitt liv, hon om någon har förtjänat att vara en så otroligt känd person! Inte som t.ex. Paris Hilton...

J.K Rowling är och kommer alltid att vara min förebild!

Hon är absolut den bästa författaren som någonsin funnits! Hon har den bästa fantasin, hon är en helbra människa och är absolut en av mina största förebilder! Bara hennes historia gör henne till en av den mest unika personer på jorden! Jag kan inte beskriva hur mycket jag tycker om henne!

Thank you J.K Rowling, For everything! ♥

Jag tycker verkligen att hon är en bra författare. Dock så kan jag nu i efterhand tycka att det språket hon använder är för barnsligt men det är trots allt i slutändan en barnbok. Men jag vill ändå tro att j.k har potentialen att skriva som en "vuxen" författare!

tänkte ta och fylla ut detta med att det språk som j.k använder i hp-böckerna var för mig när dem kom ut precis lagom, inte för svårt men inte heller för lätt. Jag som 18åring läser nu hp för min lillasyster som är 10 och hon har lite svårt för språket (själv var jag 8 när jag började läsa hp).

Hon är en helt fantastisk människa! Skriver böcker som man inte kan sluta att läsa. Love you Jo! ♥

Jo Rowlings berättelse har förtrollat mig i tio år nu. Trots att jag läst böckerna fler gånger än jag har koll på är de fortfarande fantastiska vänner att ta fram ur bokhyllan och försjunka ner i. Det pussel som Jo skapat med falska och äkta ledtrådar, karaktärer som växer på ett realistiskt sätt genom sju år, med ett helt tredimensionellt persongalleri ner på verkliga "biroller", dvs karaktärer långt från de viktigaste är enormt fascinerande tycker jag. På en gång behandlar de väldigt djupa ämnen: livet och döden, kamratskap och utanförskap, fördomar och förföljelse, krig och etik (frågan om vad som egentligen är rätt att göra) och samtidigt är de så otroligt roliga! Jag kan inte annat än att beundra den författaren!

Och sedan tänker man på hur hennes eget liv sett ut och den resa hon gjort under de 17 år hon skrev böckerna och efteråt! Ren magi, det med! I någon intervju har hon sagt ungefär att hon var helt oförberedd på att bli berömd och allt vad det drog med sig av publicitet. Vem hade, före HP, kunnat föreställa sig att en författare skulle jagas av massmedia till den grad att hennes sopor skulle letas igenom i jakt på kastade idéer!??!

Jag är enormt imponerad och önskar henne all lycka framöver, hon har skänkt mig så många underbara timmar med näsan i en bok och som en följd även i biosalonger och på Internet.

Har du möjligen läst HP (bara) i svensk översättning?

En av många saker som jag ogillar med den svenska översättningen, baserat på De Vises Sten och enstaka ord/stycken i andra böcker, är det bitvis förenklade språk som översättaren har använt sig av. Tillsammans med det faktum att många ordlekar, nästan all allegori, och en del "djupare pusselbitar" i handlingen helt försvinner i översättningen känns den svenska texten mycket yngre än originalet. Alltså som om översättaren stirrat sig blind på skriver för barn istället för översätt bok så nära ursprunglig text som möjligt. Men, det är bara min åsikt och andra kan mycket väl tycka annorlunda.

Nej jag har läst alla böcker på engelska och det är även där jag menar att språket är enkelt. Om man gillar en bok tycker jag att man ska läsa det på orginalspråket vilket jag valde att göra. Jag kan väll ta och utfylla det hela med att dem engelska klassikerna är de böckerna jag brukar läsa ( så som Brontë, Austen, Dickens mm) och därför så är jag van vid ett lite mer gammalmodigt och komplicerat språk. Så när jag säger att jag tycker att JKs språk är enkelt så menar jag helt enkelt att det inte når upp till den nivå som jag kallar vuxenböcker

Vad festligt! Jag har faktiskt aldrig tänkt på det... men du har säkert rätt. Jag läser också en hel del olika böcker på engelska, i diverse olika genrer, men jag har aldrig reagerat för det i originalet. Jag fascineras mer av alla dessa korsreferenser mellan böckerna, saker som står rätt upp och ner i texten och som man ändå läser "förbi" utan att förstå när man läser första gången. Men när man läser om... eller efter att en ny bok (hade) kommit ut, oj vad mycket man såg i ett annat ljus i tidigare delar! Och inte bara en gång utan varje gång det kom en ny bok! Skickligheten i att väva intrigen så går långt utanpå det mesta annat jag läst!