Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

När hon träffar sirius!!

Jep, det är nog min favorit med

ååh jag gillar Sirius alltså!
Han verkar som en go kille med hjärtat på rätt ställe samtidigt som han är lite av en "bad boy"
underbart! Faller mej precis i smaken!

Heh, försöker skriva Sirius så som jag alltid föreställt mig honom

Skriv mer?

Kapitel 3. Blinka lilla stjärna där...

Under de första veckorna blev Leevinders vänskap med Anna och Lily allt djupare, och trots att hon saknade sina vänner från Beuxbatons, lättade flickorns sällskap på hemlängtan. Anna hade hållit sitt löfte och följt med Leevi till alla lektioner, förrutom mugglarstudier, dit hon gick tillsammans med Remus och till talmagin med Lily. Även Remus visade sig vara en äkta vän. Varje veckoslut klättrade Leevi upp till uggletornet och hälsade på Sorg, som glatt flög ut med brev åt Leevis far.

Det var en söndagkväll, och Leevi satt vid ett bord i uppehållsrummet och skrev färdigt sin uppsats åt McGonagall. Anna arbetade med samma uppgift bredvid, och Lily hade fördjupat sig i sin talmagiläxa. Även Remus hade slagit sig ner intill dem och hans vän, en kort, rultig pojke vid namn Peter gjorde dem sällskap. Han tuggade förtvivlat på sin fjäderpenna och bläddrade febrilt i sin trolldrycksbok.
Porträttet svängdes åt sidan och James och Sirius kom in i uppehållsrummet. James satte snabbt ner sig i den lediga stolen bredvid Lily, som gjorde sitt bästa för att ignorera honom. Leevi undrade vad hon hade imot den snygga quidditchspelaren, som änligt allt hon hört hade varit förtjust i Lily en lång tid.
Sirius lutade sig mot Remus ryggstöd och log sitt självsäkra leende, då någon trädde sina armar runt hans midja bakifrån. Han vände sig om för att möta flickan, en femteårselev med blont hår och sött ansitke. Hon fick ställa sig på tårna för att kunna viska i Sirius öra. Leevi försökte koncentrera sig på sin uppsats, men fann det svårt, då de två kuttrade där intill. Tillslut lade flickan sin hand i Sirius, och de lämnade uppehållsrummet för en mer privat sovsal. Leevi kunde inte undgå att se de avundsjuka blickarna som riktades efter dem. En flicka började till och med gråta. Även Anna märkte det.
”Sirius var ihop med henne någon vecka i slutet av förra året. Har väl inte riktigt kommit över att hon kom på honom i säng med sin bästa vän”, berättade hon frånvarande. Leevi märkte att hon inte längre kunde koncentrera sig och packade uppgivet ihop sina saker.
”Anna, tar du upp min väska till sovsalen när ni går upp? Jag tror jag går en sväng.”
Anna nickade. ”Se till att komma tillbaka snart, det är inte meningen att vi ska vandra runt på natten.” Leevi sade hejdå åt de andra och gick sedan ut ur uppehållsrummet. När hon gått trapporna ner och kommit till en öde korridor gick hon åt vänster, och vandrade runt utan att veta vart hon var på väg.
Slottet var skrämmande när korridorerna var tysta. Det kändes som om rustningarna följde efter henne med blicken då hon passerade dem, och Leevi hoppade till då ett tjockt spöke susade tvärs genom korridoren. Alldeles vilsen fattade Leevi plötsligt att hon befann sig någonstans under jord, eftersom det inte längre fanns några fönster. Hon bestämde sig just att vända om då hon hörde steg.
En dörr till vänster slogs upp och ut kom två Slytherinelever; två pojkar i deras årskurs, andre Mulciber, som hon hade krockat med tidigare.
”Vi kunde låsa in honom i kvastskåpet och...” De tystnade när de fick syn på Leevi, som försökte smälta in med dekoren. Ett brett flin spred sig på bådas läppar då de kom närmare.
”Vem är det vi har? Den lilla Fransyskan”, flinade den längre av pojkarna och hade plötsligt dragit fram sin trollstav. Mulciber stirrade hungrigt på Leevi. ”Var har du dina vänner?”
Leevi kunde inte förmå sig till att svara, hon kände sig alldeles skräckslagen. Den längre pojken ställde sig bakom henne så Leevi inte kunde rymma från dem.
”Vad ska vi göra med henne, Avery?” Frågade Mulciber utan att slita sin blick från Leevi. Leevi fick den obehagliga känslan av att pojken lustade efter henne, och såg sig desperat efter en utväg. Hon kände plötsligt Averys trollstav i korsryggen, och stelnade till.
”Helt vad du vill”, väste han. Mulciber grabbade tag i Leevis arm och skuffade upp henne mot väggen.
”Släpp mig!” Skrek Leevi, men det var hopplöst. De var ensamma där. Mulciber lät sin hand glida utmed framsidan av Leevis skolklädnad medan han flinade otäckt. Leevi sträckte sig efter sin trollstav, slöt sin hand om den och skrek ut ”Depulso!” Mulciber slungades bakåt, men Avery kastade ilsket iväg förbannelse, som brände ett hål i väggen bakom Leevi.
Snabbt började hon springa iväg och duckade undan från förbannelserna Avery kastade efter henne. Förtvivlat tog hon varje trappa hon hittade uppåt och fann sig till sin lättnade i entréhallen. Hon tog de breda trapporna upp, osäker om Avery och Mulciber ännu följde efter henne. Hon fick syn på någon längre fram i korridoren.
”Remus!” Utropade hon lättat, och han stannade.
”Vad är det? Du är ju alldeles svettig”, sade Remus oroat.
”Jag... Jag träffade på Mulciber och Avery. De... De försökte...” Men Leevi kunde inte riktigt uttrycka sig och tystnade. Remus såg ner längs korridoren, men det var bara de två där.
”Det är okej”, mumlade han slutligen och kramade om Leevinder, som tacksamt tryckte sig mot Remus.
”Vad gör du här?”
”Jag tänkte väl att du skulle tappa bort dig, och efter en timme blev jag ju lite orolig”, sade han och log varmt. ”Hördu, vi har ju en Hogsmeade utflykt nästa helg, och jag undrade, jaa, om du skulle vilja komma med mig?”
”Som på en dejt?”
”Nå... Jaa. Om du vill alltså.” Remus verkade oerhört besvärad, och Leevi kunde inte låta bli att le. Hon nickade och Remus såg med ens lättad ut. ”Kom då så går vi tillbaka.”

Veckan rusade förbi och på söndag morgon var Leevi extra länge på toaletten för att göra sig riktigt söt. Det pirrade behagligt i magen då hon tänkte på Remus, och Anna såg roat på henne. När de äntligen var klara gick de ner till uppehålsrummet. Remus stod och väntade intill utgången. Han log brett då de kom nerför trapporna, och bjöd Leevi sin arm.
Lily och Anna tröttnade snart på deras takt och sträckte på stegen. Leevi och Remus skrattade och talade obesvärat medan de gick i sin långsamma takt. Hogsmeade var väldigt idylliskt med sina små stugor och naturen omkring var målad i höstfärger. Remus visade Leevi de största sevärdheterna, och de var en halvtimme i Godisbaronen, där de fnissande testade på det mesta. Tillslut bestämde de sig för att gå till Tre Kvastar för en klunk honungsöl innan de återvände till slottet.
Remus bjöd på drickorna, och de drog sig in i ett avskilt hörn.
”Hogsmeade är fantastiskt!” Sade Leevi glatt och drack, medan värmen sakta spred sig ut till tårna. Remus nickade och log brett. Han verkade inte kunna slita blicken från flickan framför sig. ”Jag kommer att somna tidigt ikväll.” Trött placerade Leevi sitt huvud på Remus axel.
”Vi hinner vila imorgon”, sade Remus och lekte med en av Leevis ostyriga lockar.
”Nej, vi har ju uppsatsen till mugglarstudier att skriva, och den där till Snigelhorn om en kärleksdryck där man kan använda Askvindans ägg.”
”Tänk inte på det nu”, sade Remus tyst, och Leevi vände på huvudet för att se honom i ögonen. Det pirrade igen i magen och hon slöt ögonen då deras läppar möttes i en blyg kyss. Kyssarna blev allt säkrare då båda förstod att även den andra ville det, och Leevi lade armarna om honom.
”Måntand?” De drog sig bort från varandra och såg upp. Sirius, James och Peter stod där. Sirius såg mest förvånad ut, men James flinade brett. Leevi kände sig irriterad över att de hade avbrutits, men log i stället. Under bordet tog Remus tag i hennes hand.
”Och du som sade att ni skulle komma hit bara som vänner!” Utbrast James och drog fram en stol. ”Du din finurliga lögnare.” Remus skruvade generat på sig. Även Sirius tyckte ha hämtat sig, för han blinkade med ögat åt Remus och såg sig sedan om. Madam Rosmerta, en ung, kurvig kvinna som ägde Tre kvastar kom glatt över till deras rum. Hon kuttrade och hade sig framför Sirius, som beställde tre honungsöl till.
Leevi kastade en blick på Remus som nickade. De steg upp och drog på sig sina mantlar.
”Vad nu då?” Undrade James och lyfte på sina ögonbryn.
”Vi sticker tillbaka till slottet”, sade Remus och kastade en lätt irriterad blick på dem bakom Leevis rygg. Peter nickade förstående och Sirius blinkade konspiratoriskt.
Remus och Leevi traskade hand i hand upp till skolan. När de väl kom fram skyndade de till det nästintill tomma uppehållsrummet. Leevi satte sig i Remus famn framför brasan. Då de inte kom på något att säga kysstes de, väldigt lyckliga med sin tillvaro.

*

”Så Måntand, hur var det?” Frågade Sirius med ett brett flin och dunsade ner på Remus säng. Varulven ifråga kunde knappt ha känt sig nöjdare.
”Jag berättar ingenting”, sade han bestämt.
”Kom igen, jag berättar ju alltid allting åt dig!”
”Även när jag inte vill höra”, påpekade Remus och sparkade ner Sirius ur sin säng. Han landade på golvet men såg bönande på Remus, mer lik än hund än vanligt. ”Du kan sluta glo på mig, jag har inget att berätta.”
”Så när märkte ni att ni... hade känslor för varandra?” Frågade James med tillgjord röst och sträckte på sin muskulösa kropp.
”Jaa, någonstans mellan Askvindan och mugglarstudier antar jag”, svarade Remus med en lätt ryckning på axlarna. En silvrig stråle lyste upp James säng, och Remus kastade en blick ut ur fönstret. Månen var nästan full. Han suckade djupt och kravlade in under sitt täcke. Sirius hade kastat sig på James i stället, och de bråttades.
”Kan ni vara tystare? Vi har Snigelhorn genast på morgonen”, sade Remus vresigt och svängde sig bort från dem. Han kunde höra Sirius klä av sig och krypa in i sin säng, och efter femton ”sov sött gulleponken” mellan James och Sirius, blev de äntligen tysta.
Remus började tänka på Leevinder. Han stängde ögonen och såg framför sig hennes rödbruna lockar, de smarta, bruna ögonen och det hjärtformade ansiktet. Han kunde nästan känna värmen från hennes hand mot sin, och önskade att han inte sov ensam i natt.

Åh vad bra det var! ♥
Du har verkligen talang!

Jag tyckte att hela kapitlet var fantastiskt men jag tyckte extra mycket om Leevis och Remus dejt ^^

ASFG! SÅ underbart. Trodde det skulle bli Sirius ju. :C
Älskar Sirius något så oerhört alltså.
Men otroligt bra ändå! ♥
Skriv mer och hoppas att min korta kommentar inte var för tråkig!
Älskar din FF. En av de bästa jag läst.
Tycker mer om språket/hur man skriver än storyn ibland x)

Som ni kanske märker lade jag nu ut kapitlen här också märkte att de är ruskigt långa, så lägger framöver kapitel ut i två delar.
Vilket resulterar i att ni får del 1 av fjärde kapitlet redan idag! Enjoy och kommentera!

______________________________________

Kapitel 4.1 Känslor på burk

Oktober började klar och grå. Gryffindors quidditchlag sågs ofta komma huttrande till uppehållsrummet på kvällarna. Leevi kunde knappt säga att hon var förvånad att James spelade, och vad hon hade hört var han en väldigt skicklig jagare. Den första matchen mot Slytherin skulle spelas första veckan i November, och Leevi såg framimot den. Hon hade själv spelat som vaktare i Beuxbatons, men eftersom inga antagningar hade hållits, hade hon inte yttrat sig om sina talanger.

Leevinder gick med Remus, James, Sirius och Peter till lektionen i förvandlingskonst. Leevi gick mentalt igenom sin uppsats om förvandling i bot av skador, då en tredje års elev från Hufflepuff sprang förbi och skuffade till James.
”Hej!” Skrek han irriterat efter eleven och drog fram sin trollstav. ”Kolla det här”, sade han åt Sirius och knyckte med sin handled. Hufflepuffelevens byxår gled ner runt hans vrister, och han föll raklång på golvet. James, Sirius och Peter skrattade högljutt, tillsammans med flera andra.
”Det där borde lära honom något”, sade James och flinade ner mot den tomatröda eleven då de gick förbi.
”Varför gjorde han så där? Det var ju misstag”, frågade Leevi Remus och såg på den stackars pojken, som försökte dra upp sina byxor. Remus ryckte på axlarna.
”För att han kan? De har alltid varit sådana”, svarade han. Leevi undrade om inte Remus som prefekt borde göra något åt saken, men sade ingenting.
De satte sig för omväxlingsskull längre fram i klassen, med James och Sirius framför sig. Lily och Anna satte sig bakom dem. James vände sig om då de kom och drog handen genom sitt hår.
”Läget, Evans?” Frågade han. Lily kastade en irriterad blick på honom och lät bli att svara. Leevi log och utbytte en road blick med Remus.
”Då ska vi börja, vill ni vara så snälla och lyssna”, började McGonagall. Alla tystnade ögonblickligen. ”Tack. Vi fortsätter med människotransformeringarna. Under den här lektionen är det meningen att ni lyckas få päls att växa över er arm. Öppna sida etthundra trettiotvå från boken och läs igenom kapitlet.”
Rummet fylldes av prasslet från papper då alla slog upp sina böcker. Leevi hade läst några sidor då hon distraherades av ett lätt fniss som undslapp Sirius. De hade förhäxat en skruttig pappersboll till att slå en Ravenclawelev i bakhuvudet upprepade gånger och struntade blankt i att läsa.
”Ska vi börja då?” Frågade Remus och skuffade undan sin bok. Leevi nickade och drog fram sin trollstav.
De hade en väldigt underhållande timme, även om Leevi misslyckades flera gånger med förvandlingen. Lily hade redan börjat ändra på färgen av sin päls; Sirius och James som utan att läsa kapitlet lyckats galant med uppgiften, var nu upptagna med att distrahera trollformeln för en pojke i raden framför.
”Du borde kanske behålla det där, det skulle kompensera för dina onormalt långa näshår”, hånade Sirius och fick sitt päls att sättas i brand av James. McGonagall kom fram till dem medan Sirius släckte elden.
”Mr Potter, vad i...” Hon tystnade dock när hon såg deras pälsprydda armar. Leevi tyckte det såg ut som om hon försökte bestämma sig om hon skulle le eller rynka pannan. Hon bestämde sig för det senare. ”Fem poängs avdrag av Gryffindor. Återställ era armar och försök overbalt.”
Leevi lyckades med formeln flera gånger, men då hon försökte overbalt kunde hon inte få konsistensen rätt. Trots det kom hon längre än de flesta andra i klassen.
”Lämna in era uppsatser på min kateder innan ni går, och läs igenom kapitlen aderton och nitton till nästa timme. Det var allt för idag.” Skrapandet av stolar mot golv fyllde klassrummet, och Leevi började med sina vänner gå mot fängelsehålorna där de skulle ha trolldryckstimme.
Professor Snigelhorn var en väldigt rund man med en blond mustach och ett speciellt tycke för rikt broderade kläder. Han hade grundat en klubb för sina favoritelever, också kallad Snigelklubben, där Lily var medlem.
Professor Snigelhorn väntade på dem utanför deras normala klassrum, och ledde dem till en mindre fängelsehåla. Flera små kittlar hade ställts upp i klassrummet på skilda bord. Leevi ställde sig med Remus bakom ett bord i mitten av klassen.
”God förmiddag elever! Idag ska vi börja ett mindre projekt. Vi lämnar de svagare kärleksdryckarna bakom oss och försöker oss på Amortentia, den starkaste av dem alla. Nu ska vi dela in oss i par.” Snigelhorn började gå bland eleverna, flyttade på dem då han önskade. När han kom fram till James och Sirius såg han sig omkring.
”Mr Potter, du får tackla det här projektet med mr Lupin. Miss Dubois, om du kan komma hit och jobba med mr Black, så tror jag att det blir bra.” Leevi tog sina saker och satte sig på en hög pall bredvid Sirius. När Snigelhorn var klar slog han glatt ihop sina händer och såg sig omkring på dem.
”Så där! På sidorna etthundraåttioåtta till etthundranittiotre hittar ni instruktionerna. Det tar ungefär tre veckor att framställa Amortentian, så det är på vart pars eget ansvar att komma ner hit och tillsätta ingredienserna på rätt tidpunkt. Våra normala lektioner är inställda den första veckan. Jag kräver också en åtta tums uppsats i ämnet. Lycka till!” Snigelhorn satte sig bakom sin kateder och började läsa The Daily Prophet, medan eleverna bläddrade i sina böcker efter receptet.
”Vi får nog jobba hela den här dubbeltimmen för att få drycken igång”, sade Leevi och granskade receptet. ”Vi får turas om att komma och blanda om den på rasterna. I morgon kväll får vi komma och göra den här delen”, Leevi pekade på andra delen av receptet, och såg upp. Sirius log och nickade, utan att ta sin blick från henne.
”Det låter bra.” Han retade på sig och såg äntligen på receptet. ”Jag tänder elden så hämtar du ingredienserna?” Leevi nickade och gick till skåpet där Snigelhorn höll de mer sällsynta ingredienserna som eleverna inte själv behövde köpa. Med famnen full av örter vände hon sig om, och stelnade förskräckt. Mulciber stod framför henne, med sitt besynnerligt elaka leende. Han sträckte fram händerna för att plocka åt sig sina ingredienser, och hindrade på samma Leevi från att gå sin väg.
Det tog en evighet för Mulciber att hitta allt, och Leevinder kunde knappt andas i sin panik att befinna sig så nära honom. När han äntligen, med en sista elak blick på henne, gick sin väg, fick Leevi hålla sig från att rusa över till sitt och Sirius bord.
”Vad hände?” Frågade han och såg på Leevis bleka ansikte. Hon skakade på huvudet och kastade en blick mot Mulciber, som såg bort mot dem. ”Allt är bra”, mumlade Sirius och lade en arm om hennes axlar. Leevi nickade och försökte lugna sig. Hon kunde inte riktigt förklara panikkäslan som kommit över henne, men värmen från Sirius var lugnande, och till sist lyckades hon få fram ett skakigt leende.
”Vi sätter i gång då.”

*

”Håll dina tassar borta från min flickvän!” Rasade Remus och pekade på Sirius med sin trollstav. Sirius såg oförstående från staven till Remus. ”Tro inte att jag... Jag tillåter... Att jag skulle tillåta något...”
”Lugna ner dig Måntand!” Sade James och ställde sig bredvid Sirius. ”Vad svamlar du om?”
”Jag såg dig nog på trolldryckslektionen!” Sirius såg uförstående på Remus, sedan blev han arg och frustrerad.
”Det? Såg du inte att hon var livrädd på grund av Mulciber?!”
”Nej! Det enda jag såg var dina försök att... Att...”
”Remus, lugna ner dig.” James lade försiktigt sin hand på hans axel. ”Ni är ju vänner.” Remus försökte samla sig, och nickade slutligen sammanbitet.
”Jag går till biblioteket”, sade han, slet åt sig sin väska och rusade ut ur sovrummet.