[Privat roll för AlexZz och Hope Potter <3

"Jaa.. Jag brukar komma tidigt för att ge till andra.. Jag äter liksom under tidén." Sa jag och förbanade mitt amerikanska uttal. Det var så fult!
"Jag heter Zacharias Reacher föresten. Men kalla mig Zack." Sa jag och hoppades att hon inte skulle dissa mig. Jag räckte försiktigt fram brickan med mat.

JJ tar emot den.
"Jackie, fast alla kallar mig..." Miranda poppar upp ur tomma intet.
"JJ!" Säger hon och Jackie hoppar till.
"Ja, det som hon sa." Fortsätter hon med en suck, trots att hon fortfarande ler.

"Hej. Vem är du?" Frågade jag tjejen som hade hoppat fram och skrämt JJ värkar det som, fast hon log ett strålande leende. Jag gillar det.

"Miranda!" Säger Miranda och tar stöd på JJ, som redan börjat småäta på maten. "Reacher eller hur?" Frågar Miranda. JJ undrar för sig själv om hon inte borde gå och sätta sig någonstans.

"Jaa.. Du måste nog skynda dig JJ om du inte vill.. Du vet.." Sa jag och skämdes.. Man pratar inte om att vi får spö. "Du med Miranda.. Jag måste nog gå snart..." Sa jag och hoppades att hon skulle svara typ; Gå inte, vänta på oss, vi är dina vänner.
Men killar som jag har inga vänner. Jag kunde nästan känna hur det brände till i mitt ärr och jag började genast tänka på mina två bästa vänner... Båda döda. Lia och Charlie.

JJ åt maten stående, orkade inte leta efter ett bord eller sittplats.
"Men kan du inte vara med oss då?" Frågar Miranda. JJ's leende ändras inte. Men hon nickar instämmande.

((Tror jag går och lägger mig... XD men jag kommer vara inne tidigt imorgon. :3))

"Okej.." Svarade jag osäkert... Vänner är faliga. Man mår bara illa när de dör. Och alla dör. "Jag väntar på er då.."

[Okej ska säkert göra det själv också snart]

Miranda blir märkbart glad.
"Vad kul, eller hur JJ, nu är du äntligen social." Retas Miranda, JJ bryr sig inte. Hon är nästan ätit upp maten när Miranda tar resten.
"Du får min mat nästa söndag!" Säger Miranda. "Nu går vi!" Fortsätter hon ivrigt, Miranda, den långa brunetten som aldrig får slut på sin livsglädje. JJ beundrar henne för det.

Jag satt tyst nästan hela frukosten och stirrade mer än tittade på de båda flickorna, det var absurt, hur kan de vara så glada och fulla av livsglädje? JJ ler HELA tiden och Miranda är mer uppåt än solen själv liksom, jag känner mig grå och tråkig med dem! Och folk brukar säga att jag är den gladaste och snällaste på hela fängelset! Absurt!
"Nu går vi." Säger Miranda bestämt.

"Kom igen då, Zack." Säger JJ och undviker att bli meddragen av Miranda som istället lyckas ta tag i Zack. Miranda bryr sig inte hon drar med sig vem det än är, och om de inte följer med vänder hon sig bara om, lägger armarna i kors och säger: "Vad tråkig du är." med ett höjt ögonbryn innan hon försöker dra med personen igen. JJ däremot, brukar försöka undvika att krama folk eller ta kroppskontakt. Vilket inte riktigt fungerar i Mirandas värld. Miranda börjar gå iväg.