Allt förändras [SV]

jaaaa ♥

Men vad händer sen? Det börjar bli spännande!

Kapitel 4.
Hermione


Jag tog ut skålen och ställde den på diskbänken, sedan gick jag tillbaka till skåpet och plocka ur en påse chips som jag hällde upp i skålen. Jag tog skålen och gick tillbaka till Neville som, av någon konstig anledning, stod kvar i hallen. ”Ska du inte fixa filmen?” frågade jag undrande. ”öhh, va?” svarade Neville sömnigt. ”åh, jo så klart” mumlade han och gick mot vardagsrummet. Jag tassade försiktigt fortfarande med skålen i famnen. Han satte sig på huk och slog på tv:n och matade in skivan. CD:n gav ifrån sig ett lågt surrande.
Så slog han sig bekvämt ner i tre-mansoffan. Jag ställde skålen med chipsen på bordet framför och kröp ihop bredvid Neville och lutade mitt huvud mot hans axel. Jag märkte att Neville försökte spola fram för att skippa förtexten, men misslyckades, istället tog jag ifrån honom fjärrkontrollen och spola snabbt framåt. Jag måste ha somnat för när jag vaknade hade ungefär hälften av filmen spelats och Neville hade gått på toa. När han kom tillbaka börja han le. ”God morgon sömntuta” Jag reste mig hastigt upp. ”Vad är klockan?” undrade jag snabbt. ”Ta det lugnt. Klockan är bara fem på morgonen...”
Han tryckte på ‘PLAY‘ och filmen fortsatte. Jag tittade på filmen, men det kändes som jag var i en dröm. Jag nöp mig själv, för att kolla om det var en dröm, det var det inte. Tur. Neville kastade ett öga på mig.
”Varför nyper du dig” frågade han. ”Jag måste kolla så att detta inte är en dröm.” svarade jag dumt och rodnade. ”Jag kan bevisa att det inte är det.” Jag gav honom en kort förvånad blick, sen lutade han sig framåt och våra läppar möttes. Min puls gick direkt upp och hjärtat bultade som det skulle flyga rätt ur mitt bröst när som helst. Jag höll om honom hårt och besvarade kyssen. Jag pressade mina kalla läppar mot hans varma. Det kändes som en evighet innan han försiktigt släppte taget. Han gäspa stort och la sig ner på soffan och blunda. Jag la mg bredvid och kollade på honom. Jag gav honom en mjuk kyss, och han drog sig till sig hårt. ”Jag har längtat så efter dig” andades jag.
Jag hörde hur han viskade i mitt öra hur mycket han hade saknat mig och att han älskade mig. Jag hade aldrig varit så lycklig i mitt liv. Vi låg och kramade varandra hela natten. Tillslut vaknade jag i Nevilles säng med ett fönster på glänt där en koltrast satt utanför fönstret och sjöng. Jag kikade på klockan, den var halv elva på morgonen. Jag klev upp. Jag hittade en morgonrock som Nev lagt fram till mig. Jag svepte den runt mig och staplande in i köket. Han hade brett mackor till mig som jag hungrigt åt. Det smällde i ytterdörren och jag hörde fotsteg. Jag smög ut i hallen med en macka i handen. Det var bara Neville som hade kommit hem. ”Var har du varit?” frågade jag nyfiket. ”Du ska få reda på det, men nu ska du gå in i vardagsrummet.” Jag gick in i vardagsrummet, där två ugglor väntade på mig. Jag lossade brevet från både ugglorna och lät de flyga i väg mot horisonten. Det första var från mina föräldrar som undrade var jag var. Jag fick låna Nevilles uggla och skickade tillbaka ugglan, att jag var hos Neville och visste inte när jag skulle komma hem. Den andra ugglan hade med sig utrustningslistan till det femte året till Hogwarts. Jag fick en liten chock när jag insåg att det var en vecka kvar till skolstart. Neville kom och höll i mina axlar och viskade i mitt öra. ”Vi kan åka till Diagongränden idag, om du vill.” Jag svarade att jag gärna ville det, men att jag skulle ta och byta om, så jag och Neville använde flampulver för att oss till mitt hus. Vi klev ut på mattan i mitt vardagsrum. ”Vänta här” bad jag Neville, jag sprang upp till mitt rum med mina skor i handen. Jag bytte snabbt om till min trollkarls klädnad och tog på mig ett par bekväma skor och sprang ner till Neville. ”Redo” kvittrade jag. Jag tog lite pengar från min plånbok, då gick jag och Neville ut på gatan och jag sträckte ut min trollstav. ”PANG!” En lila dubbeldäckare dök upp, och dörren öppnades och vi klev ombord. Jag betalade och vi gick och satte oss. Vi lyssnade lite på vad Stan sa, när han pratade med oss. Jag hatade nattbussen. Stan gick för att hämta madam Marsch, kom jag på mig själv med att kippa efter luft. När vi tumla ut vid Den läckande kitteln, kände jag mig yr.
Vi gick igenom Den läckande kitteln och Neville slog med trollstaven på en sten. Stenarna drogs undan och visade en liten gränd. Jag tog Neville i handen och jag slutade genast att bli yr. Tillsamans gick vi in i Diagongränden. Vi styrde stegen, till mitt stora missnöje, mot Gringotts. Först Nattbussen, sen Gringotts vagnar. Vi klev på det vita marmor golvet. Den vita stora marmor salen imponerar mig alltid. Jag klev fram till en ledig alv och bad om att få komma in i mitt valv medans jag lade fram min valv-nyckel. ”Sedan vill jag komma in i valv 625, här är den nyckeln” fortsatte jag och la denna gången fram Nevilles nyckel.” Alven granskade både guldnycklarna och konstaterade att båda verkade vara okej. Han kallade på en annan alf som ledde oss ner i en tunnel, där en vagn kom susandes och bromsade framför mig, Neville och alven. Vi klev in, Neville med viss besvär, och vagnen for iväg med en vansinnig fart. Jag mådde illa av farten och bara tanken av att öppna munnen gjorde mig spy färdig.


Ni fick ett långt kapitel! Ni är värda det! ♥

Kommentera gärna!

SUPERBRA!!! *bevakar*

Tack! ♥

Nytt kapitel kommer ikväll, eller tidigare!

Bra!!!

Nytt kapitel!

Kapitel 5.

Neville.



Neville!


Stalaktiter och stalaktiter allt for runt mig i en enda röra. Jag sneglade på Mione och hon verkade också må dåligt. Varför skulle det gå så fort? Jag hade verkligen ingen lust att öppna munnen och fråga alven, eller Mione, för den delen. Äntligen kände jag den bekanta känslan av att sakta ner, inte en sekund för sent. Vi var framme vid Hermione´s valv och alven öppnade dörren. Silver, guld och brons mötte mina ögon och jag drog efter andan. ”Åh. Glömde berätta att pappa vann ett trollkarls lotteri.” Det förklarade saken. Vi åkte vidare till mitt valv efter att Mione hade tagit ut lite pengar. Jag sopade snabbt ner pengar i en påse och vi gav oss iväg, uppåt. Efter vi kom ut bestämda vi oss för att ta en glass i den gassande solen. Jag bjöd henne och hon såg lycklig ut. När vi hade ätit upp våra glassar så gick vi mot bokhandeln, för Mione ville köpa nya böcker. Vi klev in i den dammiga affären och när jag tittade uppåt så trodde jag att alla böcker så hamna över mig.
Jag gick framåt fortfarande med blicken vid taket och snubblade över något litet och hårt.
Det var Flitwick som satt på huk. ”Förlåt Professorn.” stammade jag försiktigt fram. ”Jag såg er inte.” Jag höll en hand på mitt huvud när jag hade flugit genom luften och in i en annan bokhylla så att många böcker trillat över både mig och professorn. Mione hjälpte mig att svänga på trollstaven så att alla böcker flög tillbaka. Efter en timme hade Hermione fyllt hela sin famn med böcker och jag bar två kassar i varje hand. ”Jag tror du har lite att läsa nu.” sa jag när vi lämnade bokhandeln och ett litet leende spelade i Mione’s mungipa. ”Kanske det, jag får annars beställa under året.” Jag skrattade till. Vi satte oss utanför glass serveringen och beställde vår andra glass. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. ”Har du packat för imorgon?” det hade jag inte. ”Vad är det för datum?” frågade jag förvånat. ”31 augusti.” Fick jag till svar. Jag tittade bort längs ner med gatan, solnedgången speglades i fönstren. Det var väldigt vackert, tydligen tyckte Mione det också för hon lutade sig fram och viskade i mitt öra, ”imorgon, då åker vi till Hogwarts, då åker vi hem.”

Varsågoda, kommentera gärna.

jätte super duper awesome ♥
läntar efter mer ♥

Tack! ♥
Mer kommer imorgon, då har jag studiedag!