Pirater (Privat rollspel)

Vicinia ler tacksamt och ser på henne. "Tack, fröken Mays" sa hon leende och niger lätt. "Jo, jag heter Vicinia Jardine, miss." la hon till och ler. Hade de tillhört samma sammhällsklass så hade de kunna vart vänner. Men hon vet inte om hon skulle gilla att ha en sådan klänning, visst var den vacker men nog såg den obekväm ut. Du hade hon hellre på sig ett par byxor efter sin far eller så, fast dem fick hon ju inte använda hon var ju flicka.

Michelle ler och försöker att hålla andningen jämn. Vilket är riktigt svårt när man bär korsett. Det resulterar i att leendet är smått ansträngt. Men det är iförsig så hon brukar se ut när hon ler. Inte ens som barn fick hon vara utan korsett, det kanske är korsettens fel som överklassens kvinnor aldrig ler.
"Trevligt att träffas, Vicinia." Säger Michelle och hör plötsligt steg i korridoren. "Jag tror du måste gå nu..." Fortsätter hon.

Vicinia nickar och gör en snabb nigning "Tack, miss" säger hon och försvinner snabbt ut ur rummet. Hon försvinner in bland skuggorna eftersom att det är frun i huset och hon skulle inte bli nådig att se Vicinia där. Efter stegen försvunnit, går hon med raska steg ner för trappan och in i köket där de är i full gång inför maten. Vicinia går ut på gården för att nacka och rensa några höns som de ska ha och håller samtidigt ett öga på sina syskon.

Den enda varningen Michelle får av att hennes mor kommer in i rummet är den att hennes mors skor klingar mot golvet, tjänstefolkets har ett dovt ljud. Sedan öppnas dörren och hennes mor är i det stora sovrummet.
"God morgon, Michelle." Säger modern med sin mjukt stränga röst. En sådan röst som Michelle brukar förknippa med trubbel, eller annat.
"God morgon, mor." Svarar Michelle, samtidigt som hon hoppas att hennes mor inte har en av de dagarna som hon tvunget ska försöka hitta en make åt henne. Det brukar ofta resultera i en resa till den inre delen av staden för att föra stela samtal med moderns vänner och om deras söner.

En av drängarna kommer inspringande med andan i halsen. "Pirater" säger han och springer sedan vidare för att vana resten av hushållet. Det blev ett fasligt liv, när folk gömde undan allt värdefullt och Vicinia drog på sig ett par knivar medans hon hjälpte till i all brådska. Hon förstod att det var hit de skulle komma, här fanns det dyrbara.

Dörren öppnas plötsligt av en dräng, luften blir nästan iskall när Michelles mor blir ilsken.
"Vad är det?" Säger modern till honom när dörren
"Pirater." Är det enda drängen säger, i vanliga fall skulle hennes mor bli extremt arg på tjänstefolket om de inte avslutade tilltal menade för henne med: 'frun'. Men nu handlar de om barbariska sjömän. Drängen har försvunnit när Michelle reser sig från stolen. Hennes mor lämnar rummet, antagligen för att styra och ställa hos tjänstefolket. Michelle undrar om hon hinner byta till något lättare klädesplagg. Hon bestämmer sig för att hon inte hinner och så går hon ut från rummet. Hon vet knappt vad hon ska göra nu, utom att fly. Hon styr stegen mot sin fars privata rum. Där kan hon säkert finna något som hjälper henne.

Vicinia springer ut på gården, mot allas protester. Hon grabbar tag i syskonens armar och drar med dom in i huset och ner i potatiskällaren. Hon lugnar dem och säger att hon hämtar dem när allt är över, sen kramar hon dem och springer ut. Hennes syskon ska minsann ingen få tag på, tänker hon ilsket medan hon hjälper till att gömma silvret.

Michelle går in i rummet som har både en omkullvält fåtölj och ett rykande ljus. Hennes far måste ha rusat härifrån så fort han kunde när han hörde nyheten om piraterna. Michelle börjar rycka upp lådor och dra ned böcker i jakt på något användbart. Hon vräker ned något metalliskt på golvet och hon plockar genast upp det som skramlat till. En blänkande revolver. Hon plockar upp den och ser om det finns någon ammunition i den. Tom. Hon börjar leta igen.

Vicinia hinner mer en knappt gömma undan de hon har i händerna innan de stormar in i huset. Ett flertal storvuxna, skäggiga män som ser skräckinjagande ut. Vicinia struntar fullkomligt i vad frun i huset sa åt henne att göra, nu tänker hon rädda sitt eget och syskonens skinn, inte rädda fler av deras dyrbarheter. Hon drar sig långsamt in i skuggorna och väntar på vad de skall göra.

Michelle hör hur den stora porten slås upp. Hon håller den fulladdade revolvern i handen och knuffar bort en av bokhyllorna, bakom den finns ett rum. Ett rum som är nästan dolt. Antagligen inte säkert mot pirater, men det är närmast. Hon går in i det mörka utrymmet, kryper ihop på golvet och hoppas på att de inte hittar henne.