Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag förstog inte vad hon menade med 'inte för alltid'. Jag kunnde alldrig för låta mig själv igen för att jag inte gjorde något när allt hännde, eller slog tillbaka när fredsväcktaren slog Lea. Jag hatade mig själv för allt jag inte gjorde. Jag la mig precis som Lea med huvudet mot taket, jag blundade igen. Men helt plötsligt kunnde jag inte hålla tårarna inne längre, dem var tvungna att forsa ut " jag är inte rättvis, fredsväcktarna är inte rättvisa, världen är inte rättvis, och värst av allt är att vi ställer up på det!" skrek jag samtidigt jag grät stora floder. Jag visste att jag skulle sakna Mikaela så mycket att jag alldrig mera skulle kunna skratta. " Mikaela, om du hör mig, ber jag dig att inte försvinna!" viskade jag. Jag brydde mig inte om att Lea låg där, hon skrattade säkert åt mig för att jag var en sån barnunge men jag skulle alldrig släppa Mikaela!

Torccie skrek något men Lea var så förlorad i tankar att hon inte hörde vad. Hon kände sig utmattad. Kinden bultade och det rann fortfarande lite blod. Jag ska inte ge upp, tänkte hon. Men just nu var hon riktigt trött och somnade utan att märka det själv.

Jag slutade helt plötsligt att gråta, jag kunnde inte gråta mera, jag hade gråtit i över en timme nu. Jag somnade facktiskt. Helt plötsligt knackade det på dörren, jag kollade på klockan som stod på nattusbordet, klockan var 07.05, jag ställde mig upp och kännde att jag var öm i ansiktet. Jag gick mot dörren och öppnade, där stod Effie " väck Lea, ni är sena, vi väntar där nere!" sa hon och gick ner. Jag stängde dörren och gick mot Lea, jag ville inte väcka henne, tänk om hon drömde om syskon eller nånting, men jag gjorde det ändå. " Höru Lea det är dags at gå uup, jag förklarar sen men vi är sena så skynnda att fixa dig!" sa jag samtidigt jag rörde lite på Leas axel. Jag gick mot byrån och kollade vad som fanns där, jag tog upp ett par byxor och en grön tröja men dem var för stora så jag tänkte att det kanske var Leas, jag tog upp ett par lika kläder fast lite mindre, dem passade perfekt. Jag satte på mig dem och satte håret i en hästsvans.

Leas dröm avbröts precis när en sten nuddar vi Andrease tinning. Hon sätter sig kallsvettig upp. Hon ställer sig upp och går mot en byrå där Torccie redan står. Lea tittade i en av lådorna. En grön tröja och ett par svarta byxor. Lea satte på sig dem. Hon flätatade om sitt tjocka hår till en lång fläta. Hon tittar på Torccie, hon måste vara minst 14 år.

Lea kommer mot mig, hon satte också på sig kläderna. Hon hade fint tjockt hår som hon flätade till en fläta. "Godmorgon, vad fint du passade i det där!" sa jag till Lea. Jag tittade på henne, hon måste vara minst 16, tänkte jag. "Kom, vi är redan sena, vi skulle gå ner till nedervåningen, Effie var uppe här för typ 15 minuter sen." sa jag allvarligt men tyst till Lea. Jag hade alltid vart blyg men nu kanske det var dags att ändra på det, jag var tyst när Mikaela försvan ur mitt liv, jag var tyst när min storebror dog i Hungerspelen för 5 år sen, jag var tyst när min förra mamma dog, jag var även tyst när pappa hittade en ny tjej. Nu ska jag inte vara tyst längre för det mistaget gör man inte två gånger. Jag gick mot dörren.

Lea log "Okej, tack" sa hon och började gå mot trappan. Hon tittade ut genom ett fönster och såg den blå himmlen och lite rök från kolgruvorna. Hon suckade och gick ner för trapporna och ställde sig precis vid dörren. Hon la handen på dörrhandtaget och öppnade långsamt och gick ut.

Lea gick först och sen kom jag, jag följde henne ner. Där stod våra stylister. "äntligen kom ni, det var på tiden era sjusåvare" skrattade en tjej som hade grönt hår.

Lea tittade på tjejen med grönt hår. Hon granskade de båda stylisterna upp och ner. Usch för dem i huvudstaden, tänkte hon.

" kom kom nu ska vi välja kläder för ert stora uppdrag!" sa den andre stylisten med en massa smycken. Jag följde dem till ett stort rum. " får vi välja på alla dem här kläderna?" sa jag chockat. " ja ni får välja vad ni vill så långe det går att springa i, alltså inte en klänning!" sa hon " men vem skulle vilja ha en klänning att springa i?!" sa jag.

Lea följde tyst efter. Ett stort rum med kläder impade tydligen på Torccie, tänkte hon. Lea tittade på kläderna. "Finns det nåt vanligt?" frågade hon. "Vad menar du?" sa tjejen med grönt hår. Lea ryckte på axlarna och gick iväg för att kolla om det fanns nåt grönt.