Virvlande strömmar [HG][SV]

Awesome
Som HannaPanna sa, tänk på stycken, annars superbra

Ooh vad bra!!! *Bevakar*

Tack så jättemycket! Exakt vad ni menar med stycken fattar jag inte riktigt (vet att jag är efterbliven xs), men jag ska göra mitt bästa för att dela upp texten lite, om det var det ni menade x)
Jag vill också tacka HannaPanna så väldigt mycket för hjälpen, utan henne hade det här kapitlet inte ha blivit färdigt på länge! Namnet Leonine Dorey var hennes idé och hon har även hjälpt mig med andra namn. Tack!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 7

Jag vrider kedjan så att spännet hamnar längst bak i nacken. Jag har ingen lust att göra något avancerat med håret så jag kammar bara igenom det och låter det hänga ner över ryggen.
Jag vänder mig om mot spegeln som står lutad mot väggen. Klänningen är vacker, själv ser jag inte mer uppseendeväckande ut än vanligt. Jag känner lite på det hala klänningstyget mellan tummen och pekfingret. Jag hatar att vara finklädd, men jag känner ändå att jag borde vara det. Jag suckar och lägger en slinga av det långa håret bakom örat innan jag kastar en sista blick på spegeln och går nedför trappan.

De små krusningarna på havsytan glittrar ikapp med min lilla sjöhäst i solskenet. Himlen är knallblå utan ett enda litet moln som kan skänka lite skugga. En vacker dag om jag bortser från vad jag är på väg till. Det dammar om den torra vägen när minna fötter träffar gruset. Byggnaderna runt torget är draperade med banderoller försedda med Panems vapen och framme vid rättens hus har en bred scen byggts upp. Leonine Dorey står redan uppe på scenen och hennes metalliskt glänsande, mörkt gröna hår skimrar i solen. Jag skyndar mig bort till de andra sjuttonåriga flickorna och ställer mig där och väntar.

Jag anstränger mig inte för att lyssna varken när nationalsången spelas eller när det berättas den vanliga historien om varför spelen hålls. Snarare tvärtom faktiskt, det innehåller ändå bara hemskheter, propaganda och prat om "gynnsamma" odds. Jag tittar istället ner på stenläggningen som täcker torget och försöker att inre lyssna. En liten, röd skalbagge kryper över de ljust grå stenarna och jag fokuserar på den.
När Leonine babblat klart vänder hon sig mot de två glaskloten och trippar fram till det av de som innehåller lotterna med pojkarnas namn. Jag tittar mot pojkarna som står närmast oss. Det är gruppen som är jämngammal med mig. Några av de ser på med spänd förväntan medan andra bara ser likgiltiga ut, medan Leonine långsamt sticker ner handen bland lapparna och gräver runt lite med de långa silverfärgade naglarna. Jag kan inte låta bli att jämföra henne med en stor havsörn som väljer ut ett hjälplöst byte att sätta sina långa, vassa klor i.
Leonine drar tillslut upp en lapp ur klotet och vecklar långsamt upp den. Hon ser ut över folkmassan med ett obehagligt stort leende innan hon läser namnet från lappen.
"Atga Cartwright", läser hon och en svarthårig pojke lösgör sig från trettonåringarna och börjar gå fram mot scenen. Han hinner inte ens fram ordentligt förrän andra börjar anmäla sig som frivilliga. De flesta är äldre, sexton, sjutton eller arton, men några är yngre. Jag räknar till ett drygt ett dussin frivilliga.
Jag tittar ner i marken igen medan de väljer ut vem som ska åka. Jag söker efter den lilla skalbaggen med blicken igen men den har krupit iväg. Efter en stund har de beslutat vem den tävlande blir och jag tvingar mig själv att titta upp och se vem det är innan Leonine ropar ut hans namn:
"Jeremy Devin!" ropar hon. En storvuxen och kraftigt byggd pojke med ljusbrun hy har tagit plats bredvid henne på scenen. Hans ansiktsuttryck är likgiltigt men ivern glittrar i hans ögon. Jag, som är van vid att avläsa människor utan att behöva höra ord, tycker inte att det kunde framstått mycket tydligare att han vill åka om han så hade dansat en glädjedans.
Leonine Dorey ler ännu ett leende med onaturligt vita tänder mot oss och går nu fram mot flickornas glasklot i sina skyhöga klackar. Hon sänker ner en hand och trevar onödigt länge med silverklorna bland lapparna innan hon drar upp en och läser namnet som står på den.
"Atilia Grebe"

Grymt bra! ♥
Varsågod♥
Ja, det var precis så vi menade med stycken

Tack! ♥
Men hur snabb är du egentligen?! Bara några minuter efter att jag skrivit är du redan här ^_^

Vsg!♥
Hehe... Jag har magiska krafter o.o

Haha, ja typ
Och du får gärna fortsätta hjälpa mig om du vill, du var så bra på det ^_^

Haha ;D
Ja, det gör jag gärna ^^
Tack, fast det är jag inte o.O

Jo, det tycker jag att du är i alla fall. Ska försöka få ihop ett kapitel till nu

Tack så mkt ♥
Yay ^^