Parseltounge [SV]

Helt Awesome! Vill gärna läsa mer, älskar sånt här!
Skriv fort! x) ♥

'
Taack så mycket !
Det kommer imorgon eller i övermorgon

Bra C:

Hur det var? Det var helt otrligt supermegafoxyawesome

Kapitel 4 Happy times

Dagen efter Merves samtal med Dumbledore så hade hon ännu inte förstått att hon var en riktig häxa. Snabbt som ögat kammade hon fort igenom sitt blonda hår och satte upp det i en hästsvans. Hennes mor bekymrade henne inte längre, det var nästan till och med helt obetydligt i det här läget.

När Merve skulle gå ned för trappan så trillade hon nästan ned för den i sin ivrighet, men landade som tur var på sina fötter. När hon sedan mötte Husalfen Ropkil, så märkte hon till sin förtjusning att han var en glad prick. Han var tyvärr, hemskt ful med sina stora öron och ögon som tennisbollar. Hans klädesplagg… var inte ett klädesplagg. Det var ett sönderslitet påslakan. Det verkade dock inte bekymra honom, så Merve lät det vara. Ropkil berättade livfullt om hogwarts och alla hemligheter byggnaden hade. Merve såg alla tornen framför sig, alla skrymslen och vrår. Hon kunde inte bärga sig. Det lät helt fantastiskt.

När de, efter ett tag, hade kommit fram till en tegelmur, så tog Ropkil fram ett av sina fyra beniga fingrar och tryckte på några speciella tegelstenar. De som han tryckte på flyttades in i självaste väggen. Någonting hördes. Muren började skaka litegrand. Gruskorn och damm yrde runt i det lilla rummet. Murens tegelstenar började flytta på sig från mitten. Det bullrade väldigt mycket. Hela muren hade delat på sig! Framför Merves ögon såg hon en stor, bred, kullerstens gata fylld av personer i konstiga hattar och mantlar. Hon tog ett prövande steg framåt, väldigt försiktigt.

”Seså, unga fröken. Vi har inte hela dagen på oss! Vi måste först hämta dina pengar från gringotts bank” Sade Ropkil.

”Men… jag har ju inget konto på Grinflotts?” Vad var det Ropkil talade om?

”Fast det har du faktiskt. Din mors pengar ska väll inte gå till spillo? Valvets nummer står på lappen och jag har nyckeln.” Ropkil blinkade överdrivet åt Merve som sprack upp i ett stort leende.

Efter att de hade hämtat pengarna, vilket Merve ville göra fler gånger (det var ju som att åka berg och dalbana!), så var det dags för alla inköpen. Hennes lista av saker som hon skulle bocka av var fylld av konstiga saker som hon aldrig sett förut. Det var allting från Grytor i tenn till ugglor. De skulle börja med alla böckerna. Förvandlings konst, trolldrycks konst, försvar mot svartkonster och mycket, mycket mer.
Ropkil och Merve gick in i en stor, pampig affär. Det var magiskt! Affären var fem våningar hög med böcker från topp till tå. De var sorterade efter färg och alfabetet. Böcker flög hit och dit. Det tog Merve ett tag att fatta att de sorterade sig själva, men Merves blick drog sig till en speciell bok. Boktiteln löd ”Quidditch genom tiderna”. Personer susade omkring över en stor plan, inte för olik en fotbollsplan, på framsidan av den stora gyllene boken.

”Ropkil, vad är Quidditch?” Undrade hon.

Han förklarade att det var magi världens mest dominerande sport i alla tider. Han förklarade även alla regler, kvastar, fintar, placeringar och bollar. Det lät otroligt.

”Jag vill ha den här boken. Jag måste ha den här boken. Hur mycket kostar den?”

”Sex galleoner, miss Collin” Svarade Ropkil artigt.

“Och hur mycket har jag med mig?” Merve hade ännu inte fattat det här konstiga valuta systemet.

”Etthundra galleoner”

”Då tar jag den, det kommer väll att räcka?”

”Ja, miss.” Svarade Ropkil uttråkat.

När Merve och Ropkil var färdiga med hennes shopping som var, enligt Ropkil, tråkig, så gick de iväg för att handla hennes trollstav. Affären som de skulle gå in i var liten och luktade extremt instängt. Inte en för trevlig lukt enligt Merve. Ollivander var en konstig man. Han babblade på om hennes mors gamla stav. Hon försökte att inte brista ut i tårar ett antal gånger, då hennes saknad för sin mor kom, men den försvann nästan lika snabbt igen. Efter ett tag när Merve hade provat åtminstånde femton trollstavar så drog Ollivander iväg till den djupaste delen av affären. När han kom tillbaka så var han helt täckt av ett grått lager damm. Han tog ut en trollstav, som Merve nu hade fått veta att det inte bara hade varit en pinne, som var mörkbrun. 14½tum, mycket böjlig, idegran och med ömsat ormskinn från en basilisk som kärna. Hon tog den i sin hand. Det var som en väldigt varm stöt, full av energi, flöt igenom henne. Upp genom handleden, till armen, genom magen och ut till resten av kroppen. Hon siktade trollstaven mot en lampa som hon hade råkat ta sönder med hjälp av en annan trollstav som var väldigt, väldigt fel. Glödlampans skärvor slöt ihop sig och skruvade på sig själv. Lampskärmen satte sig över glödlampan. Hela lampan ställde sig upp och lös som om att ingenting hade hänt.

”Den här är rätt” Sade Merve leénde.

När de gick ut ur affären så hade det nästan hunnit bli mörkt. Det var skymning. Bara ett ställe kvar att gå till. Djur affären. Hon gick in i den. Den var nästan helt och hållet mörklagd. Hon gick framåt och stirrade på några katter som pressade sig mot det rostiga gamla gallret för att komma ut. Någonting hoade bakom henne. Det var en vacker, ljusbrun uggla. Ugglan hade en vit ring över sitt ena öga. Den hade även helt underbara svarta ögon. De var verkligen kolsvarta. Ugglan hoade ännu en gång, och nu stampade den även med sin ena fot. Det var som om att den skrek rakt ut till henne. KÖP MIG KÖP
MIG KÖP MIG!

”Ursäkta mig, jag tar den här ugglan” Sade
Merve bestämt till butiks ägaren.

”Det blir 25 galleoner. Den här ugglan är extra fin vet du, speciell och trofast. Det blir 35 med bur och tillbehör. 40 Med mat också”
Butiksägaren såg glad ut.

Hon gav honom fyrtio galleoner rakt i handen. Nu hade hon bara 15 galleoner kvar. När han skulle ta ut ugglan så slet den sig i hans grepp och satte sig på Merves axel. Ugglan gnuggade sitt huvud mot Merves och nafsade lite i hennes örsnibb som tack. Sedan flög den iväg rakt in i buren. När de hade gått ut ur affären så hade de väldigt mycket att bära på, men det spelade ingen roll. Merve hade aldrig varit så här glad i hela sitt liv.

”Vad ska han heta då?” Undrade Rotkil.

Det hade hon inte ens tänkt på. Hon funderade ett tag, men bestämde sig snabbt.

”Han får heta Åskan.”

Rotkil såg gillande på ugglan.

När de kom hem till den läckande kitteln så fixade hon Åskans bur med mat och allt, klappade honom lite, och gick sedan utmattad för att gå och lägga sig. Hon somnade på direkten med ett leénde på läpparna.


Dög det?

Det dög superbra! Jättebra kapitel och du är jättebra på ord! Börjar undra om inte Voldemort är hennes far x)

Dög det?!! Det var bäst!
"När de hade hämtat ut pengarna, vilket Merve ville göra flera gånger (det var ju som att åka berg- och dalbana)"
Älskade den biten

Trezzan:Tack så myckeet!

Hermia: TackTackTack!

Haha,det är min första historia någonsin så jag visste inte om den skulle bli något läsvärd alls, så jag blir väldigt glad av att läsa era kommentarer :'3.

Fortsätt den är väldigt bra

Oj, tack så väldigt mycket ♥