Den Svarta Änkan

Ny läsare.
jag säger bara.
känn dig bevakad

Du skriver superdupermegabra

Bevakar

tack så mycket1 Jag känner mig så peppad att det kommer ett till nu!

5. Långt Långt borta...
Jag vaknade av min veckarklocka som vanlig och gick upp som alltid, drack mitt te som alla andra dagar och var utvisad i skolan som det alltid varit, och kommer antagligen alltid vara. Alla andra här på jorden skulle nog ha ryckt på axlarna och sagt att denna dag var som alla andra dagar, om någon frågade. Men inte för mig. Dagen skuttade förbi! Allt hade fått färg och klans och jag förstod att världen hade sin egen charm. Elever skrattade och oroade sig för läxförhör som alltid - för mig såg allt inte ut som vanligt, nya färger jag aldrig sett förut fanns överallt! Skorna hade inte den bleka färgen som vanligt, utan lyste av varm grön. Jackan på den där flickan - var inte smutsvit längre, utan var charmigt vit.

Jag öppnade försiktigt bakdörren och en stank av sprit slog mig i ansiktet. Det luktade starkt av även svett och sigarett. Jag tvekade på tröskeln och stängde dörren. Jag satte mig på den mossiga trappan och tog fram brevet jag haft i väskan hela dagen.
Jag läste igenom första pergamentet en gång till innan jag bestämde mig för att läsa igenom listan. Jag drog ett djup andetag och tänkte på alla de gånger jag hade klarat mig undan ett prov, ändrat färg på mammas hår, vetat allt om den där boken jag hade i läxa när jag glömt att läsa den, förvandlat en av ormarna i NO salen till en liten gris.
Och viktigast av allt... helat en döende uggla. De rysningar och hemskheter som det hade förorsakat hade jag däremot ingen aning om vad det var.
Jag slog upp ögonen och försökte förstå orden på pergamentet - utan resultat. Där stod ord som "Kentaur hovar" och "Hippogriff spott och fjädrar" "Kittel" och flera ord som jag inte kunde begripa till uttalet ens. Jag läste noga igenom det igen och hakade fast på varje ord;

Här är den medföljande listan som ni hittar i Diagongränden. Stenen i kuvertet visar hur du tar dig dit. Lycka till!

1 st. Trollstav eller trollspö
1 st. Kittel (standardstorlek koppar eller ten sis 2)
1 st. Burk Grodögon
10 st. Hippogriff fjädrar
2 dl. Hippogriff spott
1 st. ask koppar baggsögon
1 st. Enhörningshorn
2½ LI. Giftigt drakblod
1 dl. Drakblod (Rött med silverstänk)
4 st. Ombytten klädnad för arbetsbruk (Svart)
1 st. Hatt storlek 5 (Svart)
8 st. Kentaur hovar

Böcker:
Gifter och Trolldrycks lära grad 1,½
av. Dure Balle
Förvandling i enkel konst (Grunden till grad 3)
av. Marie Culumdes
Försvara dig och attakera andra
av. Joohan Jerseniiue
Enkla förtollningar lärobok
Enkla förtollningar och trollformler
av. Jessica Velsino
Att förvara och sammarbeta
av. Chey Choccie
Historia och lite svårare kursmål för önskan
av. Ero Ramell

Megabra

tack så mycket!
nu åker jag till tyskland för 6 dagar. Jippie!
Men det innebär oxo att jag inte kan skriva på Svarta Änkan. D;
Hej då!

Jättesuperbra!

Supermegabra

BRA BRA BRA BRA BRA BRA BRA!!!!!!!

Du skriver sååååå braaaaa!!!♥♥♥

Tack alla ni!♥
trors att jag är i tyskland så kan jag nog skrapa fram ett till kapitel xD

6. Livet bakom murarna...
"God morgon alla barn!" sa miss. Veclagden och sträckte ut armarna i en välkommnande gest. "go morron fröken Veclagden." hörs det från utspridda håll i klassrummet. Hon ler med sina bländ vita tänder och jag mår illa. HUr hon alltid skulle leka perfekt fick mig alltid att tänka på det monster som gömde sig för att bara bryta fram, när eleverna var som mest sårbara. Hur hon skrattade och kastade med huvudet fick mig bara att tänka på en gammal tant som försöker göra en ung man tillfredställd.
Klara och Meja fnissade åt henne och hon vände genast sin överdrivet klara blick mot dem. "Är det något särskilt su vill mig Klara?" sa hon med silkeslen röst som fick mig att dräpa av förakt. "För du vet atrt vi har dina pyskologiska samtal i morgon... så..." hon tog ett ljut andetag och tittade upp mot himelen och vände sedan tillbaka blicken mot klara. "Han du väl berätta det då? Inte sant?" sa hon och log vänligt. Få utspridda skratt ska genom den spända tystnaden. Klaras ögon fylldes genast av tårar och hon prässade huvudet mot bänden.
Dagen förflöt och Veclagen orde inga fler ansattser mot varken Klara eller någon annan. Vaclagen var den absolut värsta läraren i hela skolan. De flesta delade min åsikt, men jag kunde inte deräkt prata om det.
Mamma kom och hämtade mig i skolan för en gångs skull, och jag skämdes. Hon hade på sig en av sina korta tjolar och en genomskinlig blus. Hon stod lutad mot en lycktstolpe med en sigarett i handen, håret var som ett stort moln på hennes huvud och sminket var tjockt och överkletat.
"Kommer du eller Julie?" sa hon med en överlägsen ton. Hennes svarta klackskor ranglade mot stenplattorna när vi gick hem. I vissa dagar kunde hon vara den perfekta. Skratta med ljus klang och prata med perfekt uttal och allt det där som ingen annan mamma gjorde. Men vissa dagar var hon som förbytt - hon bara för små kläder och för mycket smink, jobbade på natrten på middagsbjudningar. Innan middagsbjudningarna var hon den perfekta - efter var hon det rökande fyllot.
"Öh... mamma" "Mm... vad är det gullet?" sa hon och tog ett ljupt bloss. "Jo skulle jag få låna lite pengar?" sa jag försiktigt. "Visst" sa hon och drog fram nägra sedlar. Hon tittade inte enns på mig när hon gav mig dem och jag log tacksamt mot henne. Det var alltid lätt att be om saker när hon var som nu.

Jag stannade snällt hemma enda tills hon skulle till vår granne för att käna lite pengar. Jag drog fram kuvertet och tittade på den alldeles lila stenen. Den var slät och glänste i handen på mig. "Snälla", viskade jag till den. "Visa mig vägen till..."... Jag kikade på listan. "Diagongränden", så fort ordet lämnat min tunga blev stenen alldeles grön. Den var oemotståndligt grön och jag kunde inte annat en att stirrar rakt in i den. Den lös, som om den hade ett eget liv och jag älskade den... värdesatte den av hela mitt liv, den var den jag älskade mest av allt! Så vacker... den var allt jag ville ha. - tills den slocknade, bara så där! Den övergick till den lila färgen och jag visste allt om Diagongränden, Gringotts, Tåget, förbannelsen... Förbannelsen? Ordet gick inte att fästa med tanken, den gled åt sidan när jag försökte läsa dess inneholl. Informationen fanns där... jag kunde bara inte komma åt den... röra vid den, förstå den.
Efter några minuters funderingar kring stenen slängde jag ner den i väskan tillsammans med breven, pengarna och en tågbiljett.
Allt kändes så overkligt, som om min kropp lydde på befallning - men befallningen kom inte från mig.
Mina ben vandrade raka vägen till tågstationen och jag tog raka vägen till en liten by. En stilla panik växte fram när korppen tillslut inte brydde sig om vad jag överhuvudet taget försökte göra. Jag gick in till en liten pubb och fäste blicken på en liten dörr. Jag knackade på ett antal stenar och den öppnade sig sakta. En värld som ingen annan öppnade sig framför mig. Jag var hemma...

jag har en liten uppgift till er.
ni ska skriva hur ni tror att Julie ser ut, ni vet hårfärg längt, ögonfärg hy mm.
så ska jag beskriva henne efter lite hur ni tänker henne

Superbra!!

Solta slytherin... hur tror du hon ser ut?