From Everything To You

Riktigt bra du
du har talang ♥

Fantastiskt!
Som Bombarda skrev: Du har talang! ♥

JätteBra!
När kommer det mera?
Jag längtar redan!
Och som Bombarda och Rennervate skrev, tycker jag åxå att du har talang!

Tack, verkligen!! Vet inte när det kommer mer men kanske imorgon eller idag.

Okeij!
*Längtar!*

SUPERBRA, verkligen!♥

Kapitel 3 - Leaving Home

När jag äntligen tagit mig ur den illaluktande lokalen kände jag Annie's flämtande röst bakom mig.
Em. Han var full, han menade inte att..
Spelar det någon roll! Ska man bete sig så tycker du? Tycker du det! Jag spottade fram orden mellan tänderna. Annie stod bara frågande och chockad framför mig.
Innan jag själv tänkt på vad jag precis sagt hade hon gått förbi mig. Jag öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt igen. Jag hade ingenting att säga. Inga ord kunde förklara det jag precis gjort.

KLOCKAN 05.30

Väckarklockan ekade i rummet och väckte mig. Jag drog upp telefonen genom att fiska upp den med laddnings-sladden. Nej, jag ska inte till skolan. Jag ska till Australien. Jag drog handen igenom ansiktet för att vakna innan jag slängde benen över kanten och reste mig upp. Det första som min blick möter är väggen mitt emot som är full med teckningar. Inte 50 st, utan snarare 100. Jag hörde min bror's svaga knackningar på dörren.
Jag är uppe, Luke.
Vi åker om en halvtimme. Jag förvånas av den korta tiden som var kvar.
Med det registrerat började jag klä på mig det bekvämaste jag hade, ett par mjukis-byxor och en stickad tröja. Min bror och jag hade länge bott ensamma. Min bror var 24 jag var 18. Vi hade inte haft det lätt. När min mamma lämnat oss och pappa blivit tvingad att stanna kvar i Australien fanns det inte mycket mer att göra för mig och Luke än att flytta hit. Det var det enda stället Luke hade fått ett jobb. Ett ordentligt jobb så att säga. Jag drog upp mitt långa bruna hår i en hög hästsvans och suckade innan jag tog tag i resväskan som stod precis innanför dörren och gick ur mitt rum.
Jag möttes direkt av Luke som stod stressad med en macka i handen riktad mot mig. Jag kollade på honom tröttsamt men tog emot mackan. Han log mot mig och dundrade sedan ner för trappan. Resväskan som nyligen varit i min hand hade han tagit med sig nerför trapporna och mot den silvriga bilen som stod längst med vägkanten. Jag tuggade sakta ner det sista av min macka i små bitar innan telefonen på mitt rum vibrerade. Jag fiskade ännu en gång upp telefonen med hjälp av laddnings-sladden och öppnade meddelandet. ”Hej Em. Jag vet att du säkert inte menade det du sa till mig igår men jag vill ändå säga att det du gjorde inte var okej, du gör inte så mot någon du älskar. Ha det bra i Australien. Puss Alex.” Jag gav till en flämtning. Jag förstod inte vad han menade. Hade jag gjort fel? Hade jag sårat honom? Idiot. Idiot! Jag skakade på huvudet och raderade smset. Jag släppte allt. Alex, Annie, Bournemouth. Jag gick ur mitt rum en än gång och gick mot bilen.
Vi behöver inte åka ännu vet du? Luke slängde in min resväska i bagaget samtidigt som han log åt min entusiasm.
Nej jag vet. Men desto fortare jag kommer ur den här stan desto bättre. Jake gav till ett högt skratt som ekade kvar på de tomma gatorna och jag satte mig i framsätet.
Why so excited? Han kollar på mig noggrant men med ett nästan busigt leende.
Skulle inte du vara det då eller? Jag ska träffa pappa. Jag kollar menande på honom och han rycker på axlarna.
True shit, sis. Jag fnissar till. Han startar motorn och vi börjar köra sakta upp för backarna. Medans vi kör upp för backarna och bort från huset är det enda jag kan tänka på att jag snart inte kommer behöva bry mig om England, Annie eller Alex.
Ja, jag saknar Annie och Alex. Tror jag iallafall. Men nu fanns ingenting för mig. Annat en Australia's Royals Of Art. Min skola. Mitt liv.

/ Tråkigt mellan kapitel men snart kommer det lite mer roligt. Stay tuned.

Du skriver helt UNDERBART! ♥

AWESOME! ♥

Thank you guys! Man vill bara krama om er. ^^