Heidi och Haley ovänner för evigt?

♥♥

Heidi satt vid frukostbordet i med en värkande känsla i huvudet. Hon såg förfärlig ut. Snoret rann ur näsan, håret så ut som ett enda stort fågelbo. Näsan och öronen var röda som tomater och hon darrade av köld där hon satt i sin avrta skoluniform. Hon kände på sin panna, den var varm som en ugn. Hon tittade på klockan, hon undrade om det var för tidigt att gå ner till Madam Pomfreey? Det var värt att prova. Utmattade och gnuggandes sömnen ur ögonen började hon långsamt att resa sig upp och styrde sedan stegen mot sjukhus flygeln. När hon kom fram till sjukhus flygeln så kom Madam Pomfreey gående mot henne med raska steg.
-Oooo kära barn, kära barn, vad har hänt? Frågade hon.
-Förkyld. Fick Heidi halvkvävt fram efter som hon drabbats av en tillfällig hostattack. Madam Pomfreey kände på hennes panna.
-oj oj oj... mycket mycket hög feber, jaa du värkar ha råkat på en mycket elak förkylning. Kom in så ska du få vila lite. Heidi följde efter Madam Pomfreey och lade sig i sängen som hon pekade på.
- Jaa du kommer nog att behöva stanna här några dagar. Sa hon bekymrat. Heidi kännde ett lätt sting i hjärtat, då skulle hon missa sin första lektion, och lektionen skulle ju vara tillsammans med Haley. Efter att hon hade fått sitt stärkande eleksir av Madam Pomfreey så somnade hon omedelbart in, hon drömde om en massa sluddriga former och färger och genomträngande skrik. Och hon vaknade alldeles kallsvettig några timmar senare. Hon tittade på klockan som hängde på väggen, den var halv 3 på dagen. Hon kände åter ett sting i hjärtat, hon hade missat lektionen.
Hoppas ni gillade kapitlet, ha det bra!

Det var jätte bra

Tack! Mer kommer nu
(Haley)
Haley gick genom grönsaks landet på väg mot växthusen, hon försökte att spana efter Heidi i den stora klungan av Rawenclaw elever. Vart höll hon igentligen hus?
-Letar du efter Heidi? Haley lyfte förvånat huvudet och såg en pojke från Rawenclaw stå och titta på henne.
-Ja. Svarade Haley.
-Jag vet var hon är.
-Vet du?
-Jaa.
-Vart?
-Hon har fått en mycket svår förkylning. Sa pojken.
-Jaha. Svarade Haley, hon var så besviken, skulle Heidi verkligen vara tvungen att bli sjuk just nu? Hon stampade hårt med foten i marken.
-Vad är det? Undrade pojken.
-Det har inte du med och göra. Fräste Haley. Eleverna stälde upp sig på led utanför växthuset för att vänta på professor Longbottom. Hon kunde höra Rawenclaw eleverna viska om henne lite längre fram i kön. När professor Longbottom tillslut kom och öppnade dörren till växthus nummer ett så var Haley på mycket dåligt humör.
-Idag, sa professor Longbottom, ska vi lära oss om mandragoror. Professor Longbottom babblade på om Mandragororna och deras egenskaper men Haley var på så dåligt humör att hon inte ens brydde sig om att lyssna. Först hade Heidi missat lektionen, och sedan hade hon fräst åt pojken så nu skulle alla Rawenclaw elever i hennes årskurs tycka att hon var otrevlig och snäsig. När professor Longbottom hade pratat klart och visat hur dem skulle plantera om Mandragororna så tog hon ett bor tillsamman med 3 tjejer i hennes årskurs.
-Hej. Sa Haley.
-Hej. Svarade en av dem.
-Vad heter ni? Undrade Haley.
-Jag heter Nellie, det här är Melody och det här är Kayla. Sa Nellie.
-Jag heter Haley. Sa Haley.
-Hej Haley. Sa Nellie. Resten av lektionen kunde dem inte prata efter som att dem hade öronskydd på sig. Efter lektionen så tänkte Haley att det hade varigt riktigt kul men det hade varigt roligare om hennes syster varigt med.

Jag skriver ett till kapitel nu bara för att jag är sugen.
(Heidi)
Heidi låg fortfarande och nös i sjukhusflygeln nästa morgon men hon kände sig ändå friskare, hennes huvud och hals värk var inte lika intensiv och hennes feber hade gått ner (konstaterade en nöjd Madam Pomfreey, Du kan lämna sjukhusflygeln i vid lunch. sa hon) Heidi var glad att febern snart hade gått över och längtade verkligen efter att få ta igen den tid hon förlorat på Hogwarts. Timmarna gick under Heidis oändliga väntande, men tillslut kom Madam Pomfreey ut från sitt kontor och sa:
-Du kan gå nu. Hon sprang ut ur sjukhusflygeln och i samma sekund som hon sprang ut genom dörrarna så kolliderade hon med någon och föll baklänges ner på på golvet. Hon tittade upp för att säga ursäkta men rodnade istället och fick inte fram ett ljud. Det var den där snygga killen som hade suttit i samma kupè som dem, han hette Hanilton i efetrnamn men i det ögonblicket så var hon så generad att hon inte ens kom ihåg hans förnamn.
-Åhh.. eh... hej. Sa han och lät lite generad han också men det märkte Heidi inte.
-Hej lyckades hon få fram.
-Ursäkta att jag sprang in i dej. Sa han vänligt och log lite. Hans leende fick henne att bli torr i munnen. Hon förstod att det var dags för henne att sticka nu efter som att hon började se ut som en övermogen tomat i ansiktet.
-Nej.. det var mitt fel, öhh....Hejdå då. Sa hon och skyndade iväg.