Svartkonster (Narcissa och Lucius)

JÄTTE BRA!!

Har ett till kapitel som ligger och väntar på att bli publicerat. Vill ni dra ut på det lite eller ha det nu? c:

Vill inte stressa dej men... Nu!!!!

INNAN DU LÄSER DET HÄR INLÄGGET:
Jag försöker göra en så realistisk fanifiction som möjligt, och ävne om ni kanske tycker att husalfer har samma rätt som häxor och trollkarlar, så hade inte familjen Black eller Malfoy den uppfattningen. Samma sak gäller blodsstatus, jag tänker inte göra om karaktärerna till älskvärda rättvisekämpar, det här ska vara så trovärdigt som möjligt. Sååå


-

Narcissa hade sovit länge, hon visste det. Kanske inte med hjälp av någon klocka, utan bara på tanken av gårdagen.
Det hade blivit alldeles för sent, Bella hade försvunnit ungefär samtidigt som Mr. Malfoy och Andromeda hade suttit uppe minst lika länge som Narcissa.
Cissy skulle precis reda sig upp ur sängen då husalfen, Marple, dök upp ur tomma intet med en bricka fylld med frukost. En varm kopp te, två smörgåsar och en liten kaka dränkt i choklad.
Marple sa ingenting utan ställde ned brickan på Cissys knä där hon halvsatt upp i sängen, antagligen hade väl Marple lärt sig vid det här laget att ingen i familjen Black var speciellt trevliga på morgonen. Inte för att Narcissa såg anledningen till att vara trevlig mot Marple annars heller, en alf var under hennes i rang, så varför behandla den bra, varför låtsas för någon som ändå inte kan kämpa tillbaka?
Marple var dock en väldigt lydig husalf. Hon gjorde alltid som hon blev tillsagd, lojal mot sina härskare. Därför var det svårt att vara arg på henne.
”Mr. Black vill tala med Ms. Black såfort hon avslutat sin frukost” Pep den lilla alfen och försvann sedan i ett poff. Det var lika bra, då den pipiga rösten drev Cissy till vansinne.
Efter att ha ätit och klätt på sig trädde Narcissa in i salongen där hennes far väntade. Han satt nedsjunken i en fåtölj. Han var ung, ung för att vara far till tre döttrar, i alla fall. Bella hade visserligen flyttat ut nu, hon hade hittat en man vid namn Rodolphus som föräldrarna godkänt som make och de hade nyligen gift sig. Andromeda däremot syntes mindre och mindre hemma, men samtidigt var hon inte tillräckligt självständig för att flytta ut. Bella var äldst av de tre, Andromeda bara två år yngre. Två år yngre än Bella, två år äldre än Narcissa. Mittenbarn, alltid bortglömd, aldrig älskad.
Narcissa såg frågande på sin far.
”Ni ville tala med mig, far?” Sa hon lite frågande, men också nyfiket.
”Det har kommit till min kännedom att du tillbringade en del tid med unge Mr. Malfoy under gårdagen” Han såg så allvarlig ut att det nästan var skrämmande.
”Det stämmer far, jag var Mr. Malfoys bordsdam. Vi talade en del under middagen” Hon harklade sig och såg ännu en gång på honom med nyfikna ögon. Vart ville han komma? ”Vi kom bra överens” Tillade hon för säkerhetsskull, så att hennes far inte skulle tro något illa om Mr. Malfoy.
”Det förmodar jag”
”Förmodar…?” Nu började Narcissa bli nyfiken påriktigt.
”Ja, jag antar att ni kom bra överens då Mr. Malfoy var här och bad om tillåtelse att få uppvakta dig”

Det verkar bra! Jag bevakar!

Så bra!!!!!!!!!

Jättebra! Fortsätt skriva så mycket du kan! Älskar den och vill läsa mer! ♥

Underbart! Jag bevakar!

Du är ett skrivande underverk!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jättesöta är vad ni är. Ska skriva mer lite senare idag så blir väl uppdatering innan OS avslutningsceremonin eller mitt i natten.