Privat rollspel!

María hör stegen och vänder sig om. Hennes ögon registerar en folkmassa. Med tanke på stegens vibrationer och svaga ljud är de ganska långt bort. Hon har tid att gömma sig. Men hon hör också lättare steg i mängden. En kvinnas steg. Ovanligt att ha med en av kvinnligt kön. Plötsligt inser María vad kvinnan brukar användas som. Antingen en brud till vampyren, eller ett offer. I det här sammanhanget är det antagligen det sistnämnda. Vad roligt. Men korkat nog är hon ändå inte törstig. Om hon hade vetat det här hade hon inte druckit under natten. Men det är något intressant med kvinnan. Hennes blod doftar inte som de vanliga människornas. Det är en sötare överton, ofta är det häxor som har sådant blod.
"Intressant." Tänker hon med ett leende och gömmer sig i den rikes mausoleum.

Alison hade snart gått vilse och hon suckade, kyrkogården var större än hon hade räknat med. hon stannade och funderade, männen var antingen utanför grindarna eller redan på väg tillbaka och hon samlade sig och frambringade ett svagt ljus som la sig över marken och som skulle visa henne den säkraste vägen ut och hade hon tur skulle hon överleva. hon hade inte levt hela sitt liv för att undkomma Dracula och sedan bli mat åt en annan vampyr. hon såg på ljuset som låg framför henne och hon började gå och tänkte sedan att hon lika väl kunde vidta försiktighetsåtgärder, hon frambringade ett klot av solljus, det var inte stort och hon visste inte om det skulle skydda henne men det skadade henne inte i alla fall

María förvandlar sig till ett rökmoln och sipprar ut ur de många hålen på den lilla stenbyggnaden. Hon har lite tid på sig innan solen börjar sin resa för att ta död på henne och andra i hennes 'släkte' också. Hon ser på häxan och håller sig borta. Klotet av solljus kan inte döda henne då det faktiskt inte är äkta men det kommer skada henne rejält om hon kommer för nära.

Alison såg ner i marken och kunde inte låta bli att stanna när hon upptäckte den blå mossan, den var sällsynt och hon kunde inte låta bli att plocka den. hon tog bort ljusklotet för en stund och plockade upp mossan och log, med den här kunde hon göra dödligagifter och just nu funderade hon på att använda den på byn! hon tog fram ljusklotet igen och andades ut när hon såg en utgång och gick lättat mot den men upptäckte att den var låst den med.
"VI är ledsna Alison" sa David när han riktade en pil mot henne och tvingade henne att gå längre in på kyrkogården igen. hon backade in och snart försvann grinden igen och hon satte sig ner vid en gammal grav. ljusstigen ledde ingen mer stans och då fanns det bara två utgångar. hon försökte komma på en lösning, kanske skulle hon klättra över staketet eller så skulle hon kanske bara sitta här tills solen gick upp?

María ger upp. Det är nästan synd om häxan. Hon får tydligen inte komma ut ur kyrkogården. Rökmolnet försvinner och María landar på marken. Nästan ohörbart. Hon går mot häxan. Men under hela hennes liv vet hon ändå att när hon går hörs det nästan inte. Men bara nästan. Hon betraktar häxan med lysande röda ögon, säger inget, rör sig knappt. Bara betraktar henne och väntar på en reaktion av något slag. Ofta är ett skrik eller chockade ögon som brukar möta hennes närmande. Men det förstås, hon hade ju märkt den stora gruppen människor som var runt kyrkogården också.

Alison såg upp på himlen, de skulle ta några timmar innan solen faktiskt skulle gå upp, och hon visste inte hur länge hon skulle orka vara på helspänn. hon sänkte blicken och hoppade till när hon såg en tjej stå en bit ifrån henne, Alison förstod att hon var vampyren och hon koncentrerade sig på att hålla ljusklotet vid liv, hon skulle antagligen inte ha en chans men hon tänkte inte bara lägga sig ner och dö. Sen märkte hon att vampyren bara såg på henne och hon undrade om hon försökte hypnotisera henne eller något, mend et kändes inte så. hon undrade vad vampyren egentligen väntade på? kanske skrämde ljusklotet henne och Alison hoppades på det

María förväntade sig nästan ett skrik. Men hon blir rätt glad över att häxan inte skrek ändå. Det var så himla irriterande när man hör ett skrik precis innan man måste gå och 'sova'. María funderar på att bara försvinna därifrån. Hon kan säkert sova i den rikes mausoleum. Det är ett bra skydd. Dörren är dessutom otroligt tung. Inget man helt enkelt tar bort på ett par sekunder. Även om man är en grupp vältränade män.

Alison stirrade på henne, hon såg nästan...ja vänlig ut. men hon visste att det hade Dracula med gjort första gången hon mött honom, innan hon visste vem han var. hon funderade på om hon skulle våga säga något till henne? hon visste inte hur den här vampyren va, men hon visste att vissa blev otroligt ilskan när man sa något till dem, men alison gillade inte den totala tystnden.
"Skall du stå där länge till innan du tänker försöka äta upp mig? jag hae föredragit om du inte drog ut på det" sa hon tillslut, ganska lågt. hon ville egentligen inte dö, men att bara vänta på döden var värre

Marías läppar förvrids i ett leende innan hon försvinner från platsen där hon stått. Hon tar sig snabbt in i stenbyggnaden och drar ut det förruttnande liket från sin kista och lägger sig där i. Inte för att hon tänker 'sova' förrän hon är säker på att de eländiga männen försvunnit från hennes område så hon slipper oroa sig.

Alison ser förvirrat på vampyren när hon försvinner. hon förstod inte riktigt vad som hade hänt precis? men hon förstod att hon levde och hon tänkte inte stanna kvar och ta reda på varför, hon reste sig upp och började leta efter ett ställe där staketet var svagare. hon frambringade dimma så männen inte skulle se henne när hon lämnade kyrkogården. hon sprängde sedan staketet och flydde så fort hon kunde där ifrån. någon av männen måste ha hört oväsenet. Alison sprang och hon stannade inte förens hon var hemma och hade låst dörren. hon sjunk ner på golvet och andades ut. först då började det verkligen gå upp för henne att vampyren faktiskt låtit henne överleva